barð
Utseende
Fornnordiska
[redigera]Substantiv
[redigera]barð n
- bard, bård (härledda ord) – kant, något med utmärkande kant: utkant, ytterkant, skiva, gräns, rand, linje, bryn
- (anatomi) skägg
- 1200-tal: Skáldskaparmál: 85. Höfuð ok hlutar þess.:
- Skegg heitir barð, grön eða kanpar, er stendr á vörrum.
- Direktöversatt – Skägg heter bard, gran och kamphår, vilka står på läpparna.
- Nusvenska – Ansiktshår indelas i skägg, mustasch och morrhår, vilka står ut kring läpparna.
- Skegg heitir barð, grön eða kanpar, er stendr á vörrum.
- Synonymer: skegg (vanligare)
- Sammansättningar: Hárbarðr, Langbarðr
- Etymologi: I avseendet "ansiktets kant". Kognat med tyska Bart och engelska beard, möjligen besläktat med latinska barba, det senare härlett i barb (skäggtöm).
- 1200-tal: Skáldskaparmál: 85. Höfuð ok hlutar þess.:
- (sjöfart, poetiskt) ändskepp; stäv, skeppsstäv, stam; galjon (bildligt); bog, boge
- Användning: Oklart vad begreppet specifikt avsåg och ifall olika böjningar även utgjorde avledningar. Barði, genetiv barða, har brukats som avledning för en typ av skepp.
- 1200-tal: Heimskringla. Nóregs Konunga Sogur / 174:
- Eiríkr jarl hafði barða einn geysimikinn, er hann var vanr at hafa í víking; þar var skegg á ofanverðu barðinu hváru tveggja; en niðr frá járnspǫng þykk ok svá breið sem barðit ok tók alt í sjá ofan.
- Direktöversatt – Erik jarl hade barde en väldigt mycken, vilken han var van att hava i viking; där var skägg å ovanvart barden varje tvegge; än nedre ifrån järnspång tjock och så bred som bardet och tog alt i sjö ovan.
- Nusvenska – Jarl Erik hade en väldigt omfattande barde som han var van att ha på vikingafärd; det var skäggbeslag ovanpå ändskeppet båda två; samt en förhållandevis (till skägget) lågt gående järnramm lika hög och bred som stäven var tjock och som tog allt till sjöss ovan ytan.
- Eiríkr jarl hafði barða einn geysimikinn, er hann var vanr at hafa í víking; þar var skegg á ofanverðu barðinu hváru tveggja; en niðr frá járnspǫng þykk ok svá breið sem barðit ok tók alt í sjá ofan.
- Etymologi: I egenskap av yttersta spetsen på skeppet, "skeppets ytterkant".
- Sammansättningar: barðmikill
- Besläktade ord: barða, barði, járnbarði (avledningar)
- (verktyg, vapen) yxa
- (huvudbonader) brätte; kam (tuppkam)
- (naturgeografi, gränser) kust, strand
- Sammansättningar: Svalbarð
- Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant.
- (naturgeografi, höjder) utkant (av ett stup, en backe); ås (bergsrygg, bergskam, bergås)
- Sammansättningar: brekkubarð, hólbarð, holtbarð, túnbarð
- Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant.
- (byggnadsteknik) ram; skärm; takås (ryggås); takspets
- Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant.
- (anatomi, livnäring) bard (hornskiva i överkäken hos bardvalar)
- Sammansättningar: barðhvalr
- Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant, såsom en skiva.
- (anatomi, framdrift) rockavinge eller bröstfenan hos vissa fiskar och valar etc
- Användning: om fenelement som påminner om skivor
- Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant, såsom en skiva.
- (fiskar) rocka, plattfisk
- Användning: om fiskar som påminner om skivor
- Sammansättningar: skötubarð
- Etymologi: Ur betydelsen något med utmärkande kant, såsom en skiva.