Hornuggla
Hornuggla (Asio otus) är en fågel tillhörande familjen ugglor.[4][5] Den har en ovanligt vid utbredning och häckar i Europa, Asien och Nordamerika. Till största delen är den flyttfågel. Globalt anses beståndet vara livskraftigt. I Sverige har den dock minskat i antal och kategoriseras numera som nära hotad.
| Hornuggla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Nära hotad[2] Status i Finland: Livskraftig[3] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Ugglefåglar Strigiformes |
| Familj | Ugglor Strigidae |
| Släkte | Asio |
| Art | Hornuggla A. otus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Asio otus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 Ungefärligt häckningsområde för hornuggla tillsammans med häckningsområdet för afrikansk hornuggla (A. abyssinicus) som tidigare ofta behandlades som underart till hornuggla. | |
| Synonymer | |
| Strix otus Linné, 1758 | |
Kännetecken
redigeraUtseende
redigeraHornugglan är en medelstor uggla som mäter 31–37 cm, har ett vingspann på 86–98 cm och väger 245–400 gram. Den har långa örontofsar som kan resas och riktas uppåt. Honan är större än hanen och har mörkare fjäderdräkt. Hornugglans brunaktiga fjädrar är vertikalt streckade. Fågeln är spräcklig och vattrad i svartbrunt, rostgult och vitt på ovansidan. Bröst och buk är rostgula och vita med svartbruna längsfläckar. Tarsen och tårna är helt fjäderklädda. På den sittande fågeln når vingen nedanför stjärten. Den andra handpennan är inskuren i det yttre fanet, den första i det inre. Ett kännetecken är också dess orangefärgade lysande iris.
Hornugglan är svårsedd dagtid då den kamouflerar sig genom att sitta på en trädgren tätt intill stammen. Den drar då ihop fjäderdräkten och kroppen vilket ger den ett mycket smalt och avlångt utseende. Under flyttningen kan den vara lättare att observera då den sträcker över land och nära kusten.
Läten
redigeraGamla hornugglor är relativt tystlåtna, med ett svagt och nasalt "peh-äv" från honan och sången från hanen ett djupt "oh" som upprepas var 2,5 sekund. Desto ljudligare är ungarnas tiggläte, ett tvåstavigt, klagande "pii-eh" som kan höras över en kilometer.[6]
Utbredning och taxonomi
redigeraHornuggla påträffas över stora delar av Palearktis, i norra Afrika, Europa och i norra Asien så långt österut som till Kina och Japan, samt i söder till nordvästra Indien. Den förekommer även över stora delar av Nordamerika så långt söderut som norra Mexiko. De populationer som häckar i nordligare regioner är flyttfåglar eller uppträder nomadiskt under dåliga sorkår. De sydligare populationerna är stannfåglar.
Hornugglan delas in i fyra underarter med följande utbredning[7][5][4]
- Asio otus tuftsi – förekommer från västra Kanada till nordvästra Baja California, i södra Texas och norra Mexiko.
- Asio otus wilsonianus – förekommer från södra centrala, och sydöstra Kanada till södra centrala USA
- vanlig hornuggla[8] Asio otus otus – förekommer i Europa, Asien och Nordafrika
- Asio otus canariensis – endemisk för Kanarieöarna
Tidigare behandlades afrikansk hornuggla (Asio abyssinicus) med sina två underarter abyssinicus och graueri som underarter till hornuggla.[9]
Förekomst i Sverige
redigeraHornugglan är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, upp till ungefär 62° nordlig bredd. Större delen av den svenska stammen flyttar söderut på hösten men några övervintrar i södra Sverige, främst i Skåne.
Ekologi
redigeraHornugglan undviker starkt ljus och tillbringar ofta dagen sovande i träd, som exempelvis tall. I skymningen flyger den ut för att söka efter föda, som framför allt består av mindre däggdjur som sork men även insekter.
Häckningssäsongen infaller i Europa vanligtvis mellan februari och juli och i Nordamerika från mars till maj. Den placerar sitt rede i övergivna bon efter andra fåglar, exempelvis av kråkfåglar eller hökar och allra oftast i barrträd. Den lägger i snitt tre till fem ägg som ruvas av honan i 25–30 dagar.[9] Ungarna tas om hand av båda föräldrarna.[9]
Hornugglan och människan
redigeraStatus och hot
redigeraHornugglan har ett mycket stort häckningsområde och den har en stor global population. Den europeiska populationen uppskattas till 304 000–776 000 par vilket innebär 609 000–1 550 000 adulta individer. Eftersom Europa utgör cirka 28 procent av det globala utbredningsområdet är en uppskattning att den globala populationen består av 2 180 000–5 540 000 adulta individer, men detta är osäkra siffror.[1]
Den amerikanska populationen har genomgått en svag minskning under de senaste 40 åren medan den europeiska utvecklingstrenden är stabil.[1] IUCN bedömer dock hornugglan som ohotad och kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Status i Sverige
redigeraHornugglan har minskat i antal under de senaste åren. I 2020 års rödlista listar Artdatabanken därför den som nära hotad (NT).[10] Det svenska beståndet uppskattas till 12 000 häckande individer.[11][12]
Namn
redigeraEtt äldre namn är skogsuv.[13] Dialektalt har hornuggla i trakten kring Abbekås kallats kuderusk.[14] I trakten av Kullen betyder dock kuderusk istället skäggsimpa.
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c d] Birdlife International 2018 Asio otus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 14 januari 2020.
- ^ ”Rödlistning 2020 av hornuggla”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Asio-otus-102975. Läst 20 mars 2022.
- ^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av hornuggla – Asio otus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.29068. Läst 22 mars 2022.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 228. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ ITIS Standard Report Page: Asio otus
- ^ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
- ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Artfakta om hornuggla, ArtDatabanken.
- ^ Wirdheim, A & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2022. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i fjällvärlden? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2023-02-20
- ^ Bäckman, J. (1871) Folkskolans Naturlära, 3:e upplagan, Zacharias Hæggströms Förlag, Stockholm, vol.1, sid:150
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 362, [1] Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
Källor
redigera- Ugglor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)
Externa länkar
redigera- Sveriges Radio: P2-fågeln - Hornuggla
- Dansk ornitologisk forening
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wikispecies har information om hornuggla.
Wikimedia Commons har media som rör hornuggla.
- Läten på xeno-canto.org