Anita Goldman

Tidigt 70-tal flyttade Goldman till Stockholm, då hon blev antagen till och gick på journalisthögskolan i Stockholm som den yngsta eleven någonsin. Efter examen åkte hon till USA, där hon blev medlem i den internationellt kända teatergruppen The Living Theatre. Hon deltog i stora teaterexperiment i USA, innan ensemblen mot 70-talets slut turnerade i Europa, främst Spanien, Frankrike och Belgien. 1978 debuterade Goldman som författare med romanen Allt genast!, som skildrade tiden i Living Theatre.

Goldman var bosatt i Israel under åren 1980–1997 och efter det i Stockholm samt sedan 2016 på Österlen i Skåne. Hon var under åren 1982–1998 gift med professor Moshe Amirav, fredsaktivist och expert på Jerusalems roll i Palestina–Israel-konflikten. Han var offentligt mycket känd i Israel för sina hemliga möten med Yassir Arafat på 1980-talet.

Goldman har i sitt författarskap fokuserat på kvinnors, och särskilt mödrars, roll i historien och religionen. Våra bibliska mödrar (1988) fick stor uppmärksamhet då den tolkade den bibliska historien på ett helt nytt sätt, och boken har använts av flera generationer Bibel-studerande och intresserade av de historiska rötterna till kvinnans ställning. Samtidigt utkom romanen Den sista kvinnan från Ur som bygger på analysen i ”Våra bibliska mödrar” och skildrar den bibliska Saras liv. Sedan boken Guds älskarinnor 2005 har Goldmans författarskap präglats av en uttalad andlig och civilisationskritisk inriktning.

På senare år har hon förutom böcker även producerat och spelat i teaterföreställningar med bland andra skådespelerskan Marika Lagercrantz, senast en föreställning på Östgötateatern om den tyska poeten Else Lasker-Schüler, Det Blå Pianot.

Goldman bedriver sedan många år verksamhet som skrivarguide, numera framför allt i sitt hem Stjärnegården på Österlen.

Anita Goldman är mor till Nathanel Goldman och Ariella Matalon samt syster till Marianne Goldman.

• 1978 – Allt genast!: en roman om kärlek och revolution
• 1980 – Emma Goldman: Den dansande agitatorn
• 1988 – Våra bibliska mödrar
• 1988 – Den sista kvinnan från Ur
• 1991 – Stenarnas döttrar
• 1994 – Orden som brändes
• 1995 – I själen alltid ren: om Sigrid Hjertén
• 1997 – Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av världar
• 1998 – Snäckans sång: en bok om kvinnor och krig
• 2000 – Mållös
• 2002 – Jag bor bredvid paradiset
• 2005 – Guds älskarinnor: om hängivna kvinnor i en livrädd värld
• 2008 – Ljusbärarna. Människor som väljer glädje
• 2009 – Om jag så måste resa till Los Alamos
• 2011 – Kärlekskursen^[2]
• 2017 – Jerusalem & jag
• 2019 – Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca
• 2025 - Det vilda hoppets geografi

• 1999 – Årets väckarklocka, Elin Wägner-sällskapet
• 2001 – Svenska freds- och skiljedomsföreningens fredspris
• 2001 – Axel Liffner-stipendiet
• 2002 – Hederspris (inom litteratur), Stockholms Stad
• 2006 – Samfundet De Nios Särskilda pris
• 2009 – Albert Bonniers stipendium för ett nytt verk av litterär betydelse^[3]
• 2009 – Moa Martinson-stipendiet (Moa-priset) är ett litterärt pris på 20 000 svenska kronor som årligen utdelas av Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Moas vänner till en förtjänt person som skriver i Moa Martinsons anda.
• 2018 - Gun och Olof Engqvists stipendium, Svenska Akademiens stipendie vars syfte är att ”stödja litterär verksamhet inbegripet kulturjournalistik”
• 2020 - Hedersdoktor vid Teologiska Fakulteten, Lunds Universitet
• 2024 - Frihetspennan.Stiftelsen Torgny Segerstedts minne. Prismotivering: I flera decennier har författaren och kulturjournalisten Anita Goldman varit en enträgen, självständig, konsekvent och samtidigt nyanserad röst i ämnen som militär upprustning, kvinnans ställning och hotet mot miljön. För att hon – likt Torgny Segerstedt – med mod, djup kunskap och en stark humanistisk grundton utmanar invanda föreställningar och därmed visar att en bättre värld är möjlig tilldelas hon 2024 års frihetspenna.

• Hafez

• Kolumn i Aftonbladet
• Officiell webbplats