Vädersåg

Vädersåg är ett vinddrivet sågverk som användes framför allt där vattenkraft saknades eller där det blåste mycket. Idén kom från Nederländerna där man började använda denna sågtyp under 1500-talets slut, bland annat för att såga timmer för fartygsbyggen.

I Sverige var vädersågarna i bruk under 1800-talet och en bit in på 1900-talet, främst på Gotland och i delar av Västergötland. En av Christopher Polhem under början av 1700-talet konstruerad vinddriven såg finns att bese som modell i Kungliga Modellkammaren i Tekniska museet i Stockholm. I friluftsmuseet Fornbyn, som tillhör Västergötlands museum i Skara finns en vädersåg från Ekeskogs socken (Vadsbo härad) där arkitekten Ferdinand Boberg under 1920-talet tecknade av sågen. I Göteborg fanns en såg av holländsk typ vid Göta älvstranden, kallad Vädersågen, även benämnd Sågen. Sågens tillkomst 1724 inledde Göteborgs storhetstid som trävaruexporthamn. I Mariebergsskogen i Karlstad står en vädersåg från 1875 som ursprungligen har stått i Botilsäter på Värmlandsnäs.

Vädersågar omnämns på 10 platser i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Lämningar av sågarna saknas på flera av dessa ställen, men finns bevarade i bland annat Kristbergs socken i Östergötland och Östuna socken i Uppland. I Sanda socken på Gotland anlades under 1600-talets mitt en vädersåg på Sågholmen av Johan Claussen von der Lingen (inga rester bevarade).

• 
  Gotländsk sågkvarn från 1700-talet finns vid Bungemuseet på Gotland
• 
  Maskineriet. På bilden syns bland annat gångåsen (axeln på vilken vingarna sitter) med vev och vevstake till sågbladet. Ett kronhjul från en väderkvarn (utan kuggar) används här som svänghjul.
• 

• Väderkvarn
• Sågverk

• Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem (FMIS)
• Tekniska museet i Stockholm

• Västergötlands museum om vädersågen i Ekeskog
• Vädersågen i Majorna