Kökar

De tidigaste tecknen på mänsklig bosättning på Kökar är från säljägare från yngre bronsåldern från 1000 f Kr.^[4] På Kalen finns ett flertal skärvstenshögar som visar att sälfett kokats till tran. Stenarna hettades upp genom eldning för att värma tranet i naturliga fördjupningar i berget, och kunde då spricka av temperaturskillnaden varefter de kasserades och lades åt sidan i högar.

Vid Otterböte finns lämningar efter en säljägarboplats där man bland annat hittat husgrunder, djurben och keramikskärvor. Keramiken hittats som tyder på att säljägarna kom från lausitzkulturen i södra delen av Östersjön, i nuvarande Polen.

Under medeltiden gick en segelled från Danmark, kung Valdemars segelled, längs den svenska ostkusten upp till Arholma via Åland och Hangö i nuvarande Finland till Reval/Tallinn i nuvarande Estland. I en handskrift från 1200-talet, känd som det danska Itinerariet, omnämns Kökar som Thiyckækarl. Farledens exakta sträckning är inte känd, men den gick förmodligen från Lemböte via Kyrksundet i Föglö rakt över till Hamnö och vidare österut mot Aspö.

När större fartyg började tas i bruk under 1300-talet och 1400-talet och man kunde segla på större öppna vatten, utgjorde farvattnen väster om Kökar och den följande Kökarsfjärden en av de bästa inseglingsrännorna söderifrån. Hamnö låg således i en skärningspunkt mellan flera farleder och erbjöd såväl skyddade hamnplatser som färskvattenkällor.

 

På Hamnö fanns det ett franciskanerkonvent – Kökars konvent under senare delen av 1400-talet och fram till reformationen . Konventet omnämns första Conuentu Tiokkakarlensis omnämns första gången i bevarad skrift år 1472, men franciskanermunkarna ("gråbröderna") tros då redan ha verkat där en längre tid, kanske som säsongsverksamhet knutet till fiske och seglation redan sedan 1300-talet.^[5]

Husgrunder som hittats på Hamnö med rester av vad som skulle kunna ha varit en smedja, tyder på att det också funnits annan kanske militär verksamhet på Hamnö under medeltiden. I kombination med fiske och seglatser, måste Kökar således ha varit en sådan knutpunkt som franciskanerna sökte sig till. Franciskanerklostret drogs in av Gustav Vasa i samband med reformationen under 1530-talet^[6] och byggnaderna förföll. Den nuvarande S:ta Anna kyrka, står delvis på den gamla konventskyrkans grund och är delvis byggd med stenar från det gamla klostret.

Fiskevattnen kring Kökar har sedan länge varit kända för att vara fiskrika. Utomskärs vid fiskelägen som Mörskär, Kökarsören, Långskär, Fölskär och Jusskär fångades torsk och strömming. Inomskärs fiskades gädda, abborre och flundra. Skattelängder från 1500-talet visar att det kunde ligga hundratals båtlag och fiska kring Kökar under fiskesäsongerna.^[5] Som indikation på den betydelse som fisket kring Kökar haft för kringliggande regioner kan nämnas att då Kökar behövde bygga en ny kyrka i slutet av 1700-talet erhölls en större donation från fiskköparämbetet i Stockholm.

Fisket har fram till senare mitten av 1900-talet fortsatt vara grunden för näringen på Kökar. På Kökar levde man av det som vattnet och jorden gav, kombinerat med jakt på sjöfågel och säl. Fångsterna såldes dels vid till fiskköpare som förde fångsten vidare till Stockholm, Åbo, Reval och senare Helsingfors samt vid de fiskmarknader som hölls i städerna, där man också köpte det som man inte kunde producera själv.

I kommunen finns byarna Finnö, Hellsö, Karlby, Kyrkogårdsö, Munkvärvan, Söderby, Vålö, Österbygge och Överboda. Här finns också terrängpartierna Kalen och Sommarön, berget Otterböte (med bronsåldersboplats), öarna Flattö, Idö (naturreservat sedan 2005), Karlbylandet, Hamnö, Källskär, Kökarsören (med fyr), Mörskär, Ubbenholm, sjön Oppsjön, färjhamnen Harparnäs samt sundet Hamnö sund. Kökarsfjärden skiljer Kökar från Föglö.

Idag utgörs de främsta näringarna på Kökar av turism, sjöfart, samhällsservice och jordbruk. På Kökar finns ett skärgårdssamhälle med mataffär, bygghandel, post och bank, skola, daghem, hälsomottagning, bibliotek, mindre apotek, brandkår, sjöbevakningsstation, kyrka, ungdomslokaler, kommunkontor, äldreboende, taxi, samt året runt, och säsongsöppna hotell, restauranger, stugbyar, camping, caféer/kiosker och gästhamnar. Sommartid främst från slutet av juni till början av augusti mångdubblas Kökars befolkning av sommarboende, kökarättlingar, turister och båtfarare.

Det finns färjeförbindelse till Långnäs i Lumparland på fasta Åland och Galtby på Korpo i Finland.

Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2023.^[3]

Andel av befolkningen som talar inhemska respektive främmande språk.

Svenska (87,1 %)   Finska (9,3 %)   Övrigt (3,6 %)

• S:ta Anna kyrka ligger på Hamnö på nordvästra delen av Kökar. Den nuvarande kyrkan färdigställdes 1784.^[7]

•  
  Sankta Anna kyrka

• Ruinerna efter det medeltida franciskanerklostret på Hamnö. Fynd från platsen kan ses i klosterkällaren, som blev kapell 1979.^[8]
• Vid Kappelskatan på södra delen av Hamnö finns grunden till ett senmedeltida sjöfararkapell.^[7]
• Otterböte bronsåldersboplats med lämningar från säljägare från yngre bronsåldern 1000 f Kr ^[4]
• Källskär ligger 5 kilometer söderut från Karlby i yttersta havsbandet. Där finns Källskärskannan som är en speciell stenformation i röd granit cirka 3 meter hög, som liknar en kanna, formad under istiden. På södra delen av ön finns en känd stockstuga och trädgård uppförd av friherre Göran Åkerhielm.^[9] På norra delen av ön finns ett fiskehus kvar från det fiskeläge som användes av gården Simons i Karlby med anknytande gårdar.

•  
  Källskärskannan
•  
  Merkurius på Källskär

• Kalen är ett bergsmassiv på västra delen av Kökar, det så kallade Karlbylandet. Där finns bland annat lämningar av skärvstensrösen från trankokning, en jungfrudans och rester av ryska befästningar från första världskriget samt finska befästningar från andra världskriget.^[10]
• Kökars hembygdsmuseum beskriver fiskar- och jägarkulturen i det gamla skärgårdssamhället.^[11]

På midsommarafton reses midsommarstänger i de större byarna, som tidigare har klätts tillsammans av bybor och besökare. När stången har rests sjungs Ålänningens sång, som kan betraktas som Ålands nationalsång. På midsommarkvällen och den tidigare midsommarnatten arrangeras danser på åtminstone en av de två ungdomslokalerna i Karlby respektive Hellsö.

Första helgen i juli arrangeras Franciskusfesten^[12] på Hamnö som vanligen brukar ha flera långväga gäster. Sommartid brukar Kökar besökas av Skärgårdsteatern vanligen i juli. I slutet av augusti arrangeras forneldarnas natt genom att tända eldar längs Östersjöns stränder till minne av det forna signalsystemet med vårdkasar.

På Kökar finns aktiva kulturföreningar med en gästateljé som har haft mer än 400 gästande konstnärer på besök, bland andra Santeri Tuori och Regine Neumann, en bildkonstcirkel, samt kören Kökarröster.

Kökar gamla spelmanslag och folkdanslag har tidigare varit välkända. Speciellt känd är den så kallade Kökarengelskan.^[13]

Kökar har två egna folkdräkter, en mörk och en ljus folkdräkt.

• Kenneth Gustavsson (arkeolog)
• Henrik Johan Holmberg (naturforskare)
• Olof Jansson (politiker)
• Erik Jorpes (forskare i medicin)
• Ulla-Lena Lundberg (författare)

• Kökars kyrka
• Kökars konvent
• Otterböte

• Ragna Ahlbäck (1955), Kökar : näringslivet och dess organisation i en utskärssocken / av Ragna Ahlbäck, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113527008, ISSN 0039-6842, https://www.sls.fi/sv/utgivning/kokar , Akademisk avhandling vid humanistiska fakulteten vid Åbo Akademi.
• Gerhard Flink (redaktör) (1995) Kung Valdemars segelled, Streiffert förlag i samarbete med Riksantikvarieämbetet.
• Kenneth Gustavsson (1997) Otterböte -- New Light on a Bronze Age Site in the Baltic, Theses and Papers in Archeology B:4, Stockholm University.
• Kenneth Gustavsson (1997) Hamnö -- En medeltida klostermiljö i ytterskärgården, Arkeologiska sektionen vid museibyrån, Ålands landskapsstyrelse.
• Katarina Gäddnäs och Gabriella Nordlund (2005) Ytterst -- Kökar mitt i havet, Schildts.
• Per-Ove Högnäs (1995) Kökar museum -- Ett annat Kökar, Etnologiska sektionen vid museibyrån, Ålands landskapsstyrelse.
• Ulla-Lena Lundberg (1976) Kökar, Raben & Sjögren.
• Åsa Ringbom (2010) Åländska kyrkor berättar: Nytt ljus på medeltida konst, arkitektur och historia, Ålands Museum.
• Nils Storå (2003) Fiskets Åland och fiskarkulturen, Skrifter utgivna av Ålands kulturstiftelse.
• Källskär (2005) Ålands Museum.

Livet i det gamla fiskarsamhället på Kökar finns dokumenterat i:

• Ragna Ahlbäck (1955), Kökar : näringslivet och dess organisation i en utskärssocken / av Ragna Ahlbäck, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113527008, ISSN 0039-6842, https://www.sls.fi/sv/utgivning/kokar 
• Ulla-Lena Lundberg (1976) Kökar, Raben & Sjögren.
• Nils Storå (2003) Fiskets Åland och fiskarkulturen, Skrifter utgivna av Ålands kulturstiftelse.

Inblickar i det dåtida fiskesamhället kan man också få från den permanenta utställningen på Kökars hembygdsmuseum.

•   Wikimedia Commons har media som rör Kökar.
  Bilder & media
• Kökar kommuns webbplats
• Kökar hembygdsförenings webbplats
• Kulturföreningen Kökarkulturs webbplats
• Svenska Yle/Arkivet: Enslingen på Kökar