SE433741B - Sett att behandla avloppsvatten innehallande cyanider, formiater och halogenid av metall eller ammoniak och anvendning av settet for att behandla avloppsvatten fran vattenkylningssteget i en process for framstellning av - Google Patents

Description

7810758-8 vattenlösliga salter, såsom halogenider av metaller eller ammoniak, 'överföres dessa salter till avloppsvattnet samman med cyaniderna och formiaterna som bildas vid processen. När koncentrationen av dessa föroreningar i avloppsvattnet blir låg, kan avloppsvattnet eller åtminstone en del därav återcirkuleras till syntesgaspro- cessen antingen för att blandas med bränsleinmatningen till gene- ratorn eller för att tillföras till generatorns kylzon för att kyla ned den producerade, heta gasen. tionen av föroreningar i avloppsvattnet är hög eller blir hög som ett resultat av återcirkuleringen, måste en ström av avlopps- När emellertid koncentra- vatten borttagas och bortskaffas. Då detta avloppsvatten inne- håller för omgivningen nämnvärda mängder cyanider och íormiater, och åtminstone en halogenid av någon metall eller ammoniak, får det både giftverkan och korroderande verkan. Cyanidernas giftig- het och formiatens biologiska syreförbrukning är välkända. Be- nämningen korroderande användes här om den korroderande verkan halogenidhaltigt avloppsvatten har på processapparatur. Det är därför viktigt att minska eller avlägsna de angivna beståndsdelar- na i detta avloppsvatten, innan det släpps ut.

Många olika, kolhaltiga material kan användas som inmatning eller bränsle till en syntesgasgenerator såsom angivits ovan. Samman- sättningarna på dessa material liksom de bildade biprodukterna och avloppsvattnet från processen varierar avsevärt. I vissa fall innehåller avloppsvattnet metaller, även sådana metaller som nickel och övergångsmetallerna krom och vanadin, ammoniak och sul- fider i kombination med de tidigare nämnda, för omgivningen skad- liga komponenterna i avloppsvattnet. Processen enligt uppfinning- en är även verksam för att avsevärt minska eller avlägsna dessa beståndsdelar i avloppsvattnet.

Den amerikanska patentskriften 3 725 270 beskriver en process för att minska föroreningen från avloppsvatten genom att blanda av- loppsvattnet med ett kolvätebränsle och mata in denna blandning i en syntesgasgenerator. Den amerikanska patentskriften 4 003 833 avser ett sätt att behandla en vattenström innehållande cyanid genom att bringa strömmen i kontakt med formaldehyd och en före- ning som kan bilda HSO3_-joner vid vissa specificerade betingel- ser för pH, temperatur och förhållande mellan reaktant och cyanid.

Den amerikanska patentskriften 3 904 518 beskriver en metod att 7810758-8 behandla avloppsvatten med biologiskt aktiva fasta ämnen.

Enligt denna metod behandlas en giftig och korrosiv ström av avloppsvatten innehållande för omgivningen farliga mängder cya- nider och formiat samt en halogenid av en metall eller ammoniak med ferrojoner, med ett molärt överskott av ferrojoner utöver det totala antalet moler cyanid i avloppsvattnet, under bibehål- lande av pH-värdet i avloppsvattnet mellan omkring 7 och 9, _ tills en väsentlig del av cyaniderna konverterats till järncya- nider. En bas tillsättes till avloppsvattnet för att inställa dess pH-värde på omkring 9 - ll och att åstadkomma separation eller utfällning av ett slam innehållande järncyaniderna. Av- loppsvattnet separeras från slammet och ledes därpå till en bio- logisk reaktor, som effektivt konverterar organiska material, såsom formiater, till koldioxid och en biologisk rest. Det be- handlade avloppsvattnet från den biologiska reaktorn är ekolo- giskt förbättrat och lämpligt för utsläppning.

Med pH menas den negativa logaritmen för den molära vätejon- koncentrationen.

Den avloppsvattenström, som kan förbättras med den nya metoden enligt uppfinningen kännetecknas som en giftig och korrosiv av- loppsvattenström genom sitt innehåll av för omgivningen farliga mängder cyanider och formiater samt en halogenid av en metall eller ammoniak. Dylikt avloppsvatten uppkommer exempelvis i en syntesgasprocess, där det inmatade bränslet till gasgeneratorn är en petroleumâterstod, petroleumkoks, subbituminöst, bituminöst eller antracit-kol eller flytande kolfraktioner, lignit, skiffer, organiskt avfallsmaterial, kloakslam, râoljeåterstoder, koks och flytandegjord koks eller liknande råa eller orena, kolhaltiga material. Medan en syntesgasprocess generellt kan göras vid en temperatur från omkring 815 till 1 650°C, har det visat sig lämpligt med vissa av de ovannämnda bränslena att använda en tem- peratur i generatorn på omkring 1 204 - l 650°C.

Det skall påpekas att gasformiga, kolhaltiga inmatningar såsom naturgas, metan, etan eller propan eller kolhaltiga destillat- inmatningar såsom nafta och butan vid användning som bränsle i den angivna syntesgasprocessen icke bildar någon avloppsvatten- ström med både toxiska och korrosiva egenskaper, och därför krä- 7810758-8 ver en dylik avloppsvattenström icke någon behandling med den speciella process som beskrives här.

Uppfinningen avser ett sätt att behandla en avloppsvattenström för att minska giftiga och korrosiva egenskaper orsakade av när- varo av cyanider, formiater och halogenid av metall eller ammo- niak och eventuellt innehållande minst en metall från gruppen nickel, vanadin och krom i en koncentration av minst 5 ppm i lös- ning eller suspension.

Uppfinningen kännetecknas av att en förening innehållande ferro- joner tillsättes till avloppsvattnet i en molär mängd som är större än det totala antalet närvarande moler av cyanider, under upprätthållande av avloppsvattnets pH vid mellan 7 och 9 och en temperatur av 52 - 99°C för att konvertera en väsentlig del av cyaniderna till järncyanider och får ett behandlat avloppsvat- ten, en bas tillsättes till det behandlade avloppsvattnet tills dess pH är mellan omkring 9 och ll för att fälla ut ett slam innehållande järncyanider, avloppsvattnet separeras från slammet och ledes till en biologisk reaktor för att överföra formiaterna till koldioxid och en biologisk återstod, och att ett sålunda renat avloppsvatten utvinnes från den biologiska reaktorn.

Uppfinningen avser även användning av sättet för att behandla avloppsvatten producerat i vattenkylningssteget i en process för framställning av syntesgas genom reaktion mellan ett kolhaltigt bränsle och en syrerik gas i en friströmmande, icke katalytisk syntesgasgenerator vid en temperatur på omkring 815 - l 650°C och ett tryck på omkring 105 Pa - 253 x 105 Pa.

Den avloppsvattenström för vilken föreliggande process särskilt är avsedd, kan beskrivas som en giftig och korrosiv avloppsvat- tenström innehållande väsentliga mängder cyanider, formiater och en halogenid av en metall eller ammoniak. Metallhalogeniden kan vara en alkalimetall-, alkalisk jordartsmetall- eller tung- metallhalogenid eller -klorid. Cyaniderna i dylikt avloppsvat- ten föreligger bâde i fri och bunden form. Beteckningen "fri" användes för CN'-joner eller molekylär HCN. Beteckningen "bun- den" användes för stabila, komplexa, cyanidhaltiga joner exempel- vis Fe(CN)6"4,Avloppsvattnet som avses behandlas med metoden en- ligt uppfinningen innehåller totala cyanider, dvs. fria och bundna 7810758-8 III cyanider, i en koncentration på från 5 ppm och upp till l 000 ppm eller mera räknat på viktbasis. Vanligen är koncentrationsom- rådet för cyaniderna i avloppsvattnet mellan omkring 10 till 100 ppm. En för omgivningen farlig mängd cyanider definieras häri som 5 ppm eller mera. I allmänhet förbjuder miljöregler utsläpp i avlopp och vattendrag av avloppsvatten innehållande nämnvärda mängder cyanider.

Ett annat stort problem med det avloppsvatten som skall behandlas med metoden enligt uppfinningen är formiaterna. Dessa föreningar som naturnödvändigt bildas vid en sådan process som syntesgaspro- cessen, ger avloppsvattnet en hög biokemisk syreförbrukning, BS, som gör det olämpligt eller oacceptabelt för utsläppning. Den avloppsvattenström som avses att behandlas i föreliggande process innehåller formiater i ett koncentrationsomrâde från omkring 100 till 20 000 ppm, med det vanliga intervallet mellan omkring 500 - l0 000 ppm. En farlig mängd formiat definieras här som l00 ppm eller mera.

Närvaron av halogenider i avloppsvattenströmmen medför dess korro- siva verkan på processutrustning och begränsar eller förhindrar âtercirkulation av denna ström innehållande cyanider och formia- ter för att förstöra dessa föreningar pâ det sätt, som beskrives i den amerikanska patentskriften 3 725 270. Halogeniderna består i allmänhet av en eller flera av salterna av en metall eller ammo- niak. Den övervägande halogeniden i sammanhanget är kloridjonen.

Metallen kan vara någon metall från grupperna 1A, 2A, 5B, 6B eller 8 i det periodiska systemet. Huvuddelen av halogenidkom- ponenten i avloppsvattnet utgöres av natrium, kalcium, järn, nickel och ammoniumhalogenider och företrädesvis natrium, kalcium, järn, nickel och ammoniumklorider även om tungmetallhalogenider kan finnas närvarande.

Avloppsvattnet som behandlas med metoden enligt uppfinningen in- nehåller i allmänhet mellan omkring 25 och 20 000 ppm halogeni- der med det vanligaste koncentrationsomrâdet mellan omkring 50 och 5 000 ppm. Ännu mera begränsat innehåller avloppsvattnet mel- lan omkring 100 och l 000 ppm halogenider räknat som natriumklo- rid. En metallhalogenidmängd av 25 ppm eller däröver definieras som korrosiv för processutrustningen.

Vissa kolhaltiga material som är lämpliga att använda som bränslen 7810758-8 6 vid en speciell oxidation eller en syntesgasprocess innehåller tyngre metaller, som kan uppträda i avloppsvattnet i en toxiskt eller ekologiskt skadlig koncentration. Till denna klass hör nickel och övergångsmetallerna vanadin och krom. Någon eller flera av dessa metaller kan finnas i avloppsvattnet i en koncent- ration på omkring 5 - 1 000 ppm, även om den vanligaste koncent- rationen är omkring 10 - 250 ppm. 5 ppm av någon av dessa metal- ler är en miljömässigt oacceptabel mängd.

Det avloppsvatten som bildas när ett bränsle baserat på en petro- leum eller ett kol användes till en partiell oxidation kan även innehålla väsentliga mängder sulfider, tiocyanater (till skill- nad från fria och bundna cyanider) och kol. Dessa biprodukter från en partiell oxidation kan vardera uppgå till 5 - l 000 ppm eller mera i avloppsvattnet. I allmänhet ligger koncentrationen av sulfider och tiocyanater mellan omkring 10 och 250 ppm. Tio- cyanater i denna koncentration anses icke ekologiskt skadliga. ppm sulfid eller mera är däremot en ekologiskt oacceptabel mängd. * Ammoniak bildas oundvikligt vid en partiell oxidation, och en väsentlig del av ammoniaken löses i avloppsvattnet. Koncentratio- nen av ammoniaken i avloppsvattnet från en syntesgasprocess kan vara från omkring 100 till 10 000 ppm och de vanligare ammoniak- koncentrationerna är omkring 500 - 5 000 ppm.

Ammoniaken kan kvarhållas i avloppsvattnet och medfölja in i den biologiska reaktorn, där den införlivas i begränsad utsträckning i en biologisk återstod eller metaboliseras med lämpliga bakte- rier. Eventuellt kan ammoniaken avdrivas från avloppsvattnet, sedan detta separerats från slammet efter den andra kemiska be- handlingen. Om det är önskvärt att helt eller delvis avdriva ammoniaken från avloppsvattnet, kan ett avdrivningssteg användas under styrda betingelser. Ammoniak i en mängd av 50 ppm eller mera anses miljömässigt farligt.

Konverteringen av formiater och andra organiska, kolhaltiga mate- rial i avloppsvattnet till koldioxid och en biologisk återstod sker i en reaktor innehållande bíologiskt aktiva fastämnen eller biota enligt konventionella metoder. Avloppsvattnet med ett pH från 9 till ll tillföres till den biologiska reaktorn och bringas 7810758-8 7 i kontakt med de biologiskt aktiva fastämnena vid en temperatur mellan omkring 5 och 40°C. Avloppsvattnet i denna reaktor hål- les företrädesvis under ständig omröring för att optimera reak- tionen. Det är även önskvärt att övervaka sammansättningen på avloppsvattnet till den biologiska reaktorn för att säkerställa närvaron av tillräckliga mängder kväve- och fosfornärsalter i reaktorn för den optimala driften. Om något näringsämne saknas i reaktorn, kan närsalter tillföras på konventionellt sätt.

Avloppsvattnet från den biologiska reaktorn är väsentligt för- bättrat pâ grund av att huvuddelen av de giftiga cyaniderna och av de BS-bidragande organiska kolkomponenterna, såsom formiater- na, avlägsnats. I allmänhet blir det resulterande vattnet miljö- mässigt lämpligt för kvittblivning pâ konventionellt sätt efter borttagning av de giftiga cyaniderna och de syreförbrukande, or- ganiska kolkomponenterna. Även om den nya processen enligt uppfinningen är särskilt väl lämpad för att förbättra ett avloppsvatten som innehåller miljö- mässigt skadliga mängder cyanider och formiater och åtminstone en halogenid av en metall från grupp 1A eller ZA i det periodiska systemet, är den beskrivna processen även effektiv för behandling av ett avloppsvatten innehållande de nämnda föroreningarna i kom- bination med en eller flera av metallerna nickel, vanadin och krom och/eller sulfider och ammoniak närvarande i avloppsvattnet.

Vid tillämpning av sättet enligt uppfinningen behandlas den be- skrivna avloppsvattenströmmen först med ferrojoner. Denna be- handling kan ske vid någon temperatur frân omkring rumstemperatur och upp till en temperatur under avloppsvattnets kokpunkt, dvs. från omkring 15 till 99°C, medan pH i avloppsvattnet upprätthål- les mellan omkring 7,0 och 9,0. En del av den enligt ovan avdrivna ammoniaken kan âtercirkuleras för att justera pH i surt avlopps- vatten, dvs. pH mindre än 7,0, till det erforderliga området. Om så erfordras, kan pH i avloppsvattnet justeras till det erforder- liga omrâdet på konventionellt sätt. Det är att föredraga att tillsätta ferrojonerna till avloppsvattnet vid en förhöjd tempera- tur mellan omkring 52 och 93°C, och företrädesvis 71 - 93°C.

Ferrojonerna tillsättes i form av ett ferrosalt, såsom ferrosul- fat, ferroklorid eller liknande ferroföreningar. Den mängd ferro- 7810758-8 joner som skall tillsättas, mätt i moler, är en mängd som är större än det totala antalet moler cyanider närvarande, dvs. det totala antalet moler fria och bundna cyanider med undantag av tiocyanater. Grovt räknat skall de tillsatta molerna ferro- joner vara omkring l,2 till 10 gånger antalet joner cyanider.

Den föredragna mängden tillsatta ferrojoner är mellan 2 och 6 gånger totala antalet moler av cyaniderna. Om avloppsvattnet innehåller andra biprodukter, som tenderar att reagera med ferro- jonerna, såsom sulfider, bör mängden tillsatta ferrojoner ökas för att kompensera för detta och på så sätt molförhållandet mel- lan ferrojoner och cyanider enligt ovan upprätthållas.

Ferrojonerna tillsättes under betingelser som säkerställer att de kvarblir som ferrojoner tills de reagerat i avloppsvattnet för att konvertera cyaniderna eller en väsentlig del därav till järn- cyanider. Om så önskas kan en inert atmosfär användas för att säkerställa att ferrojonerna bibehâlles i det nödvändiga, reak- tiva tillståndet. Reaktionen mellan ferrojonerna och cyaniderna är ganska snabb, särskilt om avloppsvattnet hålles vid en tempe- ratur mellan 82 och 93°C, som är ett särskilt föredraget tempera- turområde.

Avloppsvattnet som behandlats med ferrojonerna behandlas sedan med en bas eller ett basiskt reagerande material för att inställa det behandlade avloppsvattnets pH-värde i området 9,0 - 11,0 och åstadkomma utfällning av ett slam innehållande järncyaniderna från det behandlade avloppsvattnet. Ett antal olika baser eller alka- liskt reagerande ämnen kan användas för detta ändamål såsom oxi- derna, hydroxiderna och karbonaterna av alkalimetallerna och de alkaliska jordartsmetallerna samt ammoniumhydroxid. De före- dragna baserna är kalk, natriumhydroxid, magnesiumhydroxid och natriumkarbonat. Kalk eller kalciumoxid, som i lösning blir kal- ciumhydroxid, är särskilt föredraget för detta steg i processen.

Kalken samverkar med ferrojonerna till att tynga ner slamutfäll- ningen och är effektivast för att avlägsna suspenderade fastämnen.

Användning av kalk har en överraskande effekt i den biologiska reaktorn. Av oförklarliga skäl förstärker kalken den biologiska aktiviteten i den biologiska reaktorn vid den föreliggande pro- cessen i jämförelse med andra baser såsom med natriumhydroxid. 7810758-8 Sedan slammet har bildats och fallit ut eller sedimenterat efter tillsättningen av basen avskiljes avloppsvattnet från slammet.

Detta avloppsvatten, som karakteriserar en väsentligt minskad mängd cyanider, men med en hög nivå av formiater och ett salt eller salter av en metall eller metaller från grupp lA eller 2A i det periodiska systemet lämpar sig som inmatning till en bio- logisk reaktor. Sålunda tillföres detta avloppsvatten till en biologisk reaktor som är effektiv för konvertering av formiaterna i avloppsvattnet till koldioxid och en biologisk återstod. Även om avloppsvattnet sedan det separerats frân slammet kan ledas direkt in i den biologiska reaktorn, är det att föredraga att ställa in pH-värdet i avloppsvattnet, så att den biologiska aktiviteten i den biologiska reaktorn optimeras. Det föredragna pH-omrâdet i den biologiska reaktorn är mellan omkring 6 och 8 med ett pH-värde på 7 särskilt att föredraga. pH-justeringen kan göras enligt konventionella metoder. Vilket pH som användes i den biologiska reaktorn är vitalt eller kritiskt för processen.

Vid låga pH-värden under 6 minskas den biologiska aktiviteten i reaktorn markant. Vid höga pH-värden över 8 faller å andra sidan kalciumkarbonat ut ur avloppsvattenlösningen och leder till igen- sättningar i apparaturen. Den pH-justering som erfordras kan göras enligt konventionella, kända metoder. För det fall att en alkalimetallhydroxid användes för neutralisationen i stället för kalk finns ingen fara för att en kalciumkarbonatfällning skall bil- das, och den övre pH-gränsen blir då omkring 9.

De följande exemplen illustrerar processen enligt uppfinningen för en speciell avloppsvattenström.

Exempel l En avloppsvattenström uttogs kontinuerligt från kylzonen från en partiell oxidation för framställning av syntesgas, där en petra- leumâterstod användes som inmatning till en syntesgasgenerator med en temperatur på omkring l 3l6°C och ett tryck på 66,54 x 105 Pa (950 psig). Avloppsvattnet från kylzonen hade följande ungefärliga analys: pH 8,5 sulfid 20 ppm CN, total 20 ppm 7810758-8 CN, fri 10 ppm formiater 4000 ppm totalt suspende- rade fastämnen 200 ppm ammoniak 2500 ppm Cl 50 ppm SCN I 20 ppm metaller(2) 100 ppm (1) ppm = parts per million på viktbas (2)approximativt lika mängder nickel, vanadin och järn.

Avloppsvattnet tillfördes till ett första reaktionskärl i kväv- gasatmosfär vid en temperatur på 82°C och med pH-värdet på av- loppsvattnet omkring 8,5. En lösning av ferrosulfat och koncent- rerad svavelsyra tillsattes till avloppsvattnet i den första reaktorn i en mängd av omkring 1,2 kg ferrosulfat, FeSO4'7É20, per kubikmeter inmatat vatten och 8,4 x lO_2 kg koncentrerad svavelsyra per kubikmeter inmatat vatten. Denna reaktionsbland- ning hölls vid 79°C med konstant omröring och en genomsnittlig uppehâllstid av omkring 0,1 h i detta reaktionskärl.

Det behandlade avloppsvattnet från den första reaktorn leddes till en andra reaktor, medan temperaturen upprätthölls vid 79°C.

Kalciumhydroxid tillsattes i en mängd av omkring 4,8 kg Ca(OH)2 per kubikmeter inmatat avloppsvatten, under det att reaktions- blandningen hölls vid omkring 77°C under konstant omröring under en uppehâllstid av approximativt 4 minuter. Det behandlade av- loppsvattnet från den andra reaktorn leddes till en klarningsbe- hållare för att avlägsna suspenderade fastämnen ur vattenströmmen i form av ett slam.

Avloppsvattnet från klarningsbehâllaren, nu huvudsakligen fritt från suspenderade fastämnen, leddes till ett avdrivningstorn, där huvuddelen av ammoniaken avlägsnades genom motströmskontakt med ånga. Vattnet från avdrivaren leddes till en biologisk reaktor, där organiska beståndsdelar såsom formiater, förbrukades eller konverterades till koldioxid och en biologisk återstod lämplig för kvittblivning. Avloppsvattnet från den biologiska reaktorn var väsentligt förbättrat och karakteriserades av följande appro- ximativa analys: 7810758-8 ll pH 7,5 sulfid (1,0 ppm CN, total (3,0 ppm cm, fri ' <1,o ppm formiater <50 ppm totalt suspende- rade fastämnen (40 ppm ammoniak (20 ppm BS, filtrerad (10 ppm BS, ofiltrerad (40 ppm SCN (1,0 ppm metaller(l) (1,0 ppm (1) innefattar nickel, vanadin och järn.

Inga mätbara mängder fenol fanns i avloppsvattnet från den biolo- giska reaktorn.

Det behandlade avloppsvattnet var väsentligt förbättrat genom att den huvudsakliga mängden ekologiskt skadliga föroreningar i det obehandlade avloppsvattnet hade avlägsnats. De speciellt farliga fria cyaniderna hade minskats till en spårmängd och den höga, biologiska syreförbrukningen från formiaterna hade minskats med omkring 99 %. Tungmetallföroreningarna och sulfiderna hade även avlägsnats och endast spârmängder av dessa komponenter fanns kvar i avloppsvattnet.

Claims (9)

7810758-8 ll Patentkrav

1. Sätt att behandla en avloppsvattenström för att minska gif- tiga och korrosiva egenskaper orsakade av närvaro av cyanider, formiater och halogenid av metall eller ammoniak och eventuellt innehållande minst en metall från gruppen nickel, vanadin och krom i en koncentration av minst 5 ppm i lösning eller suspension, k ä n n e t e c k n a t av att en förening innehållande ferro- joner tillsättes till avloppsvattnet i en mclär mängd som är större än det totala antalet närvarande moler av cyanider, under upprätthållande av avloppsvattnets pH vid mellan 7 och 9 och en temperatur av 52 - 99°C för att konvertera en väsentlig del av cyaniderna till järncyanider och får ett behandlat avloppsvatten, en bas tillsättes till det behandlade avloppsvattnet tills dess pH är mellan omkring 9 och ll för att fälla ut ett slam innehål- lande järncyanider, avloppsvattnet separeras från slammet och ledes till en biologisk reaktor för att överföra formiaterna till koldioxid och en biologisk återstod, och att ett sålunda renat avloppsvatten utvinnes från den biologiska reaktorn.

2. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att ferro- jonerna tillföras som ferrosulfat.

3. Sätt enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att avloppsvattnet även innehåller ammoniak och att ammoniaken av- drives från avloppsvattnet sedan det separerats från slammet.

4. Sätt enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t av att en del av ammoniaken återcirkuleras till det obehandlade avloppsvattnet för att inställa dettas pH-värde på 7,0 - 9,0.

5. Sätt enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t av att den tillsatta mängden ferrojoner är mellan omkring 1,2 och 10 gånger mängden närvarande moler cyanider.

6. Sätt enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t av att avloppsvattnet även innehåller sulfíder och att mängden tillsatta ferroáoner räknat i moler är större än den totala mäng- den närvarande cyanider och sulfider räknat i moler. _ __-__í___f-ï ___., 7810758-8. \?>

7. Sätt enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t av att basen är kalciumoxid eller natriumhydroxid.

8. Användning av sättet enligt något av föregående krav för att behandla avloppsvatten producerat i vattenkylningssteget i en process för framställning av syntesgas genom reaktion mellan ett kolhaltigt bränsle och en syrerik gas i en friströmmande, icke katalytisk syntesgasgenerator vid en temperatur på omkring 815 - 1 650°C och ett tryck på omkring 105 Pa ~ 253 x 105 Pa. 7810758-8 Föreliggande uppfinning avser behandling av avlopps- vatten genom att tillsätta en ferrojon till avloppsvattnet rför att konvertera cyanider till järncyanider, tillsätta en bas till avloppsvattnet tills dess pH inställts på omkring

9. - 11 för att fälla ut ett slam innehållande järncyanider, leda avloppsvattnet till en biologisk reaktor för att kon» vertera formiater till koldioxid ooh en biologisk återstod, och att utvinna ett miljömässigt förbättrat avloppsvatten från den biologiska reaktorn. Uppfinningen är särskilt lämplig för behandling av ett avloppsvatten med giftiga och korrosiva egenskaper or- sakade av oyanider, formiater och en halogenid av en metall eller ammoniak. B E7.1.76 5.000