jämra
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av jämra | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | jämra | jämras |
| Presens | jämrar | jämras |
| Preteritum | jämrade | jämrades |
| Supinum | jämrat | jämrats |
| Imperativ | jämra | – |
| Particip | ||
| Presens | jämrande, jämrandes | |
| Perfekt | – | |
jämra
- (reflexivt: jämra sig) ge uttryck för sin smärta, sorg eller oro med kvidande, gnällande ljud
- 1904: På bryggorna (Herr Arnes penningar ), Selma Lagerlöf:
- Hon jämrade sig över herr Arne och hans folk, och hon klagade över att hon hade mist alla dem, som stodo henne nära.
- Hon jämrade sig över herr Arne och hans folk, och hon klagade över att hon hade mist alla dem, som stodo henne nära.
- Vanliga konstruktioner: jämra sig
- Synonymer: kvillra, gruva, lamentera, klaga, gnälla, kvida, stöna
- Besläktade ord: bejämra, jämmer, jämmer och elände, jämmerligt, jämmerligen, jämrande
- 1904: På bryggorna (Herr Arnes penningar ), Selma Lagerlöf: