Diskussion:Kalciumdivätefosfat

Man kan inte utgå från kalksten om man använder svavelsyra så detta påstående borde ligga någon rad tidigare för att syftningsfel. Åtminstone förr utgick man ofta från apatit (eller möjligen från den apatitrika bergarten fosforit). Denna råvara var dels oren dels innehåller den strukturellt hydroxyl-, fluorid- eller kloridjoner. Fluoret är giftigt och måste tas om hand men kan lätt ångas av som HF eller H2SiF6 vid tillverkningen. Klor är mindre vanligt och mindre problematiskt och hydroxyl är problemfritt bortsett från att det ökar syraförbrukningen. Orenheterna kan dels utgöra miljöproblem (Cd, As, F, Cl) dels förbruka för mycket syra (tex CaCO3) dels försämra kvaliten genom att fosfathalten blir lägre. Benmjöl är nog en bra och (efter urkokning o kalcinering) relativt ren råvara (som även den består av apatit) men tillgången torde vara begränsad och "organiska" odlare konkurrerar nu om denna råvara (i trädgårdsbutiker säljs nu detta slakteriavfall till priser som överstiger billigt kött!). Sannolikt är det idag till följd av sämre tillgång till ren råvara och större krav på rena produkter fördelaktigt att med moderna processer först framställa fosforsyra och sedan låta den reagera med kalksten för god renhet. Har man fosfatråvara med god renhet och accepterar vissa föroreningar i produkten är det förmodligen fördelaktigare med svavelsyraprocessen särskilt som den bildade gipsen (kalciumsulfatet) ger ett svaveltillskott till gödningen som i många fall kan vara bra.150.227.15.253 1 april 2015 kl. 16.50 (CEST)[svara]