SE509207C2 - Verktyg för skärande bearbetning - Google Patents

Description

20 25 509 207 Ett annat syfte med föreliggande uppfinning är att anordna ett verktyg och en skärdel där fördelen med räfflor kombineras med tillverkning av formsprutad hårdmetall.

Ytterligare ett annat syfte med föreliggande uppfinning är att anordna ett verktyg och en skärdel i vilket skärdelen ej kan positioneras snett även om en av de samverkande räfflade ytorna förslitits.

Ytterligare ett annat syfte med föreliggande uppfinning är att anordna ett verktyg och en skärdel där axiella eller tangentiella skärkrafter fördelas på så stor yta att risken för att skärdelen skall haverera minimeras.

Ytterligare ett annat syfte med föreliggande uppfinning är att anordna ett verktyg och en skärdel där relativrörelsen mellan skärdelen och verktygskroppen är försumbar även efter förslitning av verktygskroppen.

Ytterligare ett annat syfte med föreliggande uppfinning är att anvisa en metod för att tillverka en skärdel varigenom frihetsgraden för geometriskt utseende är i huvudsak obegränsad.

Dessa och andra syften har uppnåtts genom ett verktyg, en skärdel, en verktygskropp samt en metod för att tillverka en skärdel såsom de definieras i efterföljande patentkrav med hänvisning till ritningama.

Figurförteckning Fig. 1 visar ett borrverktyg enligt föreliggande uppfinning, i perspektivvy delvis sektionerad. Fig. 2 visar en skärdel enligt föreliggande uppfinning i perspektivvy. Fig. 3 visar skärdelen i en sidovy. Fig. 4 visar skärdelen í toppvy. Fig. 5 visar skärdelen i bottenvy. Fig. 6 och 7 visar tvärsnitt enligt linjema A-A och B-B i Fig. 4. Fig. 8 visar borrspetsen enligt Fig. 1 i förstoring. Fig. 9, 10 och ll visar förstorade tvärsnitt av IO 15 20 509 207 3 samverkande stödytor i F ig. 8. Fig. 12 och 13 visar ett alternativt utföringsexempel av ett verktyg enligt uppfinningen.

Detalierad beskrivning av uppfinningen Det i Fig. 1 visade uttöringsexemplet av ett verktyg enligt uppfinningen är en så kallad spiralborr, vilken innefattar en skärdel 10, en dragstång ll, en borrkropp 12 sarnt en mutter 13.

Skärdelen 10 är vid sin från borrkroppen 12 vända ände försedd med åtminstone en skärande egg 19, vilken ges olika utformning alltefter användningsområde. Sålunda är skäreggen eller skäreggama i huvudsak raka och parallella med Skärdelens längsgående centrumaxel när det är fråga om en pinnfräs medan skäreggama är cirkelforrniga när det är fråga om en radiefräs. Skärdelens 10 främre ände visar i figurerna en egg 19 for borrning. Utseendet och användningsområdet för verktyget kan variera på mångahanda sätt.

Skärdelen 10 är utförd i hårdmaterial, förträdesvis hårdmetall och helst i formsprutad hårdmetall och innefattar två övre släppningsytor 15, en stödyta 16 samt dem törenande forsta 17 och andra 18 krökta ytor. Samtliga dessa ytor och tillhörande eggar är utförda i samma material, d v s företrädesvis i formsprutad hårdmetall. Skämingslinjer mellan de andra krökta ytorna eller spånkanalema 18 och släppningsytoma 15 bildar huvudskäreggar 19, företrädesvis via, ej visade, förstärkningsfaser. Skärningslinjer mellan de forsta krökta ytorna 17 och spânkanalerna 18 bildar biskäreggar 20.

Spånkanalen kan alternativt vara anpassade for en borrkropp med raka spånkanaler.

Skärdelen innefattar företrädesvis även en urspetsningsyta 21, vilken når skärdelens centrum och vilken bildar en vinkel d, Fig. 6, med verktygets rotationsaxel 22. Vinkeln d ligger i intervallet 40 till 50°, företrädesvis 45°. Skärdelens största diameter utgörs av det diametrala avståndet D mellan bieggarnas 20 radiellt yttersta punkter. Skärdelens höjd Y är i huvudsak lika med avståndet D, för att minimera slitaget från spånor på skarven mellan Skärdelen och borrkroppen. Stödytans 16 största diameter d är företrädesvis mindre än diametem D, för att släppning skall emås vid bearbetning. Spolhål 23, i 10 l5 20 25 30 509 207 4 huvudsak parallella med rotationsaxeln 22, genomlöper skärdelen från stödytan 16 till mynningen i respektive övre släppningsyta 15. Spolhålen är anordnade på en linje l, på ömse sidor om axeln 22 .

Stödytan 16 är utforrnad med ett antal från varandra skilda, i huvudsak identiska och parallella räfflor eller åsar 30. Åsarna bildar en i huvudsak sinusforrnad kurva i tvärsnittet enligt Pig. 8, vilken svänger kring en linje som i huvudsak ligger i de plana ytorna 29A, 29B, beskrivna nedan med hänvisning till Fig. 9. Åsarna är avlånga och har utsträckning längs stödytan 16. Åsen 30 har vidare två flanker 32A, 32B, vilka tangerande ansluter till bottnen 31. Bottnen kan beskrivas med en radie om cirka 0,2 till 0,4 mm. Flankema bildar en spetsig vinkel e med varandra. Vinkeln e ligger i intervallet 40° till 80°, företrädesvis mellan 55° och 60°. Ett krön eller en krökt yta 33A, 33B är anordnad på ömse sidor på åsen 30. Varje yta ansluter tangerande till sarnhörande flank via en mjuk övergång. Varje ås kan vara i huvudsak parallell med linjen l eller bilda en spetsig vinkel med linjen l. Varje ås bildar en vinkel f med en linje K, som skär spånkanalemas radiellt yttersta punkter på skäreggssidan i stödytan 16. Vinkeln f är cirka 0° till 90°, företrädesvis 30° till 60°. Åsen har en höjd h och en största bredd w. Antalet åsar 30 beror indirekt av skärdelens diameter D, varvid antalet varierar mellan 2 till 20 åsar och som exempel kan nämnas att cirka 9 åsar anordnas på en borrdiameter om l8 mm.

Vid sin mot borrkroppen 12 vända ände är skärdelen försedd med stödytan 16, vilken är försedd med ett forsta ingreppsorgan 14, vilket i det visade utföringsexemplet innefattar en gängad urtagning 34 sarnt en stympat konisk styryta 35.

Dragstången ll uppvisar vid sin mot skärdelen vända ände ett andra gängat parti 36, vilket följs axiellt bakåt av en konisk utvidgning 37, vilka är avsedda att samverka med det första ingreppsorganet 14. I verksamt läge samverkar den gängade urtagningen 34 med det andra gängade partiet 36.

I dragstångens ll andra ände är ytterligare ett utvändigt gängat parti anordnat, vilket samverkar med en cylindrisk mutter 13 försedd med ett nyckelgrepp 38. Muttern är 10 15 20 25 30 509 207 5 införd i en urborrning 39 i borrkroppens skaftdel 40, varvid muttern och skaftdelen uppvisar samverkande, radiella kontaktytor vid 41. Kontaktytan 41 ger axiellt mothåll för muttern vid åtdragning. Urborming ansluter koncentriskt till en central, mindre kanal i borrkroppen, van/id nämnda kanal har utsträckning fram till och mynnar centralt i borrkroppens frontyta 24. Borrkroppen är försedd med spolkanaler 23A, vilka följer borrens bommar längs en skruvformig bana på i huvudsak konstant avstånd från rotationsaxeln 22. Borrkroppen har skruvfomiga spånkanaler 18A eller raka spånkanaler och dessa kan sträcka sig genom hela kroppen eller genom en del därav.

Borrkroppen 12 är vid sin mot skärdelen 10 vända ände försedd med en frontyta 24, vilken är anordnad att anligga mot skärdelens 10 stödyta. F rontytans största diameter är mindre än skärdelens största diameter D men företrädesvis lika som skärdelens minsta diameter d.

Frontytan är utformad med ett antal fiân varandra skilda, identiska räfflor eller spår 26, vilka i tvärsnitt beskriver en i huvudsak trapetsforrnad bana. Spåren är avlånga och har utsträckning längs väsentligen hela frontytan. Varje spår kan vara i huvudsak parallell med linjen l eller bilda en spetsig vinkel med linjen l. Varje spår bildar en vinkel f med en linje K, som skär spånkanalemas radiellt yttersta punkter på skäreggssidan i frontytan 24. Vinkeln f är cirka 0° till 90° företrädesvis 30° till 60°. Varje spår 26 har två flanker 28A, 28B, vilka, via en skarp eller avrundad övergång, ansluter till bottnen 27. Flankerna bildar en spetsig vinkel a med varandra. Vinkeln a ligger i intervallet 40° till 80°, företrädesvis 55° till 60°. En plan yta 29A, 29B är anordnad på ömse sidor om spåret 26.

Varje yta är företrädesvis plant utforrnad och ansluter till samhörande flank via en trubbvinklig inre, mjuk eller skarp, övergång. Antalet spår 26, vilket beror av hur skärdelens stödyta är utformad, är således lika det antal åsar som stödytan har, varför antalet väljs i intervallet 2 till 20 spår. Spåret har ett djup d; och en största bredd z.

Bottnen kan altemativt beskrivas med en radie om cirka 0,2 till 0,4 mm. Äsens höjd är 50 % till 95 % av spårets 26 djup och åsens största bredd w är större än spårets största bredd z. Detta innebär vid montering att ett spel p uppkommer mellan 10 15 20 25 30 509 207 6 krönet 33A och bottnen 27 vid montering av skäret i hållaren. Spelet säkerställer att flankerna kommer i kontakt med varandra och att bottnen ej stödjer Skäret, varför vickning undvikes. Ett motsvarande spel uppstår därmed också ovan de plana ytorna 29A, 29B. Åsarna och spåren bildar, i monterat skick, en fog med ett flertal kilverkande anslutningar vilka medför en ökning av friktionskraften med ökande matningskraft. En annan fördel med nämnda kilverkan är att den tillåter en viss snedställning av åsar och spår relativt varandra i samband med monteringens inledning, varvid dessa styrs rätt av sin geometti vid fortsatt sammantryckning. Fogen är placerad så att den oftast kommer att befinna sig i borrhålet under borr-ningen. Äsama och spåren bör vara placerade på respektive yta så att de blir så många långa som möjligt. Ändarna på en ås eller ett spår bör vara så långt ifrån varandra som möjligt för bästa momentöverföring.

Montering av skärdelen 10 på borrkroppen 12 sker på följande sätt. Dragstången förs in i urborrriingen 39 och genom borrkroppens 12 centrala hål till dess att muttern 13, som är förbunden med dragstångens axiellt bakre ände, anslår mot kontaktytan 41. Dragstångens främre parti 36 och den koniska utvidgningen 37 sticker därmed ut centralt från frontytan 24. Därefter förs det gängade partiet 36 in i urtagningen 14 van/id skärdelen roteras och gängas på dragstången till dess att ytoma 35 och 37 anslår mot varandra. Sedan förs skärdelens stödyta 16 för hand i kontakt med frontytan. Vid rotation av muttern 13 via en nyckel som är i ingrepp med nyckelgreppet 38, kommer skärdelen 10 att dras fast mot frontytan, dvs läget enligt Fig. 1 har uppnåtts. Skärdelen 10 är nu på ett fullgott sätt förankrad i borrkroppen 12. Dragstången är i denna position i huvudsak avsedd att kvarhålla skärdelen vid utdragning av verktyget ur det bearbetade hålet medan åsarna och spåren tar upp de krafter och moment som uppstår vid skärande bearbetning. Dock är kraften från dragstången så pass stor att fogen mellan skärdelen och kroppen ej tillåts glappa vid utdragning. Åsarna och spåren skär spånkanalerna 18, 18A i ett väsentligen gemensamt radialsegment eller radialplan och spånkanalema har utsträckning axiellt på båda sidor om nämnda radialsegment.

I detta sammanhang skall påpekas att gängförbandet mellan skärdelen och dragstången tjänar två syften, nämligen dels att placera skärdelen 10 i ett fixerat läge i borrkroppen 10 15 20 25 30 509 207 7 vid montering, dels att vid användningen av det skärande verktyget alltid säkerställa att skärdelen 10 hålls kvar i sitt fixerade läge.

Genom de samverkande åsarna och spåren kan härledas ett kraftspel vid varje kontaktyta eller kontaktlinje, där flanksamverkan sker, enligt T' = P/n[sin(a/2)/m - cos(a/2)] där T' är skjuvkraften verkande på ena flanken 28A eller 28B av n stycken spår, m är friktionskoefñcienten och P är en kraft som uppkommer av mätningen. Av sambandet kan uttolkas att mindre flankvinkel ger högre skjuvkraft T' som motverkar "överkuggning" orsakad av borrmomentet.

En borr enligt föreliggande uppfinning blir statiskt bestämd och innehåller mycket hårdmetall samt avlastar dragstången både radiellt och axiellt.

I och med att skärkraftema är utspridda på en större yta minskas risken för klyyning av skärdelens stödyta 16. Efter monteringen kommer åsama 30 och spåren 26 att bilda kontaktytor, vilka skär radialplanet R, F ig. l 1, ett flertal gånger, företrädesvis minst fyra gånger, radiellt utanför dragstångens ände 36. Åsamas och spårens kontaktytor ligger i huvudsak i radialplanet R, d v s de svänger kring radialplanet R med en amplitud om maximalt halva profilhöjden h. Profilhöjden är maximalt 20 % av skärdelens höjd Y. Den totala kontaktytan blir 5 till 10 % större än konventionella plana kontaktytor. Skärdelen 10 kan således lösbart sammarikopplas eller avlägsnas från frontytan 24 när dragstångens 1 1 ände 36 utskmvas, dvs aktiveras från ett första axiellt främre läge till ett andra axiellt bakre läge.

När skärdelen 10 skall bytas ut förfares på omvänt sätt som vid monteringen, varvid skärdelen 10 kan avlägsnas från borrkroppen 12 och bytas.

I Fig. 12 och 13 visas ett altemativt utföringsexempel av ett verktyg enligt uppfinningen, vilket innefattar en skärdel lO', en dragstång l l', en borrkropp 12', en ställskruv 50', en 10 15 20 25 30 509 207 8 fjäder 51' samt en stoppskruv 52'. Vid detta verktyg är det möjligt att lossa och byta skärdelen fastän borrkroppen är inspänd i maskinen.

Skärdelen 10' och borrkroppen 12' är i huvudsak likadana såsom beskrivits ovan. Dock har borrkroppen, i övergången mellan infástningsänden och spånkanalerria, en snett inåt och bakåt riktad, gängad urborrning 53' samt en axiellt bakre gänga 54' i urborrningen 39'.

Dragstångens 11' axiellt främre ände innefattar en koncentrisk utvidgad styryta 55' samt de tidigare i samband med Fig. 8 beskrivna delarna 36' och 37'. Dragstångens axiellt bakre ände har en konisk utvidgning 56', vilken bakåt övergår i en cylindrisk styryta 57', varvid styrytans diameter är något mindre än urbormingens 39' diameter.

Borrverktyget monteras genom att dragstången förs in i urborrningen 39' och genom borrkroppens 12' centrala hål. Sedan införs fjädern 51' i urbormingen 39' varefter den utvändigt gängade stoppskruven 52' skruvas in i gängan 54' och därmed komprimeras fjädern och trycker dragstången framåt till stopp. Därmed får dragstången en axiellt främre position, varvid gängoma i skärdelen och på dragstången kan sarnverka och skärdelen kan skruvas fast på dragstången så att ställskruven 50' via gängan 53' kan pressa mot utvidgningen 56' och trycka dragstången bakåt. Byte av skärdel går till på följande sätt. Först lossas ställskruven 52' på sidan av borrskaftet, varvid dragstången ll' skjuts framåt, cirka 2 mm, på grund av den i fjädern 51' upplagrade elastiska energin. Den förbrukade skärdelen gängas av, företrädesvis för hand, och en ny skärdel gängas fast på dragstången till dess att urtagningens koniska del anslår mot dragstången främre koniska parti. Därefter kan man gå till väga på två olika sätt. Antingen förs skärdelen mot borrkroppens frontyta för hand så att åsar och spår kommer i ingrepp med varandra, varefter ställskruven 52' åtdrages och skärdelen fixeras i verksamt läge. Det andra sättet är att låta skruven 52' ensam trycka upp dragstången inklusive skärdelen så att åsar och spår kommer i ingrepp med varandra, varvid skärdelen fixeras i verksamt läge. Den koniska ytan 56' kan anslå mot en motsvarande yta i urborrningens 39' främre ände när skruven 50' är utskmvad. Därmed motverkar friktionen mellan de koniska ytoma rotation 10 l5 20 25 509 2Û7 9 av dragstången vid loss-skruvning av skärdelen. Om friktionen är för låg kan skruven 50' inskruvas mot den cylindriska ytan 56' och därmed ytterligare låsa dragstången mot rotation.

För de båda ovan angivna utföringsforrnema gäller att skärdelen har kilsamverkan med verktygskroppen så att fastklärrmingskrafien eller friktionskraften, d v s motståndet mot radiell rörelse av delen relativt kroppen, ökar med ökande matningskraft. Dessutom är fästorganen anordnade att påverka skärdelen i samma riktning som matningskraften under borrning, d v s dragstången drar skärdelen axiellt bakåt i huvudsak i samma riktning som matningkraften verkar.

Det är underförstått att geometriema för de samverkande åsarria och spåren kan varieras inom ramen för föreliggande uppfinning utan att avvika från uppfmningstanken. Således kan geometriema anta de flesta av gängors tvärsnitt (dock med en täckningsgrad om max 95%), t.ex. trapetsform på båda samverkande ytorna. Uppfinningen är användbar även för fräsar. Skärdelen är företrädesvis belagt med skikt av t.ex. Al2O3,TiN och/eller TiCN. I vissa fall kan det vara befogat med pålödda superhårda material såsom CBN eller PCD på skäreggarna.

Likaså är det möjligt att utnyttja andra fasthållningsorgan än en central dragstång; exempelvis är det möjligt att fasthålla skärdelen medelst en, vinkelrätt mot rotationsaxeln rörlig, kil.

Dessutom skall påpekas att de ovan beskrivna utföringsforrnerna hänför sig till verktyg som roterar relativt sin längsgående eller arbetsstyckets centrumaxel och att fasthållningsorganet roterar med verktyget. Utföringsforrnerna kan nyttjas även som stillastående men då i kombination med ett roterande arbetsstycke.

Skärdelen tillverkas på följande sätt. Hårdmetall och en bärare, till exempel plast, blandas och formas till pellets eller granulat varefter blandningen införs i en sprutmaskin och värmes till en för blandningen lämplig temperatur varefter blandningen under högt tryck 10 509 207 10 och hög temperatur, cirka 180 °C, sprutas in i en förrn anordnad med en viss konfiguration för att motsvara skärdelens utformning. Därför innehåller formen partier för att direkt eller indirekt skapa förutsättningar för minst en skäregg och minst en släppningsyta samt en eller flera kärnor för gänga och spolkanaler i avsikt att bibringa skärdelen dess utformning varefter den formsprutade hårdmetall-delen får stelna i formen för att sedan plockas ut därur. Sedan sintras delen och eventuell efterföljande bearbetning såsom slipning kan utföras på släppningsytorna. Med hjälp av denna metod kan delens geometri väljas oberoende av den konventionella formpressningsmetodens begränsningar. Exempelvis kan spânbrytare formas på ytor som hittills bara kunnat slipas in.

Uppfinningen är på intet sätt begränsad till de ovan beskrivna utföringsforrnerna utan kan fritt varieras inom ramen för de efterföljande patentkraven.

Claims (10)

10 15 20 25 509 207 11 Patentkrav

1. Verktyg för relativt ett arbetsstycke, roterande skärande bearbetning, innefattande en verktygskropp (12;l2'), en skärdel (10;10') och fastorgan (1 l,36;1 1',36'), varvid verktygskroppen har en frontyta (24;24') och skärdelen har en stödyta (16;16') anordnade att lösbart anligga mot varandra i huvudsak i ett radialplan (R), varvid kroppen har en skaftdel (40;40'), k ä n n e t e c k n at a v att skärdelen består av formsprutad hårdmetall och innefattar ett centralt bottenhål (14) att samverka med fästorganet (11,36;11',36°) och minst en skäregg (19), varvid bottenhålet och skäreggen är integrerade med skärdelen (10;10') och att frontytan (24;24') och stödytan (16;16') innefattar samverkande upphöjningar (3 0) och urtagningar (26), vilka är anordnade att i huvudsak ensamrna överföra vid bearbetning uppkommande och mot skaftdelen riktade skärkrafter och att fästorganet (1 1,36;1 1',36') är anordnat att, via bottenhålet, påverka skärdelen i riktning mot frontytan.

2. Verktyg enligt krav 1, k ä n n e t e c k n at a v att de samverkande upphöjningama (30) och urtagningama (26) är anordnade radiellt utanför fästorganet (1 l,36;1l',36').

3. Verktyg enligt något av kraven l eller 2, k ä n n e t e c k n at a v att stödytan (16;16') och frontytan (24;24') innefattar upphöjningar (30) respektive urtagningar (26), vilka bildar kontaktytor, vilka skär radialplanet (R) ett flertal gånger radiellt utanför fästorganet (1 1,36;1l',36').

4. Verktyg enligt krav 1, 2 eller 3, k ä n n e t e c k n at a v att verktyget är avlångt och att skärdelen (10;10') är försedd med åtminstone en skärande egg (19), vilken är integrerad med skärdelen (10;10') och att fästorganet (1l;11') är försett med ett parti (3 6;36'), som är förbundet med bottenhålet (14) i skärdelen (10;10'), varvid skärdelen (10;10') är anordnad att kunna lösbart sammankopplas eller avlägsnas från frontytan (24;24') när fastorganet (1 l;1 1') aktiveras från ett första axiellt läge till ett andra axiellt läge. 10 15 20 25 30 509 207 12

5. Verktyg enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t a v att upphöjningarna är utbildade i form av åsar (30) vilka har utsträckning längs i huvudsak hela stödytans (16;16') diameter (d) och att urtagningarna är utbildade i form av spår (26) vilka har utsträckning längs verktygskroppens hela tvärriktning, varvid i tvärsnitt sett endast delar av dessa samverkar och att spolkanaler (23,23A;23',23'A) är anordnade radiellt utanför fåstorganet, vilka kanaler skär både åsarna och spåren.

6. Verktyg enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t a v att ett spel (p) är anordnat mellan ett åsens krön (33A) och en spårets botten (27) och att åsarna beskriver en i huvudsak sinusforrnad kurva medan spåren beskriver en i huvudsak trapetsformad bana i tvärsnitt och att åsens höjd (h) är 50 % till 95 % av spårets djup (d) och att antalet samverkande spår och åsar är lika många, nämligen från 2 till 20 stycken.

7. Skärdel för roterande spånavskilj ande bearbetning, varvid skärdelen(10;10') har en cirkulär grundform samt har åtminstone en skärande egg (19), vilken är integrerad med skärdelen (10;l0'), vilken vid sin från skäreggen vända ände är försedd med en stödyta (16;16'), k ä n n e t e c k n a d a v att skärdelen består av forrnsprutad hårdmetall och innefattar ett centralt bottenhål (14) att samverka med ett fastorgan, minst en skäregg (19), varvid bottenhålet och skäreggen är integrerade med skärdelen (10;lO') och att skärdelens stödyta (16;16') innefattar upphöjningar (30), vars flanker (32A,32B) är avsedda att utgöra skärets undre anliggningsytor.

8. Skärdel enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d a v att upphöjningarna är utbildade i form av åsar (30), vilka har utsträckning längs hela stödytan och vilka skär bottenhålet (14), vilken är koncentrisk med en verktygets rotationsaxel (22;22') och att bottenhålet innefattar ett gängat parti (34). 10 15 20 509 207 13

9. Verktygskropp för ett verktyg för roterande spånavskilj ande bearbetning, innefattande en skaftdel (40;40'), spånkanaler (23,23A;23'23'A), en frontyta (24;24') samt fástorgan (11,36;ll',36'), varvid kroppen har en centrumaxel (22;22') k ä n n e t e c k n a d a v att frontytan (24;24') är räfflad i huvudsak vinkelrätt mot centmmaxeln (22;22') och har en central urtagning varigenom fastorganet har utsträckning och att en fri gängad ände hos fastorganet utsticker ur urtagningen.

10. Metod att tillverka en eggförsedd skärdel (l0;10'), för roterande skärande bearbetning, varvid skärdelen (1 0;10') har en cirkulär grundform samt har åtminstone en skärande egg (19), vilken är integrerad med skärdelen (10;l0'), vilken vid sin från skäreggen vända ände är försedd med en stödyta (l6;l6'), k ä n n e t e c k n a d a v att hårdmetall och en bärare blandas varefter blandningen införs i en sprutmaskin och värmes till en för blandningen lämplig temperatur varefter blandningen under högt tryck och hög temperatur sprutas in i en fonn anordnad med detaljer, såsom partier formande direkt eller indirekt minst en skäregg, minst en släppningsyta, ett centralt bottenhål (l4) samt en stödyta (l6; l 6'), försedd med upphöjningar (30), och en eller flera kärnor, i avsikt att bibringa skärdelen dess utformning varefter blandningen stelnar i formen, varefter skärdelen plockas ur formen och sintras och eventuell efterföljande bearbetning såsom slipning utföres.