al

Se även Al, ål, ál, áł, àl, äl, al- och -al.

Böjningar av al	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	al	alen	alar	alarna
Genitiv	als	alens	alars	alarnas

al

1. tidigt blommande hängeträd eller buske inom alsläktet (Alnus) i familjen björkväxter

   Etymologi: Av fornsvenska al.

   Hyperonymer: träd

   Hyponymer: gråal, klibbal

   Sammansättningar: alblad, aldunge, algren, alhänge, alkotte, alrot, alskog

   Besläktade ord: ale

• 
  alar
• 
  alblad
• 
  hängen och kottar på en al

al

1. (signalerar destination eller närmande); till
2. (signalerar dativ) (oftast ingen preposition på svenska)

   Vi ŝuldas al mi 20 stelojn.

   Du är skyldig mig 20 spänn.

al n

1. eld

āl m [1], al f [2]

1. ål Anguilla anguilla

   Etymologi: Av urgermanska *ēlaz, *ǣla- (“ål”). Besläktat med engelska eel, tyska Aal.

2. al Alnus

   Etymologi: Av urgermanska *aluz, *alusō (jämför danska el, engelska alder), av urindoeuropeiska *h₂élisos. Besläktat med latinska alnus, lettiska al̃ksnis, polska olcha, slovakiska jelša, albanska halë ("svarttall").

al

1. till; a + il (bestämd artikel maskulinum)

al

1. till; a + el (bestämd artikel maskulinum)

al

1. gammal

al

1. redan

Etymologi: Av medelnederländska al, av fornlågfrankiska al, av urgermanska *allaz, av urindoeuropeiska *h₂elnós

Synonymer: reeds, alreeds

al

1. till; a + el (bestämd artikel maskulinum)