Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även Knödel.
knödel u
- tysk maträtt med en deg på kokt potatis, ägg och mjöl som fylls med frukt, kött eller färskost och som sedan kokas och serveras med smält smör
- Etymologi: Av tyska Knödel.
- Jämför: quenell, kroppkaka
