[go: up one dir, main page]
More Web Proxy on the site http://driver.im/Hoppa till innehållet

Korallormar

Från Wikipedia
Korallormar
En korallorm av arten Micrurus tener
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
UnderordningOrmar
Serpentes
FamiljGiftsnokar
Elapidae
SläkteKorallormar
Micrurus
Vetenskapligt namn
§ Micrurus
AuktorWagler, 1824
Hitta fler artiklar om djur med

Korallormar (Micrurus) är ett släkte av ormar inom familjen giftsnokar. Det finns cirka 65 arter i släktet. Karakteristiskt för korallormarna är deras starka varningsfärger, ofta i rött, svart, vitt och gult samt ibland blått vilka är en signal till fiender om att de är giftiga.[1] Korallormar finns i många olika slags miljöer, allt ifrån öknar till molnskogar och regnskogar. Utbredningsområdet sträcker sig från östra USA, genom Centralamerika och även över stora delar av Sydamerika.[1] De är släkt med kobror och mambor.

De efterliknas av ofarliga kungssnokar (mjölksnok). Skillnaden är att de giftiga korallormarna har röda band mot gula eller vita (i ordningen röd-gul/vit-svart-gul/vit-röd etc.). Kungssnokarna har alltid röda band mot svarta (i ordningen röd-svart-gul/vit-svart-röd etc.).

Allmänt är korallormar små ormar men några arter kan bli 1,5 meter långa. Honor lägger ägg. Individerna rör sig på marken och de är främst nattaktiva. De jagar olika kräldjur.[1]

Arter enligt Catalogue of Life[2]:

https://web.archive.org/web/20041110063702/http://medlem.spray.se/folkblom/venomweb/coralsnake.htm

  1. ^ [a b c] Mattison, Chris (2015). ”Gattung Micrurus” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 185-186. ISBN 978-3-8310-3145-0 
  2. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/laticauda/match/1. Läst 24 september 2012.