Kerning

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Kerning (uttalas med hårt k: [kö:'rning]) är inom typografi den minskning, eller ibland ökning, som görs mellan bokstavspar för att behålla en god ordbild och därmed underlätta läsningen.^[1] I ett gott kernat teckensnitt upplevs bokstavsmellanrummen mellan varje tecken som lika.

Kerning bör inte förväxlas med spärrning eller knipning, som istället avser att öka och minska avståndet mellan samtliga tecken i ett ord eller i en mening.^[2]

I de flesta teckensnitt finns information om kerningsavstånden beräknat och inbäddat, men i praktiken kan det ändå finnas behov av att ändra teckenavståndet.

Förr, då blytyper användes, var det svårt att ändra kerningsavståndet mellan två tecken (särskilt mellan f och i, som visas i bilden). Därför började man gjuta två eller flera tecken på en och samma blytyp, så kallade ligaturer.

• Tillriktning