Rosengårdsrapporten
Rosengårdsrapporten, egentligen Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö,[1] är en rapport utgiven i januari 2009 av Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos vid Centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier (CATS) på Försvarshögskolan.[2]
Rapporten visade på problem med islamistisk radikalisering i Malmö.[3]
2018 släppte Ranstorp med flera ytterligare en rapport som granskade salafism.[4]
Åtgärder i urval
[redigera | redigera wikitext]- Lag mot tvångsgifte och arrangerade äktenskap bör övervägas enligt författarna.[2] 2014 stärkte regeringen Löfven lagstiftning mot tvångs- och barnäktenskap.[5]
- Författarna beskriver hur vissa religiösa friskolor i Malmö driver en verksamhet som inte är förenlig med en värdegrund byggt på mänskliga rättigheter och demokrati. Författarna förordar att staten ser över de medel som sådan verksamhet får och även kontrollerar hur den bedrivs.[2]
- Malmö stad föreslås ingå i ett samarbete med Köpenhamn, som redan ingår i ett europeiskt nätverk med Amsterdam, Utrecht, Rotterdam, Liverpool och Essen.[2]
- Granska alla kulturföreningar i Malmö är ett förslag från författarna, då dessa föreningar finansieras av kommun och i verkligheten bedriver en religiös verksamhet. Dessutom föreslås att en sådan granskning bör i detalj studera om föreningarna tar emot medel från utlandskällor.[2]
Mottagande
[redigera | redigera wikitext]Rosengårdsrapporten fick kritik när den släpptes 2009,[6][7] bland annat för att vara fördomsfull och ovetenskaplig.[3] Leif Stenberg, professor i islamologi vid Lunds Universitet, efterlyste källhänvisningar samt sammanhang mellan metod, resultat och slutsatser.[3] Han begärde ut intervjuerna från Försvarshögskolan, men då var handlingarna destruerade.[3] Justitieombudsmannen konstaterade senare att Försvarshögskolan gjorde fel när den inte arkiverade handlingarna i enlighet med gällande regelverket.[8]
När rapporten aktualiserades igen 2016 efter att Osama Krayem från Rosengård gripits för terrordåd i Belgien, menade en del debattörer att det som beskrevs i rapporten var korrekt och att samhället borde ha agerat på det som stod där.[3] Leif Stenberg vidhöll sin kritik mot rapportens vetenskapliga brister.[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bahar Satar Pour Kolahi. "'Tala med oss, inte om oss' : en diskursanalys av 'Rosengårdsrapporten'", Lunds universitet, 18 juli 2013. Åtkomst den 4 juli 2018.
- ^ [a b c d e] "Rosengårdsrapporten" på Malmö universitets webbplats. Åtkomst den 4 juli 2018.
- ^ [a b c d e f] "Hade Rosengårdsrapporten rätt?", Studio Ett, Sveriges Radio, 12 april 2016. Åtkomst den 4 juli 2018.
- ^ "Mellan salafism och salafistisk jihadism - Påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället Arkiverad 4 juli 2018 hämtat från the Wayback Machine.", Försvarshögskolan, 2018. Åtkomst den 5 juli 2018.
- ^ ”Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap”. https://www.regeringen.se/contentassets/4375cffdcc68413fa4b640584f3b78ca/starkt-skydd-mot-tvangsaktenskap-och-barnaktenskap. Läst 14 mars 2018.
- ^ (osignerad). "Lund: 'Rosengårdsrapporten en ren skandal!'", svt.se, 29 januari 2009. Åtkomst den 4 juli 2018.
- ^ Edda Manga. "Om Rosengårdsrapporten", diva-portal.org, ISSN 1652-0556, 5 juni 2009.
- ^ ”JO dnr 704-2009 | lagen.nu”. lagen.nu. https://lagen.nu/avg/jo/704-2009. Läst 17 oktober 2019.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- "Rosengårdsrapporten" på Malmö universitets webbplats