Gabbro

Gabbro är en grovkornig, basisk djupbergart.

Sammansättning

Gabbro består i huvudsak av kalciumrik plagioklas och pyroxen. Gabbro har en hög halt (20 till 65 %) mörka mineral såsom pyroxen, hornblände och olivin.^[1] Plagioklas är ljusare, och syns som vita fläckar eller linjer i den mörkare omgivningen. Om andelen mörka mineral överstiger 65 % övergår gabbro till peridotit.

Förekomst

Gabbro bildas på stora djup i jordskorpan av en basisk magma. Om samma typ av magma stelnar närmare ytan bildas istället diabas, och om den stelnar vid ytan bildas basalt.

Gabbro är vanligt förekommande i både kontinental och oceanisk jordskorpa. I den oceaniska jordskorpan utgör gabbro en viktig del i så kallade ofiolitkomplex.

I Sverige finns gabbro i bland annat Uppland, där Rådmansö kan nämnas, och i Bohuslän, där Brattön och Älgön består av gabbro.

Gabbro är Norrbottens landskapssten.

Ekonomisk geologi

Gabbro är en ekonomiskt viktig bergart, som ofta innehåller brytningsvärda mineral, exempelvis kromit, nickel och kobolt. Gabbro används också ofta som byggnadssten.^[2]

Densitet

Gabbro har typiskt densitet mellan 2,7 och 3,3 ton/m³. Detta är högre än för de flesta i Sverige vanligt förekommande bergarter. Den höga densiteten gör att gabbro är en särskilt lönsam bergart att förädla till ballast, då försäljningspriset sätts per ton.

Etymologi

Bergarten gabbro sägs ofta ha namngivits av geologen Leopold von Buch efter fyndorten Gabbro i Italien. Detta stämmer dock inte då namnet gabbro användes redan 1768 av den italienske geologen Tozzetti, dock omdefinierade von Buch termen och gav den en definition som liknar den moderna.^[3]