Mellersta militärområdet

	Mellersta militärområdet; (Milo M)
	Vapen för Mellersta militärområdet tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Mellersta militärområdet
Datum	1991–2000
Land	Sverige
Försvarsgren	Försvarsmaktsgemensam
Typ	Militärområde
Roll	Operativ, territoriell och taktisk verksamhet
Del av	Högkvarteret
Föregångare	Bergslagens militärområde,; Östra militärområdet
Efterföljare	Mellersta militärdistriktet
Storlek	Stab
Högkvarter	Strängnäs garnison
Förläggningsort	Strängnäs
Marsch	"I parad" (Trobäck)
Dekorationer	MiloMMSM
Befälhavare
Militärbefälhavare	Kjell Koserius
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Minnesmedalj m/2000

Mellersta militärområdet (Milo M), var ett militärområde inom svenska Försvarsmakten som verkade åren 1991–2000. Förbandsledningen var förlagd i Strängnäs garnison i Strängnäs.^[2]

Historik

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att försvarets freds- och krigsorganisation skulle reduceras. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader (en minskning med 11 brigader).^[3]

Men även att den operativa ledningen kom att reduceras, det genom att Bergslagens militärområdesstab (Milo B, Östra militärområdesstaben (Milo Ö), Bergslagens militärområdes materielförvaltning (MF B), Östra militärområdets materielförvaltning (MF Ö), Bergslagens militärområdes verkstadsförvaltning (VF B) och Östra militärområdets verkstadsförvaltning (VF Ö) upplöstes och avvecklades. I dess ställe inrättades Mellersta militärområdesstaben (Milo M), Mellersta militärområdets materielförvaltning (MF M), Mellersta militärområdets verkstadsförvaltning (VF M), vilka lokaliserades till Strängnäs garnison.^[3]

Mellersta militärområdet bildades officiellt den 1 juli 1991, och kom i praktiken innebära en sammanslagning av Östra militärområdet (Milo Ö), Bergslagens militärområde (Milo B), vilket medförde att det nya militärområdet omfattade hela Svealand inklusive Gotland.^[3] Genom en ytterligare omorganisering av den operativa ledningen, tillfördes den 1 juli 1993 Gävleborgs försvarsområde (Fo 22) till Mellersta militärområdet.^[2]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga territoriella staber skulle avvecklas, vilket bland annat innebar att militärområdesstaberna upplöstes den 30 juni 2000. I dess ställe bildades den 1 juli 2000 fyra militärdistrikt, vilka i princip motsvarade geografiskt sett de tidigare militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig.^[4] Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten vid militärområdesstaben till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 31 mars 2001, då avvecklingen av staben ansågs slutförd.^[5]

Verksamhet

Militärområdet var en del av det före detta invasionsförsvar hade som ansvar att samla den operativa ledningen av alla stridskrafter inom Milot, samt ansvarade även för den territoriella och den markoperativa uppgiften.

Försvarsområden

Militärområdet bestod av försvarsområden vilka täckte Kopparbergs län (från 1997 Dalarnas län), Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län, Värmlands län, Västmanlands län, Örebro län och Östergötlands län. I samband med att Norra militärområdet (Milo N) bildades 1993 tillkom Gävleborgs län inom Mellersta militärområdet, efter att tidigare tillhört Nedre Norrlands militärområde (Milo NN)

Fo 21

Fo 21 – Gävleborgs försvarsområde, 1982–1997

Fo 41

Fo 41 – Linköpings försvarsområde, 1942–1975
Fo 41 – Östergötlands försvarsområde, 1975–1997

Fo 42

Fo 42 – Gotlands försvarsområde, 1983–2000 (Ingick i Gotlands militärkommando)

Fo 43

Fo 43 – Strängnäs försvarsområde, 1942–1973
Fo 43 – Södermanlands försvarsområde, 1973–1997
Fo 43 – Södermanlands och Östergötlands försvarsområde, 1998–2000

Fo 44

Fo 44 – Stockholms försvarsområde, 1942–2000

Fo 47

Fo 47 – Uppsala försvarsområde, 1942–1974
Fo 47 – Uppsala försvarsområde, 1974–1997
Fo 47 – Uppsala och Västmanlands försvarsområde, 1998–2000

Fo 48

Fo 48 – Västerås försvarsområde, 1947–1974
Fo 48 – Västmanlands försvarsområde, 1974–1997

Fo 51

Fo 51 – Örebro försvarsområde, 1942–1975
Fo 51 – Örebro försvarsområde, 1975–2000

Fo 52

Fo 52 – Karlstads försvarsområde, 1942–1973
Fo 52 – Värmlands försvarsområde, 1973–2000

Fo 53

Fo 53 – Falu försvarsområde, 1942–1973
Fo 53 – Kopparbergs försvarsområde, 1973–1997
Fo 53 – Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde, 1998–2000

Organisation 1994

Den 1 juli 1994 trädde nedanstående organisation i kraft, efter tidigare beslut av riksdagen genom försvarsbeslutet 1992.

Organisation 1998

Den 1 januari 1998 trädde nedanstående organisation i kraft, efter tidigare beslut av riksdagen genom försvarsbeslutet 1996.

Kaderorganiserade krigsförband

Milo M – Mellersta militärområdesstaben, Strängnäs
4. förd – Östra arméfördelningen, Strängnäs.
MKG – Gotlands militärkommando,Visby
I 1/Fo 44 – Svea livgarde, Upplands-Bro (Kungsängen)
I 2/Fo 52 – Värmlands regemente, Kristinehamn
I 3/Fo 51 – Livregementets grenadjärer, Örebro
I 13/Fo 53 – Dalregementet, Falun
P 10/Fo 43 – Södermanlands regemente, Strängnäs
S 1/Fo 47 – Upplands regemente, Enköping
IB 1 – Livgardesbrigaden, Upplands-Bro
IB 2 – Värmlandsbrigaden, Kristinehamn
NB 13 – Dalabrigaden, Falun
MekB 10 – Södermanlandsbrigaden, Strängnäs
MekB 18 – Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden, Visby
A 9 – Bergslagens artilleriregemente, Kristinehamn
MKO – Ostkustens marinkommando, Haninge
2. yaflj – Andra ytattackflottiljen, Haninge
1. ubavd – Första ubåtsavdelningen, Haninge
2. minkriavd – Andra minkrigsavdelningen, Haninge
KAB 2 – Andra kustartilleribrigaden, Vaxholm
FMB – Fårösunds marinbrigad, Fårösund
FKM – Mellersta flygkommandot, Upplands-Bro
Uhreg M – Mellersta underhållsregementet, Strängnäs
ÖVM – Muskö örlogsvarv, Haninge

Utbildningsförband

K 1 – Livgardets dragoner, Stockholm
A 7 – Gotlands artilleriregemente, Visby
Lv 2 – Gotlands luftvärnskår, Visby
Lv 3 – Roslagens luftvärnskår, Norrtälje
Kfl – Kustflottan, Haninge
Hkflj – Försvarsmaktens helikopterflottilj, Linköping (Malmen)
F 16 – Upplands flygflottilj, Uppsala

Skolor och centrum

Den 1 januari 1999 omorganiserades Försvarsmaktens skolförband, vilket bland annat medförde att infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas truppslagsutbildningar samlades inom Markstridsskolan.

FMUndSäkC – Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, Uppsala
MSS – Markstridsskolan, Borensberg.
ArtSS – Artilleristrisskolan, Kristinehamn.
LvSS – Luftvärnsstidsskolan, Norrtälje.
ATC – Arméns taktiska centrum, Enköping
FSC – Försvarsmaktens sjukvårdscentrum, Hammarö
Swedint - Försvarets internationella kommando, Södertälje
MHS K – Militärhögskolan Karlberg, Solna
RiksHvC – Rikshemsvärnscentrum, Stockholm (Salem)
BÖS – Berga örlogsskolor, Haninge
KAC – Kustartillericentrum, Täby.
F 20 – Flygvapnets Uppsalaskolor, Uppsala

Förläggningar och övningsplatser

I samband med att Mellersta militärområdet bildades den 1 juli 1991, övertogs den stabsbyggnad som uppförts 1963 till dåvarande Östra militärområdet (Milo Ö). Vilka lokaliserades den 12 juni 1963 till Strängnäs.^[6] Stabsbyggnaden uppfördes i direkt anslutning till Södermanlands regemente (P 10). År 1966 uppfördes ytterligare en byggnad intill huvudbyggnaden. När Östra militärområdet (Milo Ö) och Bergslagens militärområde (Milo B) sammanslogs, övertogs fastigheten av Mellersta militärområdet (Milo M). Och den 1 juli 2000 övertogs fastigheten av Mellersta militärdistriktet. Efter att Mellersta militärdistriktet upplöstes och avvecklades den 31 december 2005, lämnade Försvarsmakten fastigheten den 30 juni 2007. Våren 2015 revs de två kontorskomplexen. Till fastigheten tillhörde en båtbrygga samt en helikopterflygplats.^[7]

Heraldik och traditioner

År 2000 instiftades Mellersta militärområdesstabens (MilostabM) minnesmedalj (MiloMMSM).^[8] Stabens marsch, "I parad" (Trobäck), ärvdes och övertogs den 1 juli 2000 av Mellersta militärdistriktet.^[1]

Förbandschefer

Militärbefälhavare

1991–1994: Torsten Engberg
1994–1998: Dick Börjesson
1998–2000: Percurt Green

Milostabschefer

1991–1992: Bengt Anderberg
1992–1993: Svante Bergh
1993–1994: ???
1994–1995: Lennart Rönnberg
1995–1997: Anders Lindström
1997–2000: Kjell Koserius

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
Mellersta militärområdet	1991-07-01	–	2000-06-30
Avvecklingsorganisation	2000-07-01	–	2001-03-31

**Beteckningar**
Milo M	1991-07-01	–	2000-06-30

**Förläggningsorter**
Strängnäs garnison (F)	1991-07-01	–	2001-03-31

Se även

Galleri

Minnessten
Stabsbyggnaden (2009)
Stabsbyggnaden (2009)
Stabsbyggnaden (2009)
Stabsbyggnaden (2009)

Referenser

Anmärkningar

^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 juni 1996. Marschen användes åren 2000–2005 av Mellersta militärdistriktet.^[1]
^ Minnesmedalj i silver instiftad 2000.
^ Kjell Koserius blev sista militärbefälhavaren för militärområdet.

Noter

^ [a b] Sandberg (2007), s. 78
^ [a b] Holmberg (1993), s. 91-92
^ [a b c] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 9 april 2017.
^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 9 april 2017.
^ ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 13 april 2019. https://web.archive.org/web/20190413091329/https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 4 juli 2018.
^ Holmberg (1993), s. 86
^ ”Här planlades Svea rikes försvar vid krig”. ekuriren.se. Arkiverad från originalet den 27 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170327165817/http://www.ekuriren.se/nyheter/har-planlades-svea-rikes-forsvar-vid-krig/. Läst 9 mars 2017.
^ ”MiloMMSM”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011024376536. Läst 7 maj 2017.

Tryckta källor

Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Danuta Janina Engstedt, Björn Hall, red (1994). Svensk soldat. Stockholm: Överbefälhavaren i samarbete med Försvarsmedia. M7742-712011 Libris 1940178

Vidare läsning

Kinnander, Per Olof, red (2000). Milostaben i Strängnäs: en minnesskrift. Strängnäs: Mellersta militärområdesstaben. Libris 3176981

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Mellersta militärområdet.
Bilder & media

[2] Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 juni 1996. Marschen användes åren 2000–2005 av Mellersta militärdistriktet.^[1]

[3] Minnesmedalj i silver instiftad 2000.

[4] Kjell Koserius blev sista militärbefälhavaren för militärområdet.

[Sandberg_(2007),_s._78-1] [a b] Sandberg (2007), s. 78

[Holmberg_(1993),_s._91-92-5] [a b] Holmberg (1993), s. 91-92

[Regeringens_proposition_1989/90:9-6] [a b c] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 9 april 2017.

[Regeringens_proposition_1999/2000:30-7] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 9 april 2017.

[8] ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 13 april 2019. https://web.archive.org/web/20190413091329/https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 4 juli 2018.

[9] Holmberg (1993), s. 86

[10] ”Här planlades Svea rikes försvar vid krig”. ekuriren.se. Arkiverad från originalet den 27 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170327165817/http://www.ekuriren.se/nyheter/har-planlades-svea-rikes-forsvar-vid-krig/. Läst 9 mars 2017.

[11] ”MiloMMSM”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011024376536. Läst 7 maj 2017.

[a]

[b]

[c]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[1]