racine

racine f

• uttal: ʁa.sinⓘ

1. (botanik) rot

   La racine d’un arbre.

   Antonymer: bulbe, rhizome

2. (anatomi) rot; om naglar, tänder och hår

   La racine d’un cheveu.

3. (bildligt) rot, källa, ursprung
4. (matematik) rot, nollställe

   Lorsque le discriminant est strictement positif, la fonction admet deux racines.

5. (matematik) rot; inverterad exponent

   La racine carrée de 2 est le premier exemple de nombre irrationnel qu'aient rencontré les mathématiciens

   Kvadratroten av två är det första exemplet på ett irrationellt tal som matematikerna träffade på.

   Besläktade ord: racine carrée, racine cubique

6. (grammatik) rot

Av latinets rādix, "rot, rädisa".