SE467079B - Saett och anordning foer adressering i ett paketnaet - Google Patents

Description

15 20 25 30 - 467 079 meddelandet inkom till noden. Detta förutsätter givetvis att noden har flera möjliga ingångar. Denna tillagda information i meddelandet placeras i ordningsföljd i ett särskilt fält i meddelandets adressdel.

Vid vissa typer av datanät utan huvudnoder eller koncentratorer kommer härigenom det överförda meddelandet att ha en adressdel, där destinationsadresserna är utformade på ett symmetriskt sätt i förhållande till returadresserna. Meddelandet kommer därför att ha en konstant längd vid överföringen i datanätet. Vid andra typer av nät kommer meddelandet att i vissa noder öka i längd och i vissa noder minska i längd.

FIGURFÖRTECKNING Uppfinningen skall nu beskrivas i samband med de bifogade ritningarna, i vilka fig. 1 visar ett nät med icke-hierarkisk struktur, fig. 2 visar ett nät med hierarkisk struktur, fig. 3 visar ett blockschema över en typisk nod i ett nät med icke-hierarkisk struktur, fig. 4 visar ett blockschema över en typisk nod i ett nät med hierarkisk struktur och fig. 5 visar strukturen hos ett informationspaket.

I fig. 1 visas ett nät med icke-hierarkisk struktur. I detta nät finns ett antal stationer eller terminaler la, 18,... Från dessa terminaler utsänds och mottas meddelanden eller datapaket. Från varje terminal 1A, 13,... finns en förbindelseledning 3 till en nod 5. En nod är en mellanliggande hopkopplingspunkt i nätet, som både kan motta meddelanden och kan sända dessa vidare och i vissa fall också kan vara utformad för att själv alstra nya meddelanden eller vara slutstationen för sådana. Från noderna 5 går vidare förbindelseledningar 3 till ytterligare noder 5, som kan men inte behöver ha någon förbindelseledning 3 med en terminal 1A, 13,... 10 15 20 25 S 30 35 467 079 I varje nod 5 är de anslutna förbindningsledningarna 3 försedda med en entydig beteckning, t ex numrerade 1, 2, 3,... och de betecknas i figurerna al, az, a3,... Dessa beteckningar används också för en nods alla kombinerade ingångar/utgångar. För noderna 5 i ett nät av denna typ är alla de anslutna förbindelserna likvärdiga, dvs de kan fungera både för att sända och att ta emot information i noden.

Förfarandet vid sändning av ett meddelande från en terminal 1A till en terminal 13 skall nu beskrivas i samband med det i fig. 1 visade exemplet. Meddelandet består av en datadel 7 och en adressdel. I adressdelen finns angett hur informationspaketet skall sändas i systemet. Denna adressering finns i ett desti-, nationsadressfält 9, som i ordningsföljd innehåller beteckningar eller numren på de kombinerade utgångar/ingångar, dvs de förbindelseledningar, pâ vilka meddelandet skall sändas vidare från varje nod, som det pà sin färd genom nätet kommer att passera. I det i fig. 1 visade fallet innehåller destinations- adressdelen 9 siffrorna 5, 3 och 4 och detta innebär bl a att meddelandet skall sändas ut pá förbindelseledningen/utgången med nummer 4 och med beteckningen a4 från den första nod, till vilken meddelandet ankommer. När meddelandet utsänds från denna första nod, ankommer det till en andra nod och från denna andra nod sänds meddelandet vidare på dess utgång med nummer 3 och betecknad aa. På samma sätt sker överföring i den tredje och sista nod, som meddelandet kommer att passera.

I varje nod 5 avlägsnas vidare den del av destinationsadressfäl- tet, som har med denna nod att göra. I den första noden i det i figuren visade exemplet avlägsnas alltså siffran 4 från des- tinationsadressfältet och detta fält innehåller, när det sänds vidare från den första noden, endast siffrorna 5 och 3. Mot- svarande avlägsnande sker i de båda andra noderna.

För att en kvittens skall kunna sändas från en mottagande terminal, när denna har mottagit ett meddelande, förses också de genom nätet passerande meddelandena med returadresser. För detta finns i meddelandets adressdel ett särskilt fält för returadres- 10 15 20 25 '30 467 079 sen. I detta fält insätts i varje nod, till vilket ett med- delande inkommer, en angivelse om den förbindelseledning eller kombinerad ingång/utgång, på vilken meddelandet inkom till denna nod. I det i fig. 1 visade exemplet insätts sålunda i returadre- ssdelen 11 siffran 1, vilken anger att meddelandet inkom till denna nod på förbindelseledningen eller den kombinerade ingång- en/utgången med nummer 1 och beteckningen al. I den andra noden, genom vilken meddelandet passerar, utökas returadressfältet 11 ytterligare genom att till detta fält läggs beteckningen 2, vilken anger att meddelandet inkom till denna nod på förbindel- seledningen med nummer 2 och beteckningen az. Motsvarande utförs i den tredje noden, vilken överför meddelandet på dettas väg till terminalen 13.

Vid ett nät av denna icke-hierarkiska typ får således meddelan- dena en konstant totallängd och denna längd hålls dessutom så kort som möjligt, eftersom onödig information avlägsnas i varje nod.

I fig. 2 visas ett nät med hierarkisk struktur. I detta finns liksom i nätet i fig. 1 ett antal terminaler IA, 1B,..., förbin- delseledningar 3 och noder 13. Dessutom finns en huvudnod 15, genom vilken alla meddelanden i nätet passerar.

Förfarandet vid överföring av information från en terminal till p en annan terminal i detta system blir något annorlunda än i det i fig. 1 Visade nätet. Ett meddelande kräver ju inte här några adresser för att skickas till huvudnoden 15 utan fältet för destinationsadressen innehåller bara adressinformation, som hänför sig till de noder, genom vilka meddelandet måste passera från och med huvudnoden 15. Detta innebär, att den första beteckningen på en förbindelseledning/utgång i destinations- adressfältet anger den utgång, på vilken meddelandet skall sändas vidare från huvudnoden 15.

I fig. 2 visas som exempel överföring av information från en terminal IA till en terminal 18. Meddelandet består, när det utsänds från terminalen IA, av en datadel 7 och en adressdel med 10 15 20 25 30 35 467 079 ett destinationsfält 9. Från terminalen 1A sänds detta till huvudnoden 15 via mellanliggande vanliga noder 13. Dessa är anordnade så, att när meddelande inkommer på den sida av noden som är riktad mot terminalerna, sänds detta meddelande vidare på den enda förbindelseledning, som är riktad mot huvudnoden 15. I den första noden förses också informationspaketet med ett returadressfält på samma sätt som i nätet avbildat i fig. 1. I detta fall behöver endast de förbindelseledningar eller kombi- nerade ingångar/utgångar, som är riktade mot terminalerna, förses med identifierande beteckningar, dvs dessa numreras liksom ovan 1, 2, 3,... och i figurerna beteckningarna al, az, a3,.... Den beteckning eller det nummer, som hör till den förbindelse- ledning, på vilken meddelandet har inkommit till noden, skrivs in i returadressfältet 11. Detta utökas alltså från att inte innehålla nâgra informationsplatser till att nu innehålla en beteckning för nodens förbindning på terminalsidan. Eftersom destinationsadressfältet i meddelandet inte har använts i denna nod, avlägsnas inte heller någon information från detta.

Meddelandet sänds vidare till nästa nod i riktning mot huvudno- den 15. I denna nästa nod utökas så returadressfältet med beteckningen 2, som anger att meddelandet har inkommit till noden på dennas förbindelseledning med nummer 2 och beteckningen az.

Returadressfältet innehåller'nu.två positioner. Meddelandet sänds vidare till huvudnoden, där' på samma sätt returadressfältet utökas.

Huvudnoden utsänder sedan meddelandet vidare och använder härvid destinationsadressfältet för att välja den förbindelseledning eller ingång/ utgång, på vilket meddelandet skall sändas från huvudnoden 15.

Innan själva överföringen sker, avlägsnas dock den information, i detta fall beteckningen 2, som anger att meddelandet sänds ut på huvudnodens förbindelseledning med beteckningen 2.

Meddelandet ankommer sedan till nästa nod och den utgång, som skall utväljas för'sändande av meddelandet, hämtas från adress- ' delens destinationsfält och samtidigt avlägsnas denna information från adressfältet. I nästa nod förfars på samma sätt och till 10 15 20 25 "30 467 079 sista ankommer meddelandet till destinationsterminalen 13.

Meddelandet saknar då destinationsadressfält 9 men har ett fullständigt returadressfält 11 för eventuellt översändande av ett kvittensmeddelande.

I fig. 3 visas ett exempel på hur en nod i ett icke-hierarkiskt nät kan vara utformad. Denna utformning är också i princip tillämpbar för huvudnoden 15 i ett nät med hierarkisk uppbyggnad som i fig. 2. Till noden är ett antal kombinerade ingângar/ut- gångar al, az, ... anslutna. Dessa förbindelseledningar innefat- tar således både en delledning för att skicka in information till noden och en delledning för att utsända information från noden.

Varje inkommande ledning är först ansluten till en enhet 17, i vilken källadressen placeras in i ett informationspaket. Denna enhet 17 lägger sålunda in det relevanta numret på in-/utgången i ett fält, som är anordnat för detta ändamål i informations- paketet. Enheten 17 för att addera källadressen är ansluten till en inkommande buffert 19, där ett mottaget informationspaket lagras i väntan på att sändas vidare. Bufferten för de inkommande meddelandena är vidare ansluten till en centralenhet 21 i noden, som t ex är en processor.

Den utgående ledningsdelen i en förbindelseledning al, az, ... utgår från en buffert .23 för utgående meddelanden. Denna utgàngsbuffert 23 mottar informationspaketen direkt från cent- ralenheten 21.

Centralenheten 21 har i detta visade utföringsexempel den för en nod nödvändiga intelligensen och övervakar buffertarna 19 och 23 för inkommande respektive utgående meddelanden. När ett till noden inkommet meddelande skall sändas vidare, bearbetas detta meddelande av centralenheten 21. Denna avkodar sålunda informa- tionspaketets destinationsadress och väljer rätt utgångsledning al, az, ... för vidare sändning av informationspaketet. Dessutom borttas detta adressparti ur destinationsadressfältet, dvs just denna information om den för meddelandet fastställda utgången från noden. 10 15 20 25 * 30 35 Åfiñfl “r6/ U/ 9 En nod kan givetvis uppbyggas även av enklare logiska element utan en processor såsom enligt fig. 3. I detta fall alstras de för noden nödvändiga styrsignalerna av de enskilda blocken själva. Sålunda kan i stället för en processor i centralenheten 21 användas en särskild, på lämpligt sätt konstruerad enklare logisk krets, vilken kan utföra de mycket få erforderliga operationerna i noden.

I fig. 4 visas schematiskt hur en kopplingsnod i ett hierarkiskt När noden betraktas som kon- centrationspunkt, dvs en nod som sänder meddelanden vidare i riktning mot huvudnoden 15, betraktas informationsflödet med riktning till höger i fig. 4. För en expansionpunkt, dvs en nod, genom vilka meddelanden passerar efter det att de har passerat genom huvudnoden 15, betraktas de delar av fig. 4, för vilka pilarna är riktade till vänster. system kan vara uppbyggd.

Noden 13 har ett antal förbindelseledningar al, az, as, ..., som kan sända meddelanden i båda riktningarna. Dessa förbindelseled- ningar innefattar lämpligen en delledning för sändning av meddelanden till noden och en delledning för sändning av meddelanden från noden. Dessa förbindelseledningar al, a2,... är riktade mot terminalerna 1 i det hierarkiska nätet. Vidare är de på samma sätt som förbindelseledningarna i en nod i ett icke- hierarkiskt system anslutna till en centralenhet 25 via en enhet 17 för tillägg av källadress och inkommande och utgående buffertar 19 respektive 23. Till centralenheten 25 är vidare en förbindelseledning ansluten, som med sin andra ände går i riktning mot huvudnoden 15. Denna förbindelseledning 27, som är riktad mot huvudnoden 15, innefattar tvâ delledningar, en för utsända meddelanden och en för inkommande meddelanden. Dessa delledningar är försedda med sina motsvarande buffertar 29 respektive 31.

Centralenheten 25, som här också kan vara en processor, innefat- tar tvâ funktionsblock 33 och 35. I det första funktionsblocket 33 sänds ett inkommande meddelande vidare till utgångsledningen 27, varvid det i enheten endast. behöver tíllses, att någon 10 15 20 25 _' 30 467 079 kollision mellan de inkommande meddelandena inte uppträder. I den andra funktionsdelen 35 utförs i princip samma funktioner som i centralenheten 21 i en. nod för ett icke-hierarkískt nät. I enheten 35 omhändertas endast meddelanden, som har inkommit på förbindelseledningen 27, dvs härrör från huvudnoden 15. I dessa meddelanden finns en destinationsadress angiven, och denna avkodas i delenheten 35 och avlägsnas ur meddelandet. Rätt utgång från centralenheten 25 väljs med hjälp av den borttagna informa- tionen.

Ett exempel på ett informationspaket under dettas överföring i ett nät enligt fig. 1 eller 2 visas i fig. 5. Meddelandets början visas till höger i figuren och varje informationsenhet kan t ex antas ha en längd en byte. Först i meddelandet kommer en typkod med längd en byte. Denna typkod, visar allmänt meddelandets innehåll, t ex om meddelandet beordrar läsning eller skrivning av någon information. Den andra byten innehåller en referens, som anger den aktivitet i systemet, till vilken meddelandet hänför sig. Sedan kommer en byte, vilken anger längden hos destinations- adressfältet, vilket kommer härnäst. Destinationsadressfältet består i det visade exemplet av 4 bytes med ordningsnumren 4 - 7. Således skall i detta fall byte 3 innehålla siffran 4. Efter destinationsadressfältet kommer'byte nr 8, som innehåller uppgift om längden hos returadressfältet, vilket. kommer' härnäst och innehåller i ordningsföljd returadresserna. I det visade fallet finns två returadresser angivna och således skall byte nr 8 innehålla siffran 2. Sist i meddelandet kommer den egentliga informationen i signalfältet i bytes nr 11 - 13.

I stället för att använda särskilda delar av ett överfört meddelande, som innehåller längden hos destinationsadressfältet respektive returadressfältet, kan också flaggor användas för att avgränsa de olika fälten från varandra. Dessa flaggor är då särskilda koder, som endast har den innebörden, att de avgränsar ett fält från ett annat. ll

Claims (8)

10 15 20 25 i' 30 35 467 Û79 PATENTKRAV

1. Sätt att överföra ett informationspaket i ett nät innefattande - terminaler, vilka utgör de ursprungliga källorna till eller sändarna av informationspaketen och utgör de slutliga mottagarna av informationspaketen, - mellanliggande noder, - förbindelseledningar pà mellan lämpligt sätt anordnade terminaler och noder, varvid noderna eller terminalerna för andra informationspaket även kan tjänstgöra som terminaler och/eller noder, varvid ett informationspaket innefattar en destinationsadressdel, vilken anger den terminal, till vilken informationspaketet är avsett att överföras, k ä n n e t e c k n a t av att i varje nod, som har flera ingångar och som har mottagit ett informationspaket pà en av flera, för detta informationspaket möjliga ingångar, utökas informationspaketet med ett i denna nod tillagt parti, som anger den informa- ingång, på vilken tionspaketet inkom till noden.

2. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av - att det tillagda partiet placeras i ett särskilt infor- mationsfält, returadressdelen, i informationspaketet, - att i varje nod det i denna nod tillagda partiet placeras vid ena änden av detta informationsfält, varigenom de i de olika noderna tillagda partierna i returadressdelen kommer att stå i en ordningsföljd i returadressdelen, som vid ena änden innehål- ler det första tillagda partiet och vid andra änden det senast tillagda partiet.

3. Sätt enligt ett av kraven 1-2, k ä n n e t e c k n a t av - att destinationsadressdelen, vilken anger den terminal, till vilken informationspaketet är avsett att överföras, innefattar beteckningar eller koder för den av flera, för detta informa- tionspaket möjliga'utgàngar, pá vilka informationspaketet skall utsändas från de noder, genom vilka informationspaketet är avsett att passera, och 10 15 20 25 30 35 10 467 D79 - att i varje nod, som har mottagit ett informationspaket och som har flera utgångar, pà vilka det mottagna informationspaketet kan sändas vidare, avkodas destinationsadressdelen i det till noden inkomna informationspaketet och den avkodade informationen avgör den 'utgång, pâ, vilken informationspaketet sänds vidare från noden.

4. Sätt enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t av att det parti av destinationsadressdelen, som innehåller informationen om den utgång från en nod, på vilken informations- paketet skall sändas vidare från noden, avlägsnas i denna nod.

5. Nät för överföring av informationspaketet, varvid nätet innefattar - terminaler, vilka utgör den utsprungliga källorna till eller sändarna av informationspaketen och utgör de slutliga mottagarna av informationspaketen, - mellanliggande noder, - förbindelseledningar pà lämpligt sätt anordnade mellan terminaler och noder, varvid noderna eller terminalerna för andra informationspaket även kan tjänstgöra som terminaler och/eller noder, varvid ett informationspaket innefattar en destinationsadressdel, vilken anger den terminal, till vilken informationspaketet är avsett att överföras, k ä n n e t e c k n a t av att varje nod är anordnad, så att i ett till noden inkommet informationspaket, vilket har inkommit till noden pà en av flera möjliga ingångar, utökas informationspaketet med ett tillagt parti, som anger den ingång, på vilken informationspaketet inkommit till noden.

6. Nät enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a t av att utökningen av adressdelen sker i ett bestämt fält i informa- tionspaketet, returadressdelen, och vid en ände av detta fält, varigenom de tillagda partierna blir placerade i den ordnings- följd i detta fält, som ett informationspaket har passerat tidigare noder. ax 10 15 ll 46,7 079

7. Nät enligt ett av krav 5-6, k ä n n e t e c k n a t av - att destinationsadressdelen, vilken anger den terminal, till vilken informationpaketet är avsett att överföras, innefattar beteckningar eller koder för de utgångar, på vilken infor- mationspaketet skall utsändas från de noder, genom vilka infor- mationspaketet är avsett att passera och vilka har flera utgång- ar, pá vilka ett mottaget informationspaket kan sändas vidare, och - att varje nod, som har mer än en möjlig utgång för informa- tionspaketet, innefattar en avkodningsenhet för destinations- adressdelen, som är anordnad att ur informationen i adressdelen avge en signal till en väljare i noden, så att den i destina- tionsadressdelen angivna utgången väljs.

8. Nät enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a t av att det bestämmer den utgång, informationsparti i destinationsadressdelen, som på vilken informationspaketet skall utsändas från en nod, avlägsnas i noden.