Thagger
Thagger (eng. thugs; av hindi, mar. thag, "lönnmördare", "strypare", urspr. fr. san. "den som döljer", även phansigars, av urdu phansi, "snara"), kallas medlemmarna av en i äldre tider vitt utbredd, nu utrotad, sekt i Indien. Den kan spåras tillbaka till 1000-talet och 1100-talet, och bestod av ett över hela Indien (i synnerhet Centralindien) utbrett, väl organiserat förbund av lönnmördare. Som sekt sorterar den under de shivaitiska sekter, som dyrkar Shivas gemål Kali eller Durga (s.k. shakta).
Gudinnans vilja uppenbarades genom järtecken av ett invecklat system. Den högsta religiösa plikten bestod i överfall och mord för vinnings skull. För detta ändamål stationerade de sig i större eller mindre band på 10–200 personer runt om i landet, uppträdde i de sinnrikaste förklädnader, innästlade sig i förmögna resandes förtroende, vilka de sedan vid gynnsamt tillfälle strypte med en snara e.d. (phansa, "snara", varav de också kallas phansigar). En del av det lovade bytet bragtes som offer till Kalis tempel vid Mirzapur. Förbundet hade ett eget tjuvspråk, ramasi (behandlat av sir William Henry Sleeman, Ramaseeana, or a vocabulary of the peculiar language used by the thugs, utgiven på brittiska regeringens föranstaltande, 1836).
Thaggers ständiga våldsgärningar, mot vilka man länge stod försvarslös, framkallade slutligen genom den brittiske generalguvernören lord William Bentincks (1828-1835) ingripande en kraftig aktion mot dem, varvid särskilt överstarna W.H. Sleeman och Meadows Taylor var verksamma. Redan i slutet av 1835 blev ett stort antal medlemmar fängslade och dömda till döden eller till landsförvisning, varefter hela sekten snart upplöstes.
De första europeiska resande, som omnämnde thag-sekten, var Thevenot (1665) och Fryer (1673); bäst känd blev den genom Meadows Taylors roman Confessions of a thug (1839 och 1858), W. H. Sleeman, The thugs or phansigars of India (2 bd. 1839). Jfr vidare Sherwood, On the murderers called phansigars, och J. Shakespear, "Observations regarding bradheks and thegs" (i Asiatic Researches, XIII, 1820), J. P. Wåhlin, Om stryparne thugs. Fanatism och mord (1851), E. Thornton, Illustrations of the history and practices of the thugs (1857), J. Hutton, Popular account of the thugs and dacoits (s.å.), E.W. Hopkins, Religions of India (1896), R.W. Frazer, British India (3:e uppl. 1904), och Paupa Rao Naidu, The criminal tribes of India II (1905). Underhållande läsning om thugsekten finns även i Frans G. Bengtssons essaysamling "Sällskap för en eremit" (eller "De långhåriga Merovingerna" där "Sällskap..." ingår i utgåvan från Beyonds förlag 1981 ISBN 91-1-811542-X ) under titeln "General W.H. Sleeman och gudinnan Bhowani".
Se även
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
