Indianapolis 500 1996

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Indianapolis 500 1996 var ett race som kördes den 26 maj på ovalbanan Indianapolis Motor Speedway.

Det var första gången tävlingen ingick i Indy Racing League. Buddy Lazier vann, trots att han tidigare hade haft svårt att ens kvalificera sig under tiden som alla förare och team från CART ställde upp i tävlingen. Den serien höll ett konkurrerande race vid namn U.S. 500 på Michigan International Speedway samma dag, vilket hindrade CART-stallen att ställa upp i Indy 500. Dessutom införde Indy Racing League en regel som garanterade de 25 bäst placerade förarna i mästerskapet start i tävlingen, vilket skulle ha lämnat CART med bara åtta platser på startgriden.

Scott Brayton tog ursprungligen pole position, men avled när han körde ett test med sin reservbil några dagar efteråt, då han fick punktering och for in i muren i 370 km/h. Tony Stewart tog över pole position, men han var inte den snabbaste föraren på kvalet. Arie Luyendyk blev diskvalificerad från det första kvalet efter ett tekniskt regelbrott, men på den förbättrade banan satte Luyendyk banrekord med en snittfart över fyra varv på 236,985 mph (381,308 km/h), vilket var 5 km/h bättre än Braytons tid någon vecka innan. På grund av tävlingens regler om att startpositioner avgörs av vilken dag man kvalar in, hamnade Luyendyk på 20:e plats på startgriden. Danny Ongais tog över Braytons bil, men tvingades starta sist på grund av att han inte kvalat in bilen själv.

I tävlingen handlade det främst om tre förare som slogs om segern. Alessandro Zampedri hade ledningen på varv 190, men blev passerad av Davy Jones och Buddy Lazier, innan han kraschade och allvarligt skadade sina fötter. Det skedde på sista varvet, och Zampedri klassificerades som fyra, trots incidenten. Innan dess hade Lazier tagit sig förbi Jones och tagit sin enda seger i Indy 500, vilket blev hans genombrott som förare. Den snabbaste kvalaren Luyendyk var med och slogs om ledningen halvvägs tills han kolliderade med Eliseo Salazar i depån och tvingades bryta.

Plats	Förare	Team	Grid
1	Buddy Lazier	Hemelgarn Racing	5
2	Davy Jones	Galles Racing	2
3	Richie Hearn	Della-Penna Motorsports	15
4	Alessandro Zampedri	Team Scandia	7
5	Roberto Guerrero	Pagan Racing	6
6	Eliseo Salazar	Team Scandia	3
7	Danny Ongais	Team Menard	33
8	Hideshi Matsuda	Beck Motorsports	30
9	Robbie Buhl	Beck Motorsports	23
10	Scott Sharp	A.J. Foyt Enterprises	21
11	Eddie Cheever	Team Menard	4
12	Davey Hamilton	A.J. Foyt Enterprises	10
13	Michel Jourdain Jr.	Team Scandia	8
14	Lyn St. James	Zunne Group	18
15	Scott Harrington	Harrington Motorsports	32
16	Arie Luyendyk	Treadway Racing	20
17	Buzz Calkins	Bradley Motorsports	9
18	Jim Guthrie	Blueprint Racing	19
19	Mark Dismore	Team Menard	14
20	Mike Groff	Walker Racing	11
21	Fermín Vélez	Team Scandia	28
22	Joe Gosek	Team Scandia	31
23	Brad Murphey	Hemelgarn Racing	26
24	Tony Stewart	Team Menard	1
25	Racin Gardner	Team Scandia	25
26	Marco Greco	A.J. Foyt Enterprises	22