finländare

Svenska

Substantiv

Böjningar av finländare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finländare	finländaren, vard. finländarn	finländare	finländarna
Genitiv	finländares	finländarens, vard. finländarns	finländares	finländarnas

finländare

person, i synnerhet man, från Finland utan hänsyn till vilken språkgrupp personen tillhör
1924: Tiden:
De finländare, som äro mäktiga både svenska och finska, äro kulturförmedlare mellan Finland i sin helhet och Skandinavien.

Användning

Då man särskilt vill framhålla att en person från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finne" begagnas.
Om man däremot vill särskilt framhålla att en person från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvensk" begagnas.
Benämningen "finländare" är ett samlingsnamn för en person från Finland, speciellt om en mansperson oberoende av etnisk bakgrund. Det är alltså benämningen (substantivet) "finländare" man skall använda då man, i vanliga fall, talar om en person från Finland.
Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finne", "finländare" och "finlandssvensk".

Etymologi

Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett neutralt substantiv för att beteckna en person från Finland utan avseende på etnisk bakgrund. På så sätt togs det nya substantivet "finländare" i bruk.

Översättningar

bokmål: finne^(no)
danska: finne^(da) u
engelska: Finn^(en)
finska: suomalainen^(fi), suomen kansalainen
franska: Finlandais^(fr)
frisiska: Fin
italienska: finlandese^(it) m
nederländska: Fin^(nl)
polska: Fin^(pl) m
portugisiska: finlandês^(pt) m
ryska: финн^(ru)
spanska: finlandés^(es)
tyska: Finnländer^(de), Finne^(de)