Yo-Yo Ma

	Yo-Yo Ma
	Yo-Yo Ma 2008.
Födelsenamn	Yo-Yo Ma (馬友友, pinyin: Ma Youyou)
Född	7 oktober 1955 (69 år) ; Paris, Frankrike
Instrument	Cello
Webbplats	Yo-yo Mas webbplats
	Utmärkelser Avery Fisher Prize (1978); Echo Klassik för årets instrumentalist (2000); Library of Congress Living Legend; Echo Klassik för klassiskt utan gränser (2002); Léonie Sonnings musikpris (2006); Great Immigrants (2006); Dan David-priset (2006); Polarpriset (2012); Vilcek Prize (2013); Time 100 (2020); Praemium Imperiale (2021); Birgit Nilsson-priset (2022); Hedersdoktor vid Chinese University of Hong Kong; Danakerorden; Kommendör av Arts et Lettres-orden; Presidentens frihetsmedalj; Fellow of the American Academy of Arts and Sciences; Emmy Award; Kennedy Center Honors; Glenn Gould-priset; National Medal of Arts

Yo-Yo Ma (馬友友, pinyin: Ma Youyou), född 7 oktober 1955 i Paris, är en kinesisk-amerikansk cellist.

Yo-Yo Ma, utbildad vid Juilliard School, spelar bland annat i The Silk Road Ensemble. Han har totalt givit ut ett tjugotal musikalbum, solo eller med andra. Inte minst hans tolkningar av Bachs sex cellosviter (BWV 1007-1012 i den officiella verkförteckningen) har väckt såväl respekt som uppskattning. Han tvekar inte att diversifiera sig och att delta i eklektiska samarbeten.^[6] Som exempel på hans mångfasetterade inspelningsrepertoar kan nämnas barockverk med tidstypiska instrument; amerikansk bluegrass; traditionella kinesiska melodier, vilket inkluderar soundtracket till filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon; tango av den argentinska kompositören Ástor Piazzolla; ett experimentellt samarbete med röstvirtuosen Bobby McFerrin; samt musik av minimalisten Philip Glass i verk som stycket Naqoyqatsi från 2002.

Yo-Yo Ma spelar på två instrument, en venetiansk Montagnana cello från 1733 och en Stradivarius med benämningen "Davidoff" från 1712. Den senare har tillhört bland andra Jacqueline du Pré.

År 2012 tilldelades Yo-Yo Ma Polarpriset^[7] och 2022 Birgit Nilsson-priset^[8].

Källor

Noter

^ läs online, www.loc.gov .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.carnegie.org .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, time.com .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.institutdefrance.fr .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ Andrew L. Pincus (20 juni 2002). ”Yo-Yo Ma: Exploring culture with passion and involvement”. Berkshires Week. Arkiverad från originalet den 20 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110720102520/http://www.berkshiresweek.com/062002/default.asp?filename=story1&adfile=ads4. Läst 6 september 2010.
^ ”Polarpriset till Paul Simon och Yo-Yo Ma”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/polarpriset-till-paul-simon-och-yo-yo-ma/. Läst 1 juni 2020.
^ [1] orf.at, 17 maj 2022.

Externa länkar

Yo-Yo Mas webbplats

[68ceb1ef8f52a0f06ca59fd1c5e73504d061fd91-1] äs online, www.loc.gov .^{[källa från Wikidata]}

[4d75a4e0d1bdbc210d792cf2f54a6b258bc9b072-2] äs online, www.carnegie.org .^{[källa från Wikidata]}

[c642641641ce56593656bcc7738a50a4f1cfde37-3] äs online, time.com .^{[källa från Wikidata]}

[88361071791bbfd44161f0090935558312f45aa7-4] äs online, www.institutdefrance.fr .^{[källa från Wikidata]}

[d891241117557824ed7590068744aa9d63babdd1-5] äs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.^{[källa från Wikidata]}

[6] Andrew L. Pincus (20 juni 2002). ”Yo-Yo Ma: Exploring culture with passion and involvement”. Berkshires Week. Arkiverad från originalet den 20 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110720102520/http://www.berkshiresweek.com/062002/default.asp?filename=story1&adfile=ads4. Läst 6 september 2010.

[7] ”Polarpriset till Paul Simon och Yo-Yo Ma”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/polarpriset-till-paul-simon-och-yo-yo-ma/. Läst 1 juni 2020.

[8] [1] orf.at, 17 maj 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]