spurt
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av spurt | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | spurt | spurten | spurter | spurterna |
| Genitiv | spurts | spurtens | spurters | spurternas |
spurt
- (ofta om sport eller engagemang) plötslig, kortvarig rusning eller kraftansträngning; särskilt fartökning i avslutningen eller slutfas
- Sammansättningar: slutspurt, spurtsträcka
- Besläktade ord: spurta
- Etymologi: Av engelska spurt (”spurta, göra en kraftfull ansträngning under en kort period”).
Översättningar
[redigera]plötslig, kortvarig rusning eller kraftansträngning
Bokmål
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av spurt | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | spurt | spurten | spurter | spurtene |
| Genitiv | spurts | spurtens | spurters | spurtenes |
spurt m
Verb
[redigera]spurt
- böjningsform av spørre
Nynorska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av spurt | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | spurt | spurten | spurtar | spurtane |
spurt m
Verb
[redigera]spurt
Tyska
[redigera]Verb
[redigera]spurt
- böjningsform av spuren