SE518782C2 - Användning av en alkylhydroxialkylcellulosa för att förbättra glans och tryckbarhet samt en vattenhaltig bestrykningskomposition - Google Patents

Description

20 25 30 ju 35 518 782% arazßi: 2 hydroxialkylcellulosa kan användas som förtjockningsmedel i vattenhaltiga pappersbeläggningskompositioner. De hydrofobe- rande grupperna är företrädesvis C12_16-alkylgrupper eller alkylarylgrupper. Vid användning i bestrykningskompositioner ger dessa cellulosaetrar i jämförelse med karboximetylcellu- losaetrar en förbättrad viskositet vid höga skjuvhastigheter.

Genom EP 496 269 är det även känt att för pappersbe- strykning framställa en flerpolysackaridinnehållande suspen- sion, som innehåller en i vattenfaser upplöst lågmolekylär polysackarid, som kan vara en karboximetylcellulosa eller en hydroxietylcellulosa. Dessutom innehåller bestryknings- kompositionen en eller flera dispergerade, det vill säga icke lösta, cellulosapolymerer, såsom hydroxipropylcellulosa, metylcellulosa, metylhydroxipropylcellulosa och hydrofobiskt modifierad hydroxietylcellulosa.

I WO 97/46757 beskrives användning av en vattenlöslig nonjonisk alkylhydroxyalkylcellulosa, som innehåller alkyl- grupper med 1-3 kolatomer och hydroxyalkylgrupper med 2-3 kolatomer men som är fri från hydrofobmodifierade kolväte- grupper med minst 4 kolatomer, varvid cellulosaetern har en grumlingspunkt inom intervallet 35-80°C, som förtjocknings- medel i vattenhaltiga kompositioner för beläggning av cellu- losabaserade ytformade produkter. Genom användning av cellu- losaetrarna som förtjockningsmedel erhålles processtekniska fördelar vid påföring av beläggningskompositionerna på ytformade cellulosaprodukter.

Enligt föreliggande uppfinning har det nu visat sig att användningen av en nonjonisk alkylhydroxialkylcellulosa, som har alkylgrupper med 1-3 kolatomer och hydroxialkylgrupper med 2-3 kolatomer, är fri från hydrofobmodifierande kolvätegrupper med minst 4 kolatomer och har en grumlings- punkt av 50-95°C, eller en kombination av alkylhydroxi- alkylcellulosan med en karboximetylcellulosa, där mängden av karboximetylcellulosan är högst 1200 viktprocent av mängden av alkylhydroxialkylcellulosan, i en vattenhaltig bestryk- ningskomposition innehållande ett kalciumkarbonat och en latex avsevärt förbättrar glansen och tryckbarheten hos den 10 15 20 25 30 35 518 782 3 yta, som erhålles när papper eller kartong belägges med bestrykningskompositionen.

Omfattande studier har visat att användning av alkylhydroxialkylcellulosan i en latexbestrykningskomposition pigmenterad med kalciumkarbonat ger förbättrad ytglans samt ytförändringar i bestrykningsskiktets yta såsom högre hydrofilitet, högre ytenergier och högre relativ polaritet.

Dessa ytförändringar leder till förbättrade tryckegenskaper.

Exempel härpå är att ytans tryckglans, smetningsbenägenhet (set-off) och jämnhet förbättras. Det har även visat sig att karboximetylcellulosan i kombination med alkylhydroxi- alkylcellulosan ger en överraskande god effekt, trots att användning av enbart karboximetylcellulosan ger väsentligt sämre hydrofilitet, ytenergier, relativ polaritet, glans och tryckbarhet än alkylhydroxialkylcellulosan_ Eftersom karboximetylcellulosan i relation till alkylhydroxialkyl- cellulosan är enklare att framställa och dessutom produceras i stor omfattning, innebär användning av en kombination av karboximetylcellulosan och alkylhydroximetylcellulosan en kommersiellt attraktiv utföringsform av uppfinningen. Det har även visat sig att bestrykningskompositionen som innehåller både en alkylhydroxialkylcellulosa och en karboximetylcellulosa i enlighet med uppfinningen uppvisar utomordentligt goda reologiegenskaper i jämförelse med en bestrykningskomposition som endast innehåller karboximetylsellulosa. Bland annat är viskositeten hos en bestrykningskomposition innehållande kombinationen mindre beroende av skjuvhastigheten än vad som kan förväntas. För det fall att man använder en kombination av alkylhydroxi- alkylcellulosa och karboximetylcellulosa utgör mängden av karboximetylcellulosan vanligen 20-1200 viktprocent, före- trädesvis 50-600 viktprocent, av mängden av alkylhydroxi- alkylcellulosan.

Alkylhydroxialkylcellulosans viskositet kan variera inom vida gränser och bör på konventionellt sätt anpassas efter bestrykningssmetens sammansättning. Vanligtvis ligger den inom intervallet 5-100000 mPa's, företrädesvis inom 10 15 20 25 .Üso .IÉ 35 518 4 intervallen 10-10000 mPa's, mätt i en Brookfield- viskosimeter av typ LV i en tvåprocentig lösning vid 20°C.

Exempel på lämpliga alkylhydroxialkylcellulosor är etyl- hydroxietylcellulosa, metyletylhydroxietylcellulosa, metyletylhydroxietylhydroxipropylcellulosa, metylhydroxi- etylcellulosa och metylhydroxipropylcellulosa. Vanligtvis utgör hydroxietylgrupperna minst 30% av det totala antalet hydroxialkylgrupper och antalet etylsubstituenter utgör van- ligtvis minst 10% av totala antalet alkylsubstituenter.

Exempel på sådana cellulosaetrar är etylhydroxietylcellulosa med DS,tY1= 0.8-1.3 och MShY¿r°x1etY1= 1.9-2.9 och metyletylhydroxietylcellulosa med DSm,tY1= 1.0-2.5; DS,tY1= 0.1-O.6 och MShwiroxietyl= 0.1-0.8. Mängden alkylhydroxialkylcellulosa är vanligtvis från 0.05 till 3, företrädesvis från 0.2 till 1.5 viktprocent av kompositionen.

Karboximetylcellulosan har vanligtvis en substitutions- grad av karboximetyl av 0.6-1.5. Den kan föreligga i syraform men företrädesvis användes saltformen med en företrädesvis monovalent katjon, såsom natrium. Karboxymetylcellulosan har vanligtvis en något lägre viskositet än alkylhydroxialkylcellulosan och den ligger normalt inom intervallet 2-15000 mPa's, företrädesvis inom intervallet 5- 5000 mPa s, varvid viskositeten är mätt på samma sätt som för alkylhydroxialkylcellulosan. Förutom karboximetylgrupper kan karboximetylcellulosan även innehålla andra substituenter, såsom hydroxietylgrupper och metylgrupper.

Bestrykningskompositionen enligt uppfinningen är som redan sagts pigmenterad med kalciumkarbonat men kan även med fördel innehålla andra pigment. Exempel härpå är kaolin, talk, titanoxid, satinvitt, hydratiserad aluminium, natrium- silikoaluminat, gips och plastpigment samt ett stort antal specialpigment, såsom bariumsulfat och zinkoxid. Den totala pigmenthalten i bestrykningskompositionen är vanligtvis 5-65 viktprocent och kan utgöra 4 till 20 gånger viktmängden av latex. Av den totala mängden pigment utgör mängden av kalciumkarbonat normalt 5-100 viktprocent. 10 15 20 25 1,30 LH 35 518 182% :::::::-::f;==- 5 Kompositionen enligt uppfinningen innehåller även ett konventionellt latexbindemedel i lämpligen i en mängd av 2- 70, företrädesvis 5-30, viktprocent räknat på bestryknings- smetens vikt. Latexen kan utgöras av sampolymerisat som är uppbyggda av monomrer från gruppen etyleniskt omättade karboxylsyror, estrar av akrylsyra och metakrylsyra, akryl- nitril, metakrylnitril, akrylamid, metakrylamid, C3-C5 ety- leniskt omättade monokarboxylsyror, etyleniskt omättade di- karboxylsyror och deras halvestrar, vinylklorid, etyleniskt omättade kolväten, vinylester, vinylsulfonsyra och estrar av omättade karboxylsyror som är härledda från flervärda alko- holer. Exempel på lämpliga sampolymerisat är polymerisat av vinylacetat och akrylat, sampolymerisat av vinylacetet, etylen och vinylklorid, sampolymerisat av styren och akrylater, sampolymerisat av styren och butadien och sampolymerisat av styren, butadien och akrylnitril samt blandningar därav. De nämnda sampolymerisaten kan även innehålla ytterligare monomerer, såsom estrar av omättade karboxylsyror och omättade karboxylsyror, som är möjliga att sampolymerisera. Det är även möjligt att utnyttja homopolymerisat, exempelvis av akrylsyra och vinylestrar. Som kompletterande bindemedel till latexbindemedlen, ibland benämnda sekundära bindemedel, kan man dessutom tillsätta polyvinylalkohol, modifierad cellulosastärkelse, kasein, alginat, cellulosaestrar och högmolekylära karboxylhaltiga polymerisat.

En typisk vattenhaltig bestrykningskomposition för användning enligt uppfinningen har följande sammansättning, räknat på dess torrhalt: 0.07-5, företrädesvis 0.3-2 viktprocent av alkyl- hydroxialkylcellulosan eller alkylhydroxialkylcellulosan och karboximetylcellulosan i ovanstående definierade viktförhållanden. 4-15, företrädesvis 7-13 viktprocent latex, “60-94, företrädesvis 70-90 viktprocent pigment, varav 5-100 viktprocent är kalciumkarbonat, 0-10, företrädesvis 0-7 viktprocent sekundärt bindemedel, 10 15 20 25 :¿3o Iflïæ 518 782 §¥@§g§§g¶§Ä o :nu en 6 0-3, företrädesvis 0.1-2 viktprocent dispergeringsmedel, 0-5, företrädesvis 0-2 viktprocent skyddskolloid, 0-4, företrädesvis 0-2 viktprocent andra tillsatsmedel, såsom optiska vitmedel, baktericider, pH-reglerande medel, skumdämpare och smörjmedel, varvid torrhalten är från 20 till 72 viktprocent. Bestrykningskompositionens Brookfield- viskositet är normalt från 100 till 2 500 mPa's vid 100 varv/minut och 20°C. Viskositeten för bestryk- ningskompositioner med en torrhalt från 55 till 72 viktpro- cent är från 600 till 2500 mPa's. En vattenhaltig bestrykningskomposition för användning enligt uppfinningen kan framställas genom att pigmentdelen dispergeras i vatten, eventuellt med hjälp av ett dispergeringsmedel. Till den er- hållna pigmentslamman kan därefter tillsättas i kompositionen ingående sekundärt bindemedel, alkylhydroxialkylcellulosa, karboximetylcellulosa och andra tillsatsmedel och till sist latex, företrädesvis i form av en dispersion.

En cellulosabaserad produkt, belagd med den ovan angivna kompositionen, kan framställas genom att a) kompositionen appliceras vid en temperatur under alkylhydroxialkylcellulosans grumlingspunkt på den cellulosabaserade produkten, b) den med kompositionen belagda ytformade cellulosa- produkten torkas under uppvärmning och c) om så önskas kalandreras.

Appliceringen av kompositionen sker på i och för sig känt sätt, exempelvis genom luftknivsbestrykning, valsbe- strykning eller bladbestrykning. Beroende på årstid och geo- grafisk belägenhet ligger kompositionens temperatur vid appliceringen vanligtvis inom intervallet 5-55, företrädesvis 20-40°C.

Uppfinningen åskàdliggöres ytterligare av nedanstående utföringsexempel.

Exempel 1 Ett vitt papper med ytvikt 80 gram/m2 beströks med en förbestrykningssmet bestående av 100 viktdelar grovt 10 15 20 25 30 35 -518 782 7 kalciumkarbonat; 10 viktdelar styren-butadien-latex; 0,2 vikdelar optiskt vitmedel; 0,6 viktdelar natriumkarboximetyl- cellulosa (CMC) med en viskositet av 10 mPa.s, Finnfix 10 från Metsa Speciality Chemicals, eller 0,3 viktdelar etyl- hydroxietylcellulosa (EHEC) med en grumlingspunkt av 65°C och en viskositet mätt i 2%-ig lösning enligt Brookfield vid 25°C och 25 rpm av 300 mPa's och vatten till en torrhalt av 6,5 viktprocent. Den erhållna ytans egenskaper bestämdes genom att mäta kontaktvinkeln för vatten och dijodometan.

Dessutom bestämdes ytenergin och den relativa polariteten.

Kontaktvinkeln mättes enligt Tappi 458 cm -94. Ytenergin och den relativa polariteten beräknades utgående från testlös- ningarnas kontaktvinklar och kända polaritetskonstanter. En liten kontaktvinkel, en hög ytenergi och en hög relativ polaritet indikerar goda tryckegenskaper.

Följande resultat erhölls.

Tabell 1 Förbestrykning med Egenskaper (CMC) (EHEC) Kontakvinkel, 0,1 sek vatten, ° 102, s 84,3 Dijodometan, ° 44,8 42,4 Ytenergi, mJ/mz 37,15 40,79 Relativ polaritet % 0,1 5,9 Av resultaten framgår att hydrofiliteten för papper för- bestruket med en smet innehållande EHEC är högre än för papper bestruket med en smet innehållande CMC. Både ytenergin och polariteten förbättras när smeten innehåller EHEC.

Exempel 2 Det papper, som i exempel 1 belagts med en förbestryk- ningssmet innehållande EHEC belades därefter med en topp- bestrykningssmet innehållande 80 viktdelar fint kalcium- karbonat; 20 viktdelar ultrafin lera; 11 viktdelar styren- butadien-latex; 0,2 viktdelar optiskt vitmedel; 0,2 viktdelar CMC enligt Exempel 1 eller 0.15 viktdelar EHEC enligt Exempel 1; samt vatten till en torrhalt av 63 viktprocent. 10 15 20 25 30 35 ï518 782 8 På samma sätt som i Exempel 1 bestämdes kontaktvinkeln, ytenergin och relativ polariteten. Följande resultat erhölls.

Tabell 2 Egenskaper Toppbestrykningssmet CMC EHEC Kontaktvinkel vatten, ° 79,o5 68,95 Dijodømetan, ° 41,85 39,40 Ytenergi, mJ/m2 42,66 47,73 Relativ polaritet, % 9,4 16,4 I likhet med Exempel 1 uppvisar ytorna belagda med smet innehållande EHEC bättre egenskaper än ytorna belagda med smet innehållande CMC.

Exempel 3 De bestrukna papperen från Exempel 2 testades även med avseende på ytråhet för några olika tryckfärger av märket Challenge tillverkade av Sun Chemical. Papperen trycktes i arkoffset med nedanstående tryckfärger och tryckfärgskombi- nation. Ytråheten bestämdes enligt T 555 pm-94.

Följande resultat erhölls.

Tabell 3 Tryckets ytråhet, pm Tryck cuc EHEC BlaCk Nr 1 0,785 0,725 Cyan 0,860 0,780 Magenta 0,795 0,785 Black Nr 4 0,915 0,850 Cyan/Magenta/Black 1,020 0,935 Vatten 0,705 0,665 Resultaten visar att beläggningssmeterna med EHEC gav slätare yta än smeterna med CMC.

Exempel 4 Papper förbestruket med smeten innehållande EHEC, belades med bestrykningssmeter med varierande halter av EHEC och CMC enligt nedanstående tabell. EHEC och CMC var av samma typ som i Exempel 1. 10 518 782 9 Smet Beståndsdelar viktdelar Fint Ultrafin Beteckning karbonat lera S-B latex EHEC CMC A 75 25 ll 0.80 B 75 25 11 0.06 0.72 C 75 25 ll 0.10 0.60 D 75 25 ll 0.20 0.40 E 75 25 ll 0.30 0.20 F 75 25 11 0.35 0.10 G 75 25 ll 0.40 - Smeterna innehöll även vatten i en sådan mängd att smetens torrhalt blev 65 viktprocent.

De toppbestrukna papperen testades därefter med avseende på kontaktvinkeln i tidsintervallet 0,1-1 sekund.

Följande resultat erhölls.

Tabell 4 Smet Kontaktvinkel, ° Beteckning 0.1 sek 0.4 sek 0.7 sek 1.0 sek A 104.8 100.6 98.9 97.7 B 79.2 77.3 77.0 76.9 C 76.0 74.5 74.3 74.1 D 76.4 74.5 74.1 74.0 E 72.6 72.0 71.2 70.5 F 71.8 71.0 70.0 69.4 G 70.4 68.0 67.5 67.0 Resultatet visar att även en relativt liten halt av EHEC i kombination med CMC synergistiskt förbättrar ytans hydro- filitet i jämförelse med en smet som bara innehåller CMC.

Exempel 5 Bestrykningssmeter framställdes med följande komposi- tioner.

Beståndsdelar Komposition, viktdelar 10 15 20 »' 25 V'É 30 518 782 10 H I J K Fint kalciumkarbonat 75 75 75 75 Ultrafin lera 25 25 25 25 Styren-butadien-latex 11 11 11 11 EHEC (enl Exempel 1) 0.3 0.15 0.2 - CMC (enl Exempel 1) - 0.25 0.3 0.5 Vatten till en torrhalt av 65 viktprocent Dessa bestrykningssmeter lades på båda sidorna av ett papper, som på båda sidorna var förbestruket med den smet som innehöll EHEC och som beskrivits i exempel 1.

Ytornas råhet, glans, tryckglans (genomsnittsvärde för Cyan/Magenta/Black) och smetningsbenägenhet (set-off) bestämdes för både vira- och filtsidan. Smetningsbenägenheten fastställdes genom att efter en viss tid efter tryckningen pressa trycket mot en mottagande pappersyta. Set-off-värdet anges i enlighet med formeln 5 = 1g(R/Rs ) där R är refelktiviteten hos det mottagande papperet och Rs är reflektansfaktorn uppmätt på avsmetningen på det mottagande papperet. Glansen mättes enligt T 480 om -92.

Följande resultat erhölls.

Tabell 5 Egenskaper Komposition H I J K Råhet, pm F 1.36 1.36 1.37 1.48 V 1.25 1.23 1.32 1.36 Glans, % F 56.5 57.5 56.0 53.5 V 62.0 62.5 62.5 58.5 Tryckglans, % F 82.0 82.0 81.0 81.0 V 76.0 76.0 77.0 76.0 Set-off 15 Sek F 1.10 1.35 1.55 1.70 15 Sek V 1.40 1.35 1.40 1.65 »ss- 10 15 g 20 '25 518 782 11 35 Sek F 1.05 1.25 1.25 1.60 35 Sek V 1.25 1.15 1.25 1.55 45 Sek F 0.95 1.10 1.10 1.55 45 Sek V 1.10 1.00 1.15 1.30 Av resultatet framgår tydligt att smeterna H-J i enlighet med uppfinningen uppvisar bättre egenskaper vad avser ytråhet, glans, tryckglans och set off än jämförelsesmeten K.

Exempel 6 Smeter för toppbestrykning framställdes med följande sammansättningar.

Smet, viktdelar Beståndsdelar L M N 0 Lera 75 75 75 75 Fint kalciumkarbonat 25 25 25 25 Styren-butadien 11 11 11 11 EHEC (enl Exempel 1) 0.5 0.35 0.2 - CMC (enl Exempel 1) - - 0.3 0.5 Vatten till en torrhalt av 64 viktprocent Ett förbestruket papper enligt exempel 1 innehållande EHEC belades med de olika bestykningssmeterna L till O, varefter de erhållna ytornas kontaktvinklar och ytenergier (Tabell 6a) samt ytornas råhet och glans bestämdes vid olika mängd av bestrykningssmeterna M, N och 0 (Tabell 6b) Följande resultat erhölls.

Tabell Sa Smet Kontaktvinkel, % Ytenergi mJ/m2 L 64,9 49,5 M 66,0 48,2 N 68,0 46,7 O 73,8 43,3 Tabell 6b Ytråhet, pm Smet Beläggning g/m2 M N 0 12 0,96 0,96 1,12 13 0,91 0,92 1,04 u.. 10 15 20 25 . 30 fas :518 782 12 14 0,84 15 1,82 Glans Beläggning g/m2 M 12 71,6 13 73,3 14 74,4 15 76,0 innehållande EHEC eller en blandning av EHEC och CMC har en 0,85 0,82 Smet N 72,3 74,5 75,6 76,0 0,99 0,95 O 71,6 73,2 74,2 75,3 Av resultaten framgår att papperen belagda med smeterna högre hydrofilitet (lägre kontaktvinkel), högre ytenergi, högre släthet och högre glans än papper belagt med smeten innehållande enbart CMC.

Exempel 7 I detta exempel framställdes smeter för toppbestrykning med samma basformulering som i Exempel 1 men med olika cellulosaderivat varvid MEHEC betecknar metyletylhydroxietylcellulosa, HMEHEC betecknar betecknar C12-hydrofobmodifierad etylhydroxietylcellulosa och HEC betecknar hydroxietylcellulosa. Kompositionerna hade följande sammansättning.

Beståndsdelar Fint kalciumkarbonat Ultrafin lera Styren-butadien CMC (enl. Ex 1) MEHEC, 310 cP, grumlingspunkt 66°C HMEHEc,153 cP, grumlingspunkt 65°c EHEC, so cp, grumlingspunkt s5°c EHEC, 300 cp, grumlingspunkt s5°c HEC, 300 CP Vatten P Q 75 75 25 25 11 11 0,8 - - 0,265 Komposition R S T U 75 75 75 75 25 25 25 25 11 11 11 11 0,45 - - - - - 0,45 - - _ _ 0,4 _ - - - 0,65 till en torrhalt av 65 viktprocent W .us- 518 782 13 Obestruket vitt papper med en ytvikt av 80 g/m2 belades med någon av bestrykningssmeterna från P till U i en mängd av 14 gram/m2. Papperet W var obelagt.

De olika papperens ytenergier och kontakvinklar bestämdes som en funktion av tiden.

Följande resultat erhölls.

Tabell 7 a Komposition Ytenergi, mN/m2 0,1s 0,3: 0,6s 1,0s P 42,0 45,5 47,5 48,0 Q 47,5 50,0 52,5 53,0 R 48,0 50,0 52,0 52,5 S 47,5 50,0 52,5 54,0 T 52,0 54,5 56,5 57,0 U 45,5 48,0 50,0 51,5 W 31,0 34,5 35,0 35,5 Tabell 7 b Kontaktvinkel, ° Komposition 0.05 s 0.1 s 0.4 s 1 s 4 s 10 s P 103.0 100.5 97.5 92.0 86.5 83.0 Q 84.5 82.5 80.0 78.5 74.0 71.5 R 86.5 85.5 84.5 83.5 80.0 77.5 S 82.5 80.0 75.5 71.0 63.0 57.5 T 78.5 77.0 75.0 72.5 70.5 69.5 U 95.0 93.5 91.0 88.5 85.5 82.5 Av resultatet framgår att de bestrykningssmeter Q, S och T, som innehåller en cellulosaeter enligt uppfinningen ger en yta med högre ytenergi och högre hydrofilitet än jämförelse- smeterna, P, R och U, som innehöll CMC, hydrofobmodifierad cellulosaeter eller HEC.

Claims (8)

10 15 20 25 ,_ 30 35 518 782 14 K R A V

1. Användning av en nonjonisk alkylhydroxi- alkylcellulosa, som har alkylgrupper med 1-3 kolatomer och hydroxialkylgrupper med 2-3 kolatomer, är fri från hydrofobmodifierande kolvätegrupper med minst 4 kolatomer och har en grumlingspunkt av 50-95°C, eller en kombination av alkylhydroxialkylcellulosan med en karboximetylcellulosa, där mängden av karboximetylcellulosan är högst 1200 viktprocent av mängden av alkylhydroxialkylcellulosan, i en vattenhaltig bestrykningskomposition innehållande ett kalciumkarbonat och en latex, för att förbättra glansen och tryckbarheten hos den yta, som erhålles när papper eller kartong belägges med bestrykningskompositionen.

2. Användning enligt krav 1, varvid mängden av karboxi- metylcellulosan är 50-600 viktprocent av mängden av alkylhydroxialkylcellulosan.

3. Användning enligt krav 1 eller 2, varvid alkylhydroxi- alkylcellulosan är en etylhydroxietylcellulosa, en metyletyl- hydroxietylcellulosa, en metyletylhydroxietylhydroxipropyl- cellulosa, metylhydroxietylcellulosa eller en metylhydroxi- propylcellulosa.

4. Användning enligt något av kraven 1-3, varvid karboxi- metylcellulosan är en natriumkarboximetylcellulosa.

5. Användning enligt något av kraven 1-4, där alkylhydroxi- alkylcellulosan har en viskositet av 10-10000 mPa s, mätt i en Brookfield-viskosimeter av typ LV i en 2-procentig vattenlösning vid 20°C.

6. Användning enligt något av kraven 1-5, där karboxi- metylcellulosan har en viskositet av 5-5000 mPa's, mätt i en Brookfield-viskosimeter av typ LV i en 2-procentig vatten- lösning vid 20°C.

7. En vattenhaltig bestrykningskomposition, som innehåller, räknat på torrhalten, 0.07-5 viktprocent av en alkylhydroxialkylcellulosa och en karboximetylcellulosa i enlighet med krav 2, 4-15 viktprocent latex, ' 518 782 15 60-95 viktprocent pigment, varav 5-100 viktprocent är kalciumkarbonat, varvid kompcsitionens torrhalt är 20-72 viktprocent.

8. Bestrykningskompositionen enligt krav 7, varvid dess viskositet är 100-2500 mPa s mätt i en Brookfieldviskosimeter vid 100 varv/minut och 20°C.