gríma

gríma

1. dold, i dunkel; gömd; hemlig; förklädd

   Sammansättningar: grímueiðr, grímumaðr

   Etymologi: Se substantivets etymologi.

gríma f (genitiv singular grímu, nominativ plural grímur)

1. grimma (härledning), mask, ansiktsmask, visir

   Etymologi: Av urgermanska *grīmō i samma eller liknande betydelse. Kognat med fornengelska grima, fornfrisiska grīma, fornhögtyska grīmo med mera. Av en äldre rot avseende "förställt ansikte" eller "strimmigt ansikte", bland annat kognat med svenska grimas (förvridet ansiktsuttryck) i betydelsen "veckstrimmigt (skrynklat, rynkigt) ansikte", grimma och grimmel i betydelsen "smutsstreck/mörkt streck i ansiktet", adjektiven grimmad, grimmig och grimlig i betydelsen "smutsstrimmig (som har smutsränder) i ansiktet", och verbet grimera ("måla skrynklor eller andra drag i ansiktet"). Roten förekommer möjligen i klassisk grekiska verbet grekiska χρίω, "bestryka, smörja" (såsom att måla strimmor eller smörja hudvård mot rynkor). I italienskan finns adjektivet grimo som betyder "rynkig, skrumpen".

2. (överfört) förklädnad, maskeringsklädsel; kåpa, huva
3. (överfört, poetiskt) visirhjälm, maskhjälm, hjälm med nässkena, kindskena och dylika streckliknande ansiktsskydd

   Besläktade ord: grim, grímr (dold person, person som döljer sitt namn), Grímr (mansnamn, binamn till Oden)

gríma

1. maskera; förklä; dölja

   Etymologi: Se substantivets etymologi.