| dbo:abstract
|
- The Abhidharmakośabhāsya (Sanskrit: अभिधर्मकोशभास्य, lit. Commentary on the Sheath of Abhidharma), Abhidharmakośa (Sanskrit: अभिधर्मकोश) for short (or just Kośa or AKB), is a key text on the Abhidharma written in Sanskrit by the Indian Buddhist scholar Vasubandhu in the 4th or 5th century CE. The Kośa summarizes the Sarvāstivādin Abhidharma in eight chapters with a total of around 600 verses and then comments on (and often criticizes) it. This text was widely respected and used by schools of Buddhism in India, Tibet and East Asia. Over time, the Abhidharmakośa became the main source of Abhidharma and Sravakayana Buddhism for later Mahāyāna Buddhists. In the Kośa, Vasubandhu presents various views on the Abhidharma, mainly those of the Sarvāstivāda-Vaibhāṣika, which he often criticizes from a Sautrāntika perspective. The Kośa includes an additional chapter in prose refuting the idea of the "person" (pudgala) favoured by some Buddhists of the Pudgalavada school. The Vaibhāṣika master Samghabhadra considered that Vasubandhu had misrepresented numerous key points of Vaibhāṣika Abhidharma in the Kośa, and saw Vasubandhu as a Sautrāntika (upholder of the sutras). However, Vasubandhu often presents and defends the Vaibhāṣika Abhidharma position on certain topics (contra Sautrāntika). Because of this, Chinese commentators like Pu Guang do not see Vasubandhu as either a Vaibhāṣika nor as a Sautrāntika. (en)
- El Abhidharmakosa es un documento intelectual budista que estipula una introducción a los siete tratados del Abhidharma del canon Sarvastivada y es un compendio de sus contenidos. Fue compuesto por el monje budista Vasubandhu (floruit entre el siglo IV o V), quien vivió al noroeste de la India. Sistematiza la doctrina Sarvastivada y expone la influencia del Mahāyāna, al cual Vasubandhu se convirtió después. Provee mucha información sobre las diferencias doctrinales existentes entre las antiguas escuelas budistas.
* Datos: Q1582672 (es)
- L'Abhidharmakośakārikā ou les Versets sur le Trésor d'Abhidharma est un texte de l'Abhidharma rédigé en vers sanskrit par Vasubandhu au IVe siècle ou Ve siècle de notre ère. Il résume les principes de Sarvāstivādin en huit chapitres avec un total d'environ 600 versets. En Inde, au Tibet et en Asie de l'Est, ce texte est respecté et enseigné dans les écoles. Vasubandhu écrit un commentaire sur cette œuvre, appelé Abhidharmakośabhāsya. Dans ce document, il critique les interprétations des Sarvāstivādins, Vaibhasikas et d'autres des principes présentés dans ses œuvres précédentes dans une perspective Sautrāntika. Ce commentaire comprend un chapitre supplémentaire en prose réfutant l'idée de la «personne» (pudgala) favorisée par certains bouddhistes de l'école de Pudgalavada . Cependant, plus tard, le maître Sarvāstivādin, Samghabhadra, considère qu'il avait déformé leur pensée dans ce processus. Il désigne alors Vasubandhu comme un Sautrāntika (défenseur des sutras) plutôt que comme un défenseur de l' Abhidharma . (fr)
- 阿毘達磨倶舎論（あびだつまくしゃろん）は、ヴァスバンドゥ（世親）を作者として、4世紀-5世紀頃にインドで成立したとされる、部派仏教の教義体系を整理・発展させた論書である。サンスクリット原典の題名は『アビダルマ・コーシャ・バーシャ』（梵: Abhidharma-kośa-bhāṣya、略称: AKBh）。 サンスクリット原典のほかに、2種類の漢訳本とチベット語訳本が現存している。漢訳本は、一方は真諦訳『阿毘達磨倶舍釋論』（略称『倶舎釈論』）22巻であり、もう一方は玄奘訳『阿毘達磨倶舍論』（略称『倶舎論』）30巻である。倶舎宗が伝統的に後者の玄奘訳を用いてきたため、玄奘訳に基づく呼称『倶舎論』が浸透した。真諦訳は『旧倶舎』『旧訳』とも呼称され区別された。 20世紀にサンスクリット原典が発見されてからは、漢訳に依らない研究が行われている。 (ja)
- 《아비달마구사론》(阿毘達磨俱舍論)은 4세기 인도의 세친 스님이 지은 불전이다. 약칭하여 《구사론》(俱舍論)이라고도 부른다. 세친 스님과 그 맏형인 무착 스님은 중기 대승불교인 를 창시한 스님이다. 유식불교는 7세기 당나라 현장 스님이 경전을 한역해 오면서 당나라에 법상종이 유행하게 된다. 손오공으로 유명한 스님이다. 신라의 의상 대사는 당나라로 유학을 가서, 이 현장스님이 수입해 온 유식불교를 배워서 신라에 돌아온다. 아비달마는 불법연구라는 뜻이며, 구사론은 창고라는 뜻이다. 4세기 부파불교 중 최대 종파인 설일체유부의 교리를 정리한 것이다. 600편의 시와 그에 대한 설명으로 구성되어 있는데, 정작 세친 스님은 이 교리들을 수용하지 않고 비판했다. 구사론은 이후의 대승불교 교리에 상당한 영향을 끼쳤다. (ko)
- Abhidharmakośabhāsya (Kommentar till Abhidharmas skattkammare), även förkortat till Abhidharmakośa (eller bara till Kośa eller AKB), är en central text om Abhidharma skriven på 400- eller 500-talet på sanskrit av den indiska buddhistiska lärde mästaren Vasubandhu. Kośa sammanfattar Sarvāstivāda-Abhidharman fördeladt på åtta kapitel med totalt cirka 600 verser. Därutöver kommenterar och kritiserar texten ofta Sarvāstivāda-Abhidharman. Texten är allmänt respekterad och används av buddhistiska skolor i Indien, Tibet och Östasien. Med tiden blev Abhidharmakośa den huvudsakliga källan till Abhidharma och Sravakayana- buddhism för senare Mahāyāna-buddhister. I Kośa presenterar Vasubandhu flera tolkningar av Abhidharma, främst de från Sarvāstivāda-Vaibhāṣika, vilka han ofta kritiserar från ett Sautrāntika-perspektiv. Kośa inkluderar ytterligare ett kapitel i prosa som vederlägger idén om "personen" (pudgala) som vissa buddhister från Pudgalavada-skolan höll för gällande. Vaibhāṣikamästaren Samghabhadra ansåg att Vasubandhu hade feltolkat flera nyckelpunkter av Vaibhāṣikernas Abhidharma i sin Kośa. Han betraktade Vasubandhu som en Sautrāntika (sūtra-följare). Emellertid presenterar och försvarar Vasubandhu ofta Vaibhāṣikas Abhidharma-position på vissa punkter (kontra Sautrāntika ). På grundval av detta betraktar inte kinesiska kommentatorer som Vasubandhu som vare sig Vaibhāṣika eller Sautrāntika. Abhidharmakośabhāsya (AKB) är ett verk inom Abhidharma-traditionen, ett fält inom buddhistisk filosofi som huvudsakligen bygger på Abhidharma-traditionen från Sarvāstivāda. Denna tradition inkluderar olika grupperingar eller "skolor" där de två huvudsakliga skolorna är och . Vaibhāṣika-traditionens huvudsakliga källa är Abhidharma Mahāvibhāṣa Śāstra som har sin bas i Kaśmīra. Den andra huvudtraditionen i Sarvāstivāda-filosofin var de mästare som kallades "de västliga" (Pāścāttya) eller "utomstående" (Bāhyaka), de var huvudsakligen baserade i Gandhara . Dessa mästare (som senare kom att bli kända som Sautrāntiker) accepterade inte Vaibhāṣika-filosofin i dess helhet, utan sammanställde sina egna Abhidharma-texter, såsom av , som var den första Abhidharma-texten som presenterade en räcka med verser följt av prosakommentaren (detta är samma stil som Kośa följer). Detta verk kom att ha stort inflytande på efterföljande Abhidharma-texter (som imiterade dess stil) och kommenterades, tolkades och förklarades av många. Abhidharmakośabhāsyas stil och struktur är baserad på dessa Sautrāntika Abhidharma-verk. Enligt KL Dhammajoti, förespråkar Vasubandhu i AKB ofta Sautrāntika-skolans tolkningar till förmån för Sarvāstivāda Vaibhāṣikas i de fall det finns motstridiga påståenden. Till exempel kritiserar han läran om de tre tidernas (förr, nutid, framtid) existens, en central Sarvāstivāda-doktrin. Detta är dock inte alltid fallet och han verkar ibland också ha gynnat vissa Vaibhāṣika-doktriner (kontra Sautrāntika), det gäller till exempel vissa mentala faktorers (caittas) existens, föreställningen om konjunktionen (saṃprayoga) av sinne (citta) och mentala faktorer och även Sarvāstivāda-doktrinen om ett samtidigt orsakssamband (sahabhu-hetu) som förkastades av Sautrantika-mästare som . (sv)
- Абгідга́рма-ко́ша — буддійський філософський віршований трактат авторства Васубандгу. (uk)
- Абхидхармако́ша (санскр. अभिधर्मकोश IAST: abhidharmakośa, «Энциклопедия Абхидхармы», досл. «корзина абхидхармы») — сочинение в стихах, написанное буддийским философом Васубандху (IV век н. э.) В трактате проводится систематизация учения Абхидхармы школы Сарвастивады. Книга включает в себя восемь частей и 600 стихов, сопровождена автокомментариями Васубандху. Абхидхармакоша — авторитетный трактат, который в дальнейшем активно использовался различными школами махаяны, Абхидхармакоша изучается в тибетском буддизме и во многочисленных дальневосточных буддийских школах. Оригинальный текст написан на санскрите, сохранились переводы на тибетский, китайский, монгольский языки, в последнее время появились переводы на английский, французский и русский. Первый перевод Абхидхармакоши на китайский язык осуществил Парамартха в 564—567. Позднее Сюаньцзан перевёл Абхидхармакошу заново в 651—654. На базе перевода Сюаньцзана в Китае основалась школа -цзун, которая позднее распространилась в Японии в виде школы куся-сю, эти школы сосредоточены на изучении Абхидхармакоши. Трактат состоит из восьми разделов: 1.
* Учение о классах элементов 2.
* Учение о факторах доминирования в психике 3.
* Учение о мире 4.
* Учение о карме 5.
* Учение о потенциальных аффектах 6.
* Учение о пути и личности 7.
* Учение о чистом знании 8.
* Учение о йогическом созерцании (ru)
- 《阿毘达磨俱舍论》（梵語：Abhidharma-kośa-bhāṣya/śāstra、藏文：ཆོས་མངོན་པ་མཛོད།），簡稱《俱舍论》，佛教的論書，由印度世亲所著。本论是世親的代表作之一，對說一切有部學說進行整理與改造，被推崇者稱為是佛法知识的宝库、学习佛法的必读之书。 (zh)
|
| rdfs:comment
|
- El Abhidharmakosa es un documento intelectual budista que estipula una introducción a los siete tratados del Abhidharma del canon Sarvastivada y es un compendio de sus contenidos. Fue compuesto por el monje budista Vasubandhu (floruit entre el siglo IV o V), quien vivió al noroeste de la India. Sistematiza la doctrina Sarvastivada y expone la influencia del Mahāyāna, al cual Vasubandhu se convirtió después. Provee mucha información sobre las diferencias doctrinales existentes entre las antiguas escuelas budistas.
* Datos: Q1582672 (es)
- 阿毘達磨倶舎論（あびだつまくしゃろん）は、ヴァスバンドゥ（世親）を作者として、4世紀-5世紀頃にインドで成立したとされる、部派仏教の教義体系を整理・発展させた論書である。サンスクリット原典の題名は『アビダルマ・コーシャ・バーシャ』（梵: Abhidharma-kośa-bhāṣya、略称: AKBh）。 サンスクリット原典のほかに、2種類の漢訳本とチベット語訳本が現存している。漢訳本は、一方は真諦訳『阿毘達磨倶舍釋論』（略称『倶舎釈論』）22巻であり、もう一方は玄奘訳『阿毘達磨倶舍論』（略称『倶舎論』）30巻である。倶舎宗が伝統的に後者の玄奘訳を用いてきたため、玄奘訳に基づく呼称『倶舎論』が浸透した。真諦訳は『旧倶舎』『旧訳』とも呼称され区別された。 20世紀にサンスクリット原典が発見されてからは、漢訳に依らない研究が行われている。 (ja)
- 《아비달마구사론》(阿毘達磨俱舍論)은 4세기 인도의 세친 스님이 지은 불전이다. 약칭하여 《구사론》(俱舍論)이라고도 부른다. 세친 스님과 그 맏형인 무착 스님은 중기 대승불교인 를 창시한 스님이다. 유식불교는 7세기 당나라 현장 스님이 경전을 한역해 오면서 당나라에 법상종이 유행하게 된다. 손오공으로 유명한 스님이다. 신라의 의상 대사는 당나라로 유학을 가서, 이 현장스님이 수입해 온 유식불교를 배워서 신라에 돌아온다. 아비달마는 불법연구라는 뜻이며, 구사론은 창고라는 뜻이다. 4세기 부파불교 중 최대 종파인 설일체유부의 교리를 정리한 것이다. 600편의 시와 그에 대한 설명으로 구성되어 있는데, 정작 세친 스님은 이 교리들을 수용하지 않고 비판했다. 구사론은 이후의 대승불교 교리에 상당한 영향을 끼쳤다. (ko)
- Абгідга́рма-ко́ша — буддійський філософський віршований трактат авторства Васубандгу. (uk)
- 《阿毘达磨俱舍论》（梵語：Abhidharma-kośa-bhāṣya/śāstra、藏文：ཆོས་མངོན་པ་མཛོད།），簡稱《俱舍论》，佛教的論書，由印度世亲所著。本论是世親的代表作之一，對說一切有部學說進行整理與改造，被推崇者稱為是佛法知识的宝库、学习佛法的必读之书。 (zh)
- The Abhidharmakośabhāsya (Sanskrit: अभिधर्मकोशभास्य, lit. Commentary on the Sheath of Abhidharma), Abhidharmakośa (Sanskrit: अभिधर्मकोश) for short (or just Kośa or AKB), is a key text on the Abhidharma written in Sanskrit by the Indian Buddhist scholar Vasubandhu in the 4th or 5th century CE. The Kośa summarizes the Sarvāstivādin Abhidharma in eight chapters with a total of around 600 verses and then comments on (and often criticizes) it. This text was widely respected and used by schools of Buddhism in India, Tibet and East Asia. Over time, the Abhidharmakośa became the main source of Abhidharma and Sravakayana Buddhism for later Mahāyāna Buddhists. (en)
- L'Abhidharmakośakārikā ou les Versets sur le Trésor d'Abhidharma est un texte de l'Abhidharma rédigé en vers sanskrit par Vasubandhu au IVe siècle ou Ve siècle de notre ère. Il résume les principes de Sarvāstivādin en huit chapitres avec un total d'environ 600 versets. En Inde, au Tibet et en Asie de l'Est, ce texte est respecté et enseigné dans les écoles. (fr)
- Abhidharmakośabhāsya (Kommentar till Abhidharmas skattkammare), även förkortat till Abhidharmakośa (eller bara till Kośa eller AKB), är en central text om Abhidharma skriven på 400- eller 500-talet på sanskrit av den indiska buddhistiska lärde mästaren Vasubandhu. Kośa sammanfattar Sarvāstivāda-Abhidharman fördeladt på åtta kapitel med totalt cirka 600 verser. Därutöver kommenterar och kritiserar texten ofta Sarvāstivāda-Abhidharman. Texten är allmänt respekterad och används av buddhistiska skolor i Indien, Tibet och Östasien. Med tiden blev Abhidharmakośa den huvudsakliga källan till Abhidharma och Sravakayana- buddhism för senare Mahāyāna-buddhister. (sv)
- Абхидхармако́ша (санскр. अभिधर्मकोश IAST: abhidharmakośa, «Энциклопедия Абхидхармы», досл. «корзина абхидхармы») — сочинение в стихах, написанное буддийским философом Васубандху (IV век н. э.) В трактате проводится систематизация учения Абхидхармы школы Сарвастивады. Книга включает в себя восемь частей и 600 стихов, сопровождена автокомментариями Васубандху. Абхидхармакоша — авторитетный трактат, который в дальнейшем активно использовался различными школами махаяны, Абхидхармакоша изучается в тибетском буддизме и во многочисленных дальневосточных буддийских школах. (ru)
|