Rwanda

För andra betydelser, se Rwanda (olika betydelser).

Repubulika y'u Rwanda République du Rwanda Republic of Rwanda
Flagga
Valspråk: Umbumwe, Umurimo, Gukunda Igihugu (rwanda för "enighet, arbete, patriotism")
Nationalsång: Rwanda rwacu
Rwanda (mörkblått) i Afrikanska unionen (ljusblått)
Huvudstad (även största stad)		Kigali
Officiella språk		kinyarwanda, franska, engelska
Demonym		rwandier; rwandisk[1]
Statsskick		Presidentiell republik
-	President	Paul Kagame
-	Premiärminister	Edouard Ngirente
Självständighet		från Belgien
-	Erkänd	1 juli 1962
Area
-	Totalt	26 338 km²[2] (147:e)
-	Vatten (%)	6,3 %
Befolkning
-	2017 års uppskattning	11 809 295[4] (76:e)
-	2012 års folkräkning	10 393 542[3]
-	Befolkningstäthet	511 inv./km² (28:e)
BNP (PPP)		2017 års beräkning
-	Totalt	24,7 miljarder USD[5] (136:e)
-	Per capita	2 090,3 USD[5] (165:e)
BNP (nominell)		2017 års beräkning
-	Totalt	8,92 miljarder USD[5] (135:e)
-	Per capita	754,2 USD[5]
HDI (2021)		▲ 0,534[6] (165:e)
Valuta		rwandisk franc (RWF)
Tidszon		UTC+2
Topografi
-	Högsta punkt	Karisimbi, 4 519 m ö.h.
Nationaldag		1 juli
Nationalitetsmärke		RWA
Landskod		RW, RWA, 646
Toppdomän		.rw
Landsnummer		250

Rwanda, tidigare skrivet Ruanda, formellt Republiken Rwanda^[1] (rwanda: Repubulika y'u Rwanda, franska: République du Rwanda, engelska: Republic of Rwanda), är en suverän stat i Östafrika som gränsar till Burundi, Kongo-Kinshasa, Tanzania och Uganda. Rwanda är det land på det afrikanska fastlandet som har högst befolkningstäthet.^[7]

Ursprungligen var landet huvudsakligen bebott av hutu- och tutsistammar samt twapygméer.^{[källa behövs]}

1890 blev Rwanda en tysk koloni som en del av Tyska Östafrika. Kolonin styrdes indirekt genom den befintliga administrationen, men folkgrupperna behandlades olika då tutsierna ansåg vara högre stående än hutu-folket. ^[8]

Efter Tysklands nederlag i första världskriget övergick Rwanda till belgisk administration.^[8] Under belgiskt styre fortsatte minoritetsfolket tutsi att favoriseras.^[8]

I början av 1930-talet infördes identitetskort som angav vilken stam personen tillhörde.^[8]

Efter andra världskriget styrdes Rwanda som ett FN-mandat,under fortsatt belgisk administration, fram till landets självständighet 1962.^[9]

I november 1959 ledde missnöjet bland hutubefolkningen till en revolt. Mellan 20 000 och 100 000 av tutsierna mördades och drygt 100 000 flydde landet.^[8]

År 1961 höll de belgiska myndigheterna, som nu svängt till att vara pro-hutu,^{[källa behövs]} en omröstning där landet röstade för att avskaffa monarkin.^[8] FN röstade för att avsluta sitt mandat i juni 1962 ^{[källa behövs]} och Rwanda utropande sin självständighet 1 juli 1962.^[10]

Hutufolket kom att dominera den nya republiken totalt och ungefär 150 000 tutsier tvingades under de följande decennierna fly i flera vågor till grannländerna. Barnen till dessa flyktingar bildade senare en rebellgrupp, Rwandas patriotiska front (RPF), i grannlandet Uganda.^{[källa behövs]}

1973 tog den dåvarande försvarsministern Juvénal Habyarimana kontroll över landet i en militärkupp.^[8] I början av 1990-talet startade RPF en offensiv i syfte att tvinga Habyarimana att dela på makten och släppa in tutsier i regeringen. Det såg ut att fungera och 1993 inleddes fredsförhandlingar. På hemväg från fredsöverläggningarna^{[källa behövs]} blev president Habyarimanas plan nerskjutet över Kigalis flygplats den 6 april 1994. Presidentens död blev startskottet för folkmordet i Rwanda.^[8]

Den 4 juli 1994 intog RPF huvudstaden Kigali, satte stopp för folkmordet^[8] och övertog makten i landet. Uppskattningsvis två miljoner hutuer flydde då till grannländerna eftersom de fruktade repressalier. Sedan dess har de flesta hutuflyktingarna återvänt till Rwanda men medlemmar av Interahamwemilisen stannade kvar i östra Zaire, nuvarande östra Kongo-Kinshasa, och sågs av RPF-regimen i Rwanda som ett säkerhetshot. Efter att flera gånger förgäves ha vädjat till världssamfundet att gripa in mot dessa beväpnade grupper invaderade rwandesiska och ugandiska regeringsstyrkor östra Zaire 1996. Detta ledde till det första Kongokriget och diktatorn Mobutu Sese Sekos fall.

Trots betydande internationella hjälpinsatser och politiska reformer har landet fortfarande problem med att utveckla ekonomin och att skapa försoning mellan folkgrupperna. De enorma folkomflyttningarna, upproriska hutuextremister och landets inblandning i två krig i grannlandet har hindrat landets utveckling.^{[källa behövs]}

2009 blev Rwanda medlemsnation i Samväldet.^[11]

Långvarige president Paul Kagame blev vicepresident 1994 och president år 2000. Kagama anklagas ofta utifrån för att föra ett auktoritärt styre. Pressfriheten är nästan obefintlig i landet och ligger på plats 156 av 181 på Transparency Internationals ranking. Yttrandefriheten och det politiska utrymmet är trängt. I valet år 2017 fick president Kagame 98,8 procent av rösterna. ^{[12] [13]}

Rwanda är känt för sitt hisnande landskap och kallas ofta le pays des mille collines (franska: "land med tusen kullar").^[14]

Rwanda ligger i genomsnitt på mer än 1 500 m ö.h. och dess lägsta punkt är Rusizifloden, 950 m ö.h. I nordväst finns de vulkaniska Virungabergen med den slocknade Karisimbi som högsta punkt, 4 507 m ö.h. I övrigt domineras västra Rwanda av en nord-sydlig bergskam. Väster om denna ligger Kivusjön, som genom Rusizifloden avrinner till Tanganyikasjön och tillhör Kongoflodens vattensystem.^[15]

Österut sänker sig landet sakta mot sumpiga slätter på cirka 1 300 m ö.h. i anslutning till floden Kagera och dess bifloder som tillhör Nilens källflöden.^[15]

Berggrunden i Rwanda utgörs mest av kristallina skiffrar och gnejs, men även yngre lerskiffrar och lavabergarter förekommer. Jordmånen är i allmänhet mager.^[15]

Området vid Kivusjön (1 460 m ö.h.), ligger i regnskugga av de förhärskande östvindarna, och där förekommer både frost och snö.

Området öster om Kigali har en årsmedeltemperatur av 17 °C och en årsmedelnederbörd på ca 1 500 mm.

I sydvästra Rwanda är motsvarande siffror 20 °C och ca 1 200 mm.

Det är två regnperioder, från februari till april och från november till januari. Variationerna i nederbörd är mycket stora år från år, och ibland kan längre torrperioder förekomma.^[16][15]

Även om de centrala delarna av Rwanda i stor utsträckning är uppodlade eller utgör betesmark för tamboskap, har landet ett rikt djurliv. Särskilt viltrika är Kagera National Park i nordöst och det angränsande Mutura Hunting Reserve.^[15]

Ett av Rwandas miljöproblem är avskogning på grund av okontrollerad huggning av träd för bränsle med åtföljande jorderosion. Andra miljöproblem är urlakning av jorden, överbetning, markförstöring, försämrad våtmark, förlust av biologisk mångfald och utbredd tjuvjakt.^[7]

Rwanda blev det första landet i världen där kvinnorna var i majoritet i den lagstiftande församlingen. År 2008 satt 45 kvinnor och 35 män i parlamentet^[17] och talmannen var kvinna. I president Paul Kagames regering innehades drygt en tredjedel av posterna av kvinnor.

Enligt tidigare konstitution hade presidenten endast rätt att inneha posten i två mandatperioder. 2015 skrevs konstitutionen om och därmed möjliggjordes för Kagame, som fått en alltmera diktatorisk prägel, att omväljas i 2017 års presidentval. Människorättsorganisationer har i samband med detta kritiserat Kagame för att förtrycka oppositionen och rätten till yttrandefrihet.^[18][19] Paul Kagame blev vicepresident efter år 1994, och president år 2000. Grundlagen har ändrats så att han kan sitta kvar fram till år 2034.^[12]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Rwandas provinser .

Rwanda är för administrativa ändamål indelat i fyra provinser (intara) och en stad. Var och en leds av en guvernör. Provinserna är:

• Province du Nord (Norra provinsen)
• Province de l’Est (Östra provinsen)
• Province du Sud (Södra provinsen)
• Province de l’Ouest (Västra provinsen)
• Kigali (Staden Kigali) ^[7]

Tidigare var Rwanda indelat i tolv prefekturer^[20] från självständigheten fram till 2006 då den administrativa strukturen ändrades. Syftet var att decentralisera makten och skapa multietniska områden.^[7]

Rwanda blev självständigt år 1962^[7] och samma år blev Grégoire Kayibanda landets första president. Kayibandas mål var att de två folkgrupperna tutsi och hutu skulle bli jämställda.^[8]

År 1973 tog Juvénal Habyarimana över makten i en militärkupp och landet förvandlas därefter till en militärdiktatur.^[8] År 1978 antogs konstitutionen som etablerade en presidentvalsform. Den dåvarande presidenten, Habyarimana, kombinerade rollerna som statschef, regeringschef och president för det som då var det enda styrande partiet, National Revolutionary Movement for Development.^[14]

År 1990 gick gerillaarmén i Rwandan Patriotic Front (RPF), ledd av Paul Kagame, in i Rwanda från Uganda. Detta var början på ett fyra år långt inbördeskrig.^[8]

År 1991 antogs en ny reviderad konstitution som gjorde det möjligt för flera partier att delta i regeringen.^[14]

År 1996 invaderade Rwanda grannlandet Zaire, nuvarande Kongo-Kinshasa, för att fånga flera av de skyldiga. Rwanda allierade sig med den kongolesiske rebellen Laurent Kabila^[8] och året därpå avsatte Rwanda, tillsammans med Kabila, Kongos president Mobutu Sese Seko.^[8] År 2003 fick Rwanda en ny konstitution som fortfarande gäller 2022.^[7]

Rwandas rättsväsende består av högsta domstolen, handelsdomstolar inklusive High Commercial Court; mellandomstolar; primärdomstolar och militära specialiserade domstolar.^[7]

Rwanda har ett rättssystem som blandar civilrätt och sedvanerätt. Det civilrättsliga systemet är baserat på en blandning av tyska och belgiska modeller. Högsta domstolen gör domstolsprövning av lagstiftningsakter.^[7]

Rwanda har medlemskap i följande Internationella organisationer: ACP, AfDB, Afrikanska unionen, C, CEPGL, COMESA, EAC, EADB, FAO, Förenta nationerna, G77, IAEA, IBRD, ICAO, ICRM, IDA, IFAD, IFC, IFRCS, ILO, Internationella valutafonden, Interpol, IOC, IOM, IPU, ISO, ITSO, ITU, ITUC (NGO:s), MIGA, MINUSMA, NAM, OIF, OPCW, PCA, UNAMID, UNCTAD, Unesco, UNHCR, UNIDO, UNISFA, Unmiss, UNWTO, UPU, Världshandelsorganisationen, WHO, WIPO, WMO.^[7]

Rwanda gick med i FN 18 september 1962.^[15]

Rwandas försvar består 2021 av:

• Rwandas armé (Rwandas landstyrka), ca 32 000 personer^[7]
• Rwandas flygvapen (Force Aerienne Rwandaise, FAR), ca 1000 personer^[7]

• Rwandas reservstyrka, specialenheter^[7]

Folkmordet år 1994 medförde ekonomiskt att befolkningen blev ännu fattigare och att en redan ömtålig ekonomi blev allvarligt skadad.^{[källa behövs]} Rwanda fick betydande ekonomiskt stöd från omvärlden under 2000-talet och landet kunde återhämta sig från inbördeskriget. Landets ekonomi växte kraftigt och under flera år i början av 2000-talet hade landet en BNP-tillväxt på över 10 %, och den positiva utvecklingen har fortsatt.^[16]

År 2012 drog många länder in sitt bistånd till landet efter att det uppdagats att regimen varit inblandade i konflikter i Kongo-Kinshasa.^[16]

Trots utbredd fattigdom fick landet beröm av IMF för att den ekonomiska tillväxten i landet även kommer de fattiga till del och att inkomstklyftorna minskar.^[16]

År 2018 var landets BNP per capita 773 dollar, vilket är mer än 300 % av BNP per capita vid millennieskiftet. Nästan hälften av befolkningen lever dock under den nationella fattigdomsgränsen.^[16]

Fattigdomsbekämpningen är en del av regeringens strategi för att säkra politisk och social stabilitet. Stora avskrivningar av utlandsskulden har också förbättrat Rwandas finansiella situation.^[16]

Rwanda är 2022 det land i Afrika, som det är lättast att starta och driva företag i.^[16]

Näringslivet hämmades länge av att landet var överbefolkat och geografiskt isolerat. Under första halvan av 1990-talet förvärrades situationen ytterligare då krig och folkmord ödelade landet.^[16]

Rwanda är ett fattigt land och ungefär 90 procent av befolkningen lever av jordbruk, i huvudsak för självhushåll.^[16]

Boskapsskötseln, av tradition central bland tutsierna, drabbades hårt under folkmordet år 1994.^[16]

Landet har brist på elektricitet och dessutom dåligt utbyggda elnät. Även om vattenenergiproduktionen har byggts ut, importeras stora mängder petroleumprodukter för att täcka energibehovet. För en stor del av befolkningen är dock ved, torv och träkol fortfarande de viktigaste energikällorna. En av världens största naturgasreserver finns dock under Kivusjön, på gränsen till Kongo-Kinshasa, varav hälften i Rwanda. Enligt uppgifter från 2022 skulle reserven utvecklas med stöd från Världsbanken, men projektet var försenat.^[16]

Landets naturtillgångar är guld, tennmalm, volframmalm, metangas, vattenkraft och odlingsbar mark.^[7]

Rwanda är inte industrialiserat. Den industri som finns är i huvudsak jordbruksbaserad och förädlar kaffe, te, sockerrör och tobak.^[16]

Kaffe är den primära exportvaran.^[14] Rwandas viktigaste mineral är tennmalm, och tenn står för en stor del av exportintäkten.^[16]

Folkmorden 1994 påverkade ekonomin kraftigt och även om ekonomin återhämtar sig är handelsbalansen 2022 fortfarande negativ. Utländska investeringar finansierar underskottet och investeringar.^[14] Rwanda har mycket odlingsbar mark, men eftersom befolkningstillväxten är hög och landet är mycket tätbefolkat måste ändå mat importeras.^{[källa behövs]}

En viktig faktor som hämmar tillväxten är den bristande infrastrukturen. Det försvårar transport av varor, både inom landet men också mellan Rwanda och grannländerna.^[16]

• Antal flygplatser: 7 (2013)
• Vägnät: 4,700 km (2012)^[7]

Rwandas demografi
Folkmängd	12 943 132 (2021 est.)
Befolkningsförändring	1,8 % (2021 est.)
Födelsetal	27,18 födslar/1 000 invånare (2021 est.)
Dödstal	5,95 dödsfall/1 000 invånare (2021 est.)
Summerad fruktsamhet	3,42 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet	27,16 dödsfall/1 000 levande födslar(2021)
Migrationsnetto	-3,27 migranter/1 000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år	39,95 % (2020)
15–64 år	57,4 % (2020)
Könsfördelning
Total könsfördelning	0,96 män/kvinna (2020 est.)
Etnicitet
Majoritetsbefolkning	Hutu
Etniska minoriteter	Tutsi, Twa
The World Factbook[21]

Enligt The World Factbook beräknas befolkningen vara 84 % hutu, 15 % tutsi och 1 % twa (pygméer).^[2]

Flyktingar: 2017 fanns i Rwanda 86 464 flyktingar från Burundi och 73 357 från Kongo-Kinshasa.^[2]

Förutom de officiella språken kinyarwanda, franska och engelska talas även språket swahili (kiswahili).^[2] Läs- och skrivkunnighet var år 2015 hos personer 15 år och äldre 70,5 %. Bland männen beräknades den till 73,2 % och bland kvinnorna till 68,0 %.^[2]

Den stora majoriteten av Rwandas befolkning räknas som kristen. Drygt 50 % är katoliker, över 25 % tillhör traditionella protestantiska samfund (anglikaner, metodister, lutheraner m fl), över 10 % är sjundedagsadventister, och cirka 5 % är muslimer. Det finns även mindre grupper tillhörande inhemska religioner (0,1 %), Jehovas vittnen och bahaii. En växande grupp är evangelikala och karismatiska kyrkor, som Zion Temple Celebration Center.^{[källa behövs]}

Fördjupning: Våldtäkt i krig

Rwandas befolkning hade år 2020 en relativt ung åldersstruktur där omkring 60 % var under 25 år.

Landets regering har gjort försök att minska den totala fertiliteten bland annat genom att göra preventivmedel mer tillgängliga och genom att påverka den eftersträvansvärda storleken på familjen. Viss framgång har nåtts då antalet barn per kvinna har minskat från 5,6 år 2005 till 4,46 år 2016 och 3,42 år 2021.

Befolkningstillväxten har också avtagit från 2,53 % år 2016 till 1,8 % år 2021. Moderns medianålder vid första barnets födelse var år 2015 23,0 år.

Mödradödlighet år 2015 var 290 dödsfall per 100 000 födslar.

Spädbarnsdödlighet år 2016 var 56,8 dödsfall per 1 000 levande födslar där den manliga spädbarnsdödlighet var 60,2 dödsfall per 1 000 levande födslar och den kvinnlig spädbarnsdödligheten var 53,2 dödsfall per 1 000 levande födslar.^[2][22]

Fördjupning: Hiv och aids i Afrika

År 2015 var andelen av den vuxna befolkningen som var smittade med hiv/aids 2,89 procent, totalt 201 900 personer, varav &&&&&&&&&&&02900.&&&&&02 900 personer avled i aids det året. ^[2] År 2020 hade andelen smittade sjunkit till 2,5 procent men eftersom befolkningen samtidigt ökade var det totala antalet smittade högre, 220 000 personer. Det totala antalet avlidna i aids hade däremot sjunkit till &&&&&&&&&&&02500.&&&&&02 500.^[21]

Andel av den vuxna befolkningen som led av fetma år 2014 var 3,3 procent.^[2] År 2016 hade andelen stigit till 5,8 procent.^[21]

År 2011 beräknande andelen av barn under fem år som var underviktiga till 11,7 procent.^[2] Nio år senare, 2020, hade den andelen sjunkit till 7,7 procent.^[21]

Den senaste folkräkningen hölls den 15 augusti 2012 och då uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Rwanda (de facto) till 10 393 542 invånare, varav 4 981 197 män och 5 412 345 kvinnor.^[3]

Den folkbokförda (de jure) befolkningen i folkräkningen uppgick till 10 515 973 invånare, varav 5 064 868 män och 5 451 105 kvinnor.^[23]

Folkräkningar hade tidigare hållits 2002, 1991 och 1978.^[23]

Invånartalet i Rwanda uppskattades i juli 2018 av:

• The World Factbook till 12 187 400 invånare^[2]
• Förenta nationerna uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 11 883 000.^[24]
• Enligt en projektion av National Institute of Statistics of Rwanda baserad på folkräkningen 2012 utgjorde antalet invånare år 2017 11 809 295 personer.^[4]

Musik och dans är en integrerad del av ceremonier, festivaler, samkväm och historieberättande i Rwanda.^[25] Den mest kända traditionella dansen är Intore, en högeligen koreograferad uppvisning bestående av tre komponenter - baletten, framförd av kvinnor, dans av hjältar, framförd av män, samt trummorna.^[26]

Rwanda har liksom många andra afrikanska länder haft en berättartradition och förlitat sig på berättelser som ärvts från generation till generation. Författaren Alexis Kagame (1912–1981) är känd för att ha dokumenterat den muntliga historien, kulturen och urfolkens språk. Saverio Naigiziki är den första författaren som skrev på franska. Benjamin Sehene flydde från Rwanda till Uganda 1963 och emigrerade till Kanada 1984. Efter folkmordet gjorde Sehene en allsidig studie över orsakerna till folkmordet. Författarinnan Scholastique Mukasonga har också skrivit om folkmordet och två av hennes böcker finns översatta till svenska.^[27]

Högtidsdagar
Datum	Engelskt namn
1 januari	New Year's Day
1 februari	Heroes Day
Varierande	Good Friday
7 april	Genocide Memorial Day
1 maj	Labor Day
1 juli	Independence Day
4 juli	Liberation Day
15 augusti	Assumption
Varierande	Eid Al-Adha
25 december	Christmas Day
26 december	Boxing Day

Till skillnad från många länder i Afrika har Rwanda varit en homogen stat sedan förkolonial tid. Landet största etniska grupp är Banyarwanda och de flesta i landet delar kulturellt arv.^[28] Under året firas elva regelbundna nationella nationaldagar, samt två nationaldagar som datumet varierar för.^[29] Därtill är den efterföljande veckan efter Genocide Memorial Day (som infaller den 7 april) utlyst till officiell sorgevecka.^[30] Den sista lördagen i varje månad är umuganda, en nationell dag av samhällstjänst, under vilken de flesta normala tjänster lägger ned verksamheten.^[31]

• Lista över Rwandas kungar

Organisation	Undersökning	Rankning
The Economist	Demokratiindex 2018[32]	128 av 167
World Bank Group	Doing Business Report 2019[33]	38 av 190
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Ekonomisk frihet-index 2019[34]	32 av 180
FN:s utvecklingsprogram	Human Development Index 2018	157 av 189
Transparency International	Korruptionsindex 2018[35]	48 av 180
Reportrar utan gränser	World Press Freedom Index 2019[36]	155 av 180

1. ^ [a b] ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 89. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 29 juni 2017 
2. ^ [a b c d e f g h i j] ”Rwanda”. The World Factbook. Central Intelligence Agency. 16 juni 2017. Arkiverad från originalet den 24 december 2018. https://web.archive.org/web/20181224211116/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/rw.html. Läst 30 juni 2017. 
3. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 2. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 29 juni 2017. 
4. ^ [a b] ”Size of the resident population” (på engelska). National Institute of Statistics of Rwanda (NISR). http://www.statistics.gov.rw/publication/size-resident-population. Läst 30 juni 2017. 
5. ^ [a b c d] ”Rwanda 5. Report for Selected Countries and Subjects” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2017/01/weodata/weorept.aspx?sy=2015&ey=2022&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=%2C&br=1&pr1.x=36&pr1.y=8&c=714&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 29 juni 2017. 
6. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Rwanda” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-22. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/. Läst 24 februari 2022. 
8. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Hem, Mikal (2021-07-09). ”Rwanda” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Rwanda. Läst 4 februari 2022. 
9. ^ Leraand, Dag (2021-02-18). ”Rwandas historie” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Rwandas_historie. Läst 4 februari 2022. 
10. ^ ”Rwanda” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-01-25. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/. Läst 4 februari 2022. 
11. ^ Rwanda becomes a member of the Commonwealth, BBC den 29 november 2009.
12. ^ [a b] ”25 år efter folkmordet kämpar Rwanda ännu med försoningen - “Det finns fortfarande många som inte ångrar vad de gjorde”” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2019/04/07/25-ar-efter-folkmordet-kampar-rwanda-annu-med-forsoningen-det-finns-fortfarande. Läst 2 november 2021. 
13. ^ ”Rwanda”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/rwanda/. Läst 2 november 2021. 
14. ^ [a b c d e] ”Rwanda | Religion, Population, Language, & Capital | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Rwanda. Läst 4 februari 2022. 
15. ^ [a b c d e f] Bra Böckers lexikon, 1979.
16. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Rwanda - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rwanda. Läst 4 februari 2022. 
17. ^ ”Kvinnor i majoritet ger Rwanda nya lagar”. Dagens Nyheter. 7 augusti 2009. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090810172838/http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnor-i-majoritet-ger-rwanda-nya-lagar-1.926423. 
18. ^ Svenska Dagbladet 2017-08-04: "Valet i Rwanda: nationalhjälten Kagame blev brutal diktator"
19. ^ Svenska Dagbladet 2017-08-06: "Rwanda väljer åter Kagame"
20. ^ Provinces of Rwanda Statoids.com (läst 20 juni 2020)
21. ^ [a b c d] ”Rwanda” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-22. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/#people-and-society. Läst 28 februari 2022. 
22. ^ ”Rwanda” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-22. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/rwanda/. Läst 24 februari 2022. 
23. ^ [a b] ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode%3a1%3bcountryCode%3a646%3bareaCode%3a0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 29 juni 2017. 
24. ^ ”Country profile Rwanda” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Rwanda. Läst 30 juni 2017. 
25. ^ Briggs, Philip & Booth, Janice (2006) Rwanda - The Bradt Travel Guide. 3rd ed. London: Bradt Travel Guides. ISBN 1-84162-180-3 s. 29
26. ^ Rwanda Direct (2010). ”Rwanda Intore Dancers”. Arkiverad från originalet den 5 april 2010. https://web.archive.org/web/20100405081946/http://www.rwanda-direct.com/rwanda-intore-dancers/. Läst 21 juli 2010. 
27. ^ “Rwanda’s literary gi-ants”. Läst 6 februari 2024
28. ^ Prunier, Gérard (1995). The Rwanda crisis, 1959-1994: history of a genocide (Hardcover). London: C. Hurst & Co. Publishers. sid. 15. ISBN 1850652430 
29. ^ Embassy of Rwanda in Sudan. ”Sudan and Rwanda public holidays”. Arkiverad från originalet den 13 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120313155356/http://sudan.embassy.gov.rw/content/view/42/97/. Läst 19 juli 2010. 
30. ^ Briggs and Booth p61
31. ^ Gahindiro, John (2 juni 2008). ”Making "Umuganda" More Useful”. The New Times. http://www.newtimes.co.rw/index.php?issue=14255&article=6830. Läst 15 juli 2010. 
32. ^ ”The Economist Intelligence Unit's Democracy Index” (på engelska). The Economist. https://infographics.economist.com/2019/DemocracyIndex/. Läst 8 januari 2020. 
33. ^ ”Doing Business 2020 report” (på engelska). World Bank Group. https://www.doingbusiness.org/content/dam/doingBusiness/country/r/rwanda/RWA.pdf. Läst 8 januari 2020. 
34. ^ ”Country Rankings: World & Global Economy Rankings on Economic Freedom” (på engelska). Heritage Foundation. https://www.heritage.org/index/country/rwanda. Läst 8 januari 2020. 
35. ^ ”Corruption Perceptions Index 2018” (på engelska). Transparency International. Arkiverad från originalet den 27 april 2019. https://web.archive.org/web/20190427092026/https://www.transparency.org/cpi2018. Läst 8 januari 2020. 
36. ^ ”2019 World Press Freedom Index” (på engelska). Reportrar utan gränser. https://rsf.org/en/rwanda. Läst 8 januari 2020. 

v • r Länkar till relaterade artiklar v • r Afrika Algeriet · Angola · Benin · Botswana · Burkina Faso · Burundi · Centralafrikanska republiken · Djibouti · Egypten · Ekvatorialguinea · Elfenbenskusten · Eritrea · Etiopien · Gabon · Gambia · Ghana · Guinea · Guinea-Bissau · Kamerun · Kap Verde · Kenya · Komorerna · Republiken Kongo (Brazzaville) · Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) · Lesotho · Liberia · Libyen · Madagaskar · Malawi · Mali · Marocko · Mauretanien · Mauritius · Moçambique · Namibia · Niger · Nigeria · Rwanda · São Tomé och Príncipe · Senegal · Seychellerna · Sierra Leone · Somalia · Sudan · Swaziland · Sydafrika · Sydsudan · Tanzania · Tchad · Togo · Tunisien · Uganda · Zambia · Zimbabwe Särskilda områden: Mayotte, Réunion (Frankrike) · Ceuta, Kanarieöarna, Melilla (Spanien) · Madeira (Portugal) · Sankta Helena (Storbritannien) · Zanzibar (Tanzania) · Västsahara · Somaliland v • r Afrikanska unionen (AU) Algeriet · Angola · Benin · Botswana · Burkina Faso · Burundi · Centralafrikanska republiken · Djibouti · Egypten · Ekvatorialguinea · Elfenbenskusten · Eritrea · Etiopien · Gabon · Gambia · Ghana · Guinea · Guinea-Bissau · Kamerun · Kap Verde · Kenya · Komorerna · Kongo-Brazzaville · Kongo-Kinshasa · Lesotho · Liberia · Libyen · Madagaskar · Malawi · Mali · Marocko · Mauretanien  · Mauritius · Moçambique · Namibia · Niger · Nigeria · Rwanda · São Tomé och Príncipe · Sahariska arabiska demokratiska republiken (Västsahara) · Senegal · Seychellerna · Sierra Leone · Somalia · Sudan · Swaziland · Sydafrika · Tanzania · Tchad · Togo · Tunisien · Uganda · Zambia · Zimbabwe v • r Samväldet  Antigua och Barbuda ·  Australien ·  Bahamas ·  Bangladesh ·  Barbados ·  Belize ·  Botswana ·  Brunei ·  Cypern ·  Dominica ·  Ghana ·  Grenada ·  Guyana ·  Indien ·  Jamaica ·  Kamerun ·  Kanada ·  Kenya ·  Kiribati ·  Lesotho ·  Malawi ·  Malaysia ·  Malta ·  Mauritius ·  Moçambique ·  Namibia ·  Nauru ·  Nigeria ·  Nya Zeeland ·  Papua Nya Guinea ·  Rwanda ·  Saint Kitts och Nevis ·  Saint Lucia ·  Saint Vincent och Grenadinerna ·  Salomonöarna ·  Samoa ·  Seychellerna ·  Sierra Leone ·  Singapore ·  Sri Lanka ·  Storbritannien ·  Swaziland ·  Sydafrika ·  Tanzania ·  Tonga ·  Trinidad och Tobago ·  Tuvalu ·  Uganda ·  Vanuatu ·  Zambia

Auktoritetsdata • WorldCat • VIAF: 80148995963559751782 • LCCN: n81025976 • ISNI: 0000 0004 0458 1850 • GND: 4076910-0 • Libris XL: sq4656cb0z1sjs7 Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag. • SUDOC: 027982610 • BNF: cb119482632 (data) • BIBSYS: 90857972 • HDS: 003461 • NLA: 35469802 • NDL: 00569817 • NKC: ge130700 • BNE: XX452324 • Kulturnav: ed56825f-6b98-478d-907c-519122f0d3c4