hjon
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av hjon | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | hjon | hjonet | hjon | hjonen |
| Genitiv | hjons | hjonets | hjons | hjonens |
hjon
- (ålderdomligt) person som ingår i ett hushåll i egenskap av familjemedlem eller tjänstefolk
- (nedsättande) (riktat mot) person som beter sig hjälplöst (i syfte att utmåla denne person som oföretagsam, okunnig, svagbegåvad eller ur stånd att ta vara på sig själv)
- Etymologi: Av fornsvenska hion (”medlem av hushållet”). Observera att även tjänstefolket ansågs ingå i familjegemenskapen.
- Sammansättningar: fattighjon, hjondagsverke, hjonelag, inhyseshjon, jästehjon, legohjon, nådehon, rotehjon, tjänstehjon
- Homofoner: jon, Jon