Skaldjur
- Inte att förväxlas med kräftdjur
Skaldjur är en matlagningsterm, som också används inom fiskerinäringen‚ för marina ryggradslösa djur med exoskelett, det vill säga någon form av hårt yttre skal, som omfattar blötdjur, kräftdjur och tagghudingar. Merparten av skaldjuren hämtas ifrån saltvattenmiljöer, men vissa återfinns enbart i färskvatten, exempelvis flodkräftor. Ett fåtal landlevande krabbor ingår också i skaldjuren, som exempelvis Cardisoma guanhumi som äts i Karibien.
Vanligt förekommande blötdjur i matlagning är olika arter av musslor, ostron, strandsnäckor (Littorinidae) och kammusslor (Pectinidae), medan vanligt förekommande kräftdjur är räkor, hummer, kräftor och krabba.[1] Tagghudingar äts inte lika ofta men rom från vissa arter av sjöborre är ganska populärt i olika delar av världen.[2][3]
Merparten av skaldjuren lever själva av en diet på fytoplankton och zooplankton.[4]
Skaldjur är en av de vanligaste matallergenerna.[5]
Noter
redigera- ^ ”Shellfish climbs up the popularity ladder; the category is gaining chefs' attention for one-of-a-kind signature menu items”. HighBeam Research. Arkiverad från originalet den 5 november 2012. https://web.archive.org/web/20121105143157/http://www.highbeam.com/doc/1G1-85675992.html. Läst 24 september 2010.
- ^ ”Sea urchin makes waves, popularity increases on American menus”. Nation's Restaurant News via BNET. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524204135/http://findarticles.com/p/articles/mi_m3190/is_n34_v32/ai_21072930/. Läst 24 september 2010.
- ^ ”The sea urchin market in Japan”. Marine Fisheries Review via BNET. http://www.thefreelibrary.com/The+sea+urchin+market+in+Japan.-a09071424. Läst 24 september 2010.
- ^ ”Manual on the Production and Use of Live Food for Aquaculture”. Food and Agriculture Organization of the United Nations. http://www.fao.org/docrep/003/W3732E/w3732e02.htm. Läst 24 september 2010.
- ^ ”Shellfish Alergies”. Cleveland Clinic. http://my.clevelandclinic.org/disorders/shellfish_allergies/hic_shellfish_allergies.aspx. Läst 24 september 2010.