Herbarium
Herbarium (från latin herba, "växt", "ört" och suffixet -arium, "rum", "behållare"[1]) är en samling av vanligtvis torkade, ofta pressade, växter eller växtdelar, som används för studier i botanik, taxonomi och fastställande av nomenklaturer.
För att bevara insamlade växters form och färg läggs de plant mellan papper med hög uppsugningsförmåga och placeras sedan i en växtpress. När växterna torkat helt tas de ur pressen och limmas fast på styvt vitt papper. Alla uppgifter om när och var växten samlats in, växtbeskrivning och beskrivning av omgivningen där den växte antecknas på papperet. För att undvika insektsangrepp kan den pressade växten frysas eller behandlas med desinficeringsmedel. Därefter placeras den i en skyddande låda. Växter kan även konserveras i alkohol.
Herbarier används för att studera växter, för att verifiera växters klassificering, för att studera växters geografiska utbredning och liknande. Därför är det önskvärt att så mycket som möjligt av växten tas tillvara, till exempel blommor, stjälk, blad, frön, frukter och rötter. Växten brukar läggas så att både fram- och baksida på blad och blomblad syns.
Carl von Linnés herbarium finns numera hos Linnésällskapet i Storbritannien. Världens första herbarium skapades troligen av Luca Ghini på 1520-talet i Bologna men finns inte bevarat[2].
Herbarier innehåller ofta även samlingar av svampar (de har ju tidigare förts till växtriket). Numera har man börjat använda beteckningen fungarium (från latin fungus, "svamp") för svampsamlingar.[3]
På samma sätt kan algarium användas som beteckning på en samling av alger[4], som ju också tidigare generellt tillhörde växtriket (numera förs ju exempelvis brunalgerna till kromalveolaterna).
Stora herbarier
redigeraNedan listas de största herbarierna, årtal för deras grundande och antalet exemplar 2017:[5]
- 1. Muséum national d'histoire naturelle, Paris (1635), 8 000 000
- 2. New York Botanical Garden, New York (1891), 7 900 000
- 3. Royal Botanic Gardens, Kew (1852), 7 000 000
- 4. Naturalis, Universiteten i Leiden, Utrecht och Wageningen (1896), 6 900 000
- 5. Missouri Botanical Garden, S:t Louis (1859), 6 600 000
- 6. Conservatoire et Jardin botaniques de la Ville de Genève, Genève (1824), 6 000 000
- 6. Komarovs botaniska institut, S:t Petersburg (1823), 6 000 000
- 8. Naturhistorisches Museum, Wien (1807), 5 500 000
- 9. Natural History Museum, London (1753), 5 200 000
- 10. Harvard University Herbaria, Cambridge, Massachusetts (1842), 5 050 000
- 11. Museo Storia Naturale, Florens (1842), 5 000 000
- 11. Smithsonian Institution, Washington D.C. (1848), 5 000 000
- 13. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm (1739), 4 570 000
- 14. Université Claude Bernard, Villeurbanne (1924), 4 400 000
- 15. Jardin botanique de Meise, Meise (1870), 4 000 000
- 16. Botanischer Garten und Botanisches Museum Berlin-Dahlem, Berlin (1815), 3 800 000
- 17. Université de Montpellier, Montpellier (1809), 3 500 000
- 17. Friedrich-Schiller-Universität, Jena (1896), 3 500 000
- 19. Helsingfors universitet, Helsingfors (1751), 3 350 000
- 20. Botanische Staatssammlung München, München (1813), 3 200 000
- 21. Evolutionsmuseet, Uppsala (1785), 3 100 000
- 22. Royal Botanic Garden Edinburgh, Edinburgh (1839), 3 000 000
- 23. Köpenhamns universitet, Köpenhamn (1759), 2 800 000
- 24. Field Museum of Natural History, Chicago (1893), 2 700 000
- 25. Kinas vetenskapsakademi, Peking (1928), 2 650 000
- 26. Lunds universitet, Lund (1770), 2 500 000
I övriga Norden kan nämnas:
- - Oslo universitet (1863), 1 800 000
- - Göteborgs universitet (1926), 1 600 000
- - Åbo universitet (1919), 930 000
- - Århus universitet (1963), 700 000
- - Bergens universitet (1825), 700 000
- - Uleåborgs universitet (1959), 500 000
Det största herbariet i Afrika är South African National Biodiversity Institute, Pretoria, 1,2 miljoner, i Oceanien Royal Botanic Gardens, Sydney, 1,2 miljoner, och i Sydamerika Jardim Botânico, Rio de Janeiro, 700 000.
Totalt fanns det 387 miljoner exemplar i de 3001 herbarierna anslutna till Index Herbarium den 1 december 2017.
Källor
redigera- ^ Erik Wikén, 1951, Latin för botanister och zoologer, Gleerups förlag, Malmö, sid. 270.
- ^ Baldini, Riccardo M.; Cristofolini, Giovanni; Aedo, Carlos (2022-04-20). ”The extant herbaria from the Sixteenth Century: a synopsis”. Webbia 77 (1): sid. 23–33. doi: . ISSN 0083-7792. https://oaj.fupress.net/index.php/webbia/article/view/13038. Läst 18 februari 2023.
- ^ David Hawksworth, 2010, Funga and Fungarium, IMA Fungus 1:1, sid. 9.
- ^ Exempelvis Algarium Veneticum. Se Algarium Veneticum: a new institutional herbarium for the study of marine algal biodiversity. XXV Congresso Associazione Nazionale Musei Scientifici, Torino, 11-13 Novembre 2015.
- ^ Barbara M. Thiers, The World’s Herbaria 2017, Index Herbarium.