[go: up one dir, main page]
More Web Proxy on the site http://driver.im/Hoppa till innehållet

George Grosz

Från Wikipedia
George Grosz
George Grosz, 1930.
FöddGeorg Ehrenfried Groß
26 juli 1893[1][2][3]
Berlin[4]
Död6 juli 1959[1][2][3] (65 år)
Västberlin[4]
BegravdFriedhof Heerstraße[5]
Medborgare iUSA[6][7][8] och Tyskland[9]
Utbildad vidHochschule für Bildende Künste Dresden, [10]
SysselsättningMålare[11][12], illustratör[12], litograf[12], grafiker[11], gravör[13], författare, fotograf[12][14], universitetslärare, tecknare[12], ritare[13]
ArbetsgivareArt Students League of New York[10]
Politiskt parti
Tysklands kommunistiska parti
MakaEva Peters
BarnPeter M. Grosz (f. 1926)
Marty Grosz (f. 1930)
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1937)[10]
Redigera Wikidata

George Grosz, född 26 juli 1893 i Berlin som Georg Ehrenfried Groß, död 6 juli 1959 i Västberlin, var en tysk expressionistisk/dadaistisk målare och grafiker. George Grosz anglifierade sitt förnamn omkring 1916, för att visa sitt avståndstagande från den nationalism som rådde i kejsardömet Tyskland i samband med första världskriget. Efternamnet fick sin lilla särprägel vid samma tid. Han är mest känd för sina satiriska tuschteckningar av Weimarrepublikens Tyskland. Förutom teckningar målade han oljemålningar i en kraftig kolorit med samma motivkrets, ofta stads- och personporträtt.

Liv och verk

[redigera | redigera wikitext]

George Grosz antogs som elev vid konstfack i Dresden 1909 och lärde där känna den något äldre Otto Dix. Efter examen 1912 flyttade han till födelsestaden Berlin som familjen hade lämnat när han var fem år. Han hade fått ett statligt stipendium för fortsatta studier vid konstfack där. Från våren 1913 kunde han vistas i Paris under åtta månader, för att studera kroki och aktmåleri vid Académie Colarossi. Betydelsefulla influenser var japanska träsnitt, karikatyrer i Simplicissimus liksom verk av såväl Honoré Daumier som Henri de Toulouse-Lautrec.

Grosz krigserfarenheter därefter som tysk soldat, men även som civilperson i Berlin och som intagen på ett militärt nervhem lämnade bestående intryck. Målningen Metropolis (1916-17) färdigställde han under sin konvalescens. Han medverkade samtidigt till bildandet av den berlinska dadagruppen ihop med Richard Huelsenbeck, vars litterära verk han illustrerade med teckningar, och bröderna John Heartfield och Wieland Herzfelde. De utgjorde senare även en vänsterfalang inom den större konstnärligt radikala sammanslutningen Novembergruppe som genom sitt namn ville anknyta till den tyska novemberrevolutionen.

Mot slutet av 1920-talet förknippas han med stilriktningen den nya sakligheten. Med obarmhärtig och skrämmande precision blottställde Grosz i sina verk tjänstemännen och profithajarna som gjorde sin förtjänst på kriget, och, i dess kölvatten, det syndiga levernet, det politiska kaoset och borgerlighetens självbelåtenhet.

Mellan juni och oktober 1932 fick Grosz en lärartjänst vid Art Students League of New York. Där undervisade han i kroki och aktmåleri. Han bestämde sig för att lämna Tyskland för gott och emigrerade den 12 januari 1933 till USA, hans barn kom efter i oktober. Strax efter nazisternas maktövertagande i slutet av januari stormades hans ateljé, och blott nio dagar efter riksdagshusbranden blev George Grosz den första offentliga personen att fråntas sitt tyska medborgarskap.

Under våren 1933 visades målningen Metropolis på en nationalsocialistisk utställning benämnd Kulturbolschewistische Bilder,[15] som arrangerades på Kunsthalle Mannheim. Den visades även på utställningen Mannheimer Schreckenskammer ["Mannheims skräckkammare"] i Erlangen sommaren 1933.[16] Allt som fanns utgivet av och med George Grosz - tidskrifter, illustrerade böcker, grafikmappar och konstböcker - hade bränts den våren under bokbål runt om i Nazityskland. Alla verk av honom avlägsnades från museer och offentliga samlingar 1937, 27 akvareller, 8 målningar, 398 grafiska blad och 64 teckningar. Några visades på vandringsutställningen Entartete "Kunst" (1937–1941).[16] Vissa verk såldes till utlandet, andra utplånades förmodligen. Några återfinns idag på Pinakothek der Moderne i München. Av 170 verk från berlintiden är 70 försvunna.

Grosz stannade i New York där han undervisade i konst fram till 1959. Då återvände han till Berlin, men kort efter hemkomsten ramlade han i trapphuset till sin bostad och avled.

George Grosz var gift med Eva Grosz (1895–1960). De är båda begravda på Friedhof Heerstraße i Berlins Westend, strax intill vännen Theodor Däubler.

Galleri

[redigera | redigera wikitext]
  • George Grosz och John Heartfield vid en "dadamässa" i Berlin 1920. På plakatet står det: "Konsten är död. Leve Tatlins nya maskinkonst".
    George Grosz och John Heartfield vid en "dadamässa" i Berlin 1920. På plakatet står det: "Konsten är död. Leve Tatlins nya maskinkonst".
  • Makarna Grosz grav bredvid Däublers.
    Makarna Grosz grav bredvid Däublers.

Verk i bokform

[redigera | redigera wikitext]

Teckningar

[redigera | redigera wikitext]

Skrifter

[redigera | redigera wikitext]
  • Die Kunst ist in Gefahr. 3 Aufsätze, tillsammans med Wieland Herzfelde (Malik-Verlag, 1925), 44 s.
  • Ein kleines Ja und ein großes Nein, sein Leben von ihm selbst erzählt, en självbiografi (Hamburg: Rowohlt, 1955)

Redaktörskap

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Georg Grosz, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 34262.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Georg Grosz, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00079708.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/George-Grosztopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/George-Grosztopic/Britannica-Online.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.berlin.de .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  8. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 2374, läs online, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c] Guggenheim Fellows-databasen, Guggenheim fellow-ID: george-grosz.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 41773, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d e] Artnet, Artnet konstnärs-ID: george-grosz.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] Union List of Artist Names, ULAN: 500014558, läs online.[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, hdl.handle.net , läst: 19 november 2024.[källa från Wikidata]
  15. ^ "Kulturbolsjevism" var ett politiskt slagord som användes av nazister på ett nedvärderande sätt om konstnärer, konst, arkitektur och vetenskap, som ansågs alltför progressiv och vänsterorienterad. Jämför de:Kulturbolschewismus (tyska).
  16. ^ [a b] Freie Universität Berlin: Beschlagnahmeinventar.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=George_Grosz&oldid=56251093”