SE452305B - Anordning for att korrigera stapellutning i sicksackvikta banor - Google Patents

Description

452 305 2 hos formulär med längden 216 mm kan medföra att stapeln lutar mer än vad som är tillåtet. Således kommer ett formulär med längden 215,91 mm och nästa formulär med längden 215,89 mm samt efterföljande formulär som växelvis varierar i samma omfattning att medföra att man erhåller en stapel som inte är godtagbar.

En sådan ytterligt ringa skillnad 1 längden nos växelvis liggan- de formulär skulle kunna vara betydligt mindre än perforerings- urtagningens bredd i maskinriktningen och av en storleksordning svarande mot mindre än tjockleken hos ett människohår. Två till- vägagångssätt med maskiner som är generellt avsedda för fram- ställning av affärsformulär i form av antingen formulär i enkel- bana, formulär i multibana eller flera formulär i bredd har an- vänts utan att någon framgång har rönts då det gäller att korri- gera den aktuella typen av stapellutning.

Enligt det första tillvägagàngssättet pàtvingar man en ändring i viklinjen från dennas normala läge kring perforerings- linjens mitt. Enligt det andra tillvägagàngssättet ändrar man läget hos själva perforeringen. Det förstnämnda tillvägagångs- .,., ,.. .. ......,-.<.._.... -a-.a-...a sättet illustreras av den amerikanska patentskriften 4 204 669 9 där man har försökt “rätta upp" stapeln genom att avvika från den normala viklínjen eller den "naturliga" viklinjen. Med natur- lig viklinje menas det läge i banriktningen som ligger i stort sett mitt 1 perforeringens tjocklek, där de tunna fogarna mel- lan perforeringar visar en benägenhet att vika sig genom inver- kan av det invikande organet. En invikning pá detta sätt sker med hjälp av skruvlinjeformiga kugghjul på vikvalsarna så att tidsförhållandena mellan en grupp viklinjer mir annorlunda än tidsförhållandena för den angränsande gruppen viklinjer.

Enligt det andra icke godtagbara tillvägagángssättet ut- nyttjade man samma princip med ändring av tidsförhàllandena men tillämpade denna med avseende pá perforeringsanordningen. En ändring i perforeringsavstàndet uppnáddes genom att man frammata- de en perforeringsvals i förhållande till den andra på så sätt att avståndet mellan angränsande perforeringar ändrades. Då det gäller behandling av en enkelbana med en bredd kan denna ändring av tidsförhàllanden vara effektiv, men den innehåller små accele- rations- och retardationskrafter som det är svårt att hålla kontroll över till följd av perforatorns stora rotationströghet. 452 305 3 Detta tillvägagångssätt är emellertid inte godtagbart då det gäller behandling med flera bredder eller flera skikt därför att den korrigerande regleringen påverkar alla stapel- filer lika. I praktiken kommer det nämnda tillvägagångssättet att utöva en önskad reglering och att ha avsett inflytande på en fil men det kan inträffa att tillvägagàngssättet utövar en icke önskvärd korrigering på en annan staplingsfil och således inverkar ogynnsamt pà vad som normalt skulle kunna bli goda staplar i de andra filerna.

Då det gäller att utföra tillverkning så att man håller hög hastighet och får stor volym är det nödvändigt att produk- tionsmaskinerna utför bearbetning av formulären med mer än enkel bredd. För att högre produktivitet skall kunna nås arbetar man vid den tillverkning som f.n. förekommer i regel med banor med multipelbredd, i regel motsvarande tre eller fyra formulär, me- dan tillverkarna i andra fall överlagrar tvà eller flera banor och bearbetar dessa samtidigt. Banorna separeras därefter för vikning till enskilda staplar såsom är exemplifierat 1 den ameri- kanska petentekrirten 3 596 899. Da det gäller ett flertal på varandra äverlagrade skikt skulle en ändring i perforatorns_ drifttid kunna medföra korrigering av stapellutningen i ett skikt men inte i de övriga. Samma olägenhet skulle gälla för drift med ett flertal bredder, varvid det skall framhållas att för att en maskin skulle kunna konkurrera i sin produktion under sådana förhållanden måste den kunna bearbeta en bana med mer än enkel bredd. , Det har i samband med föreliggande uppfinnings tillkomst visat sig att skillnaden i perforeringsavstànd har sin grund i ett antal olika faktorer. Exempelvis kan själva papperstypen, inklusive arten av pappersyta samt variationer i måttet tvärs över banan resultera i smá, på lokala ställen förekommande av- vikelser som medför en förskjutning av perforeringslinjen. Varia- tioner i banans spänning, tillverkningstoleranser för maskinkugg- hjul och vikvalsar, valsarnas avlindningsgrad, färgens klibbig- het, ingreppet med radhàlen, skarpheten och böjligheten i perfo- reringsbladen, etc., bidrar alla 1 mindre grad, men totalt sett kan betydande avvikelser förekomma, vilkas resultat blir stapel- lutning. u 452 305 ' 4 Med hänsyn till att de tillvägagångssätt som man tidiga- re prövat inte ledde till framgång kan det förefalla som om en logisk väg vore att inrikta sig på de skilda faktorerna som ger upphov till fel och således att komma till rätta med problemet vid källan. Enligt uppfinningen anges emellertid ett enkelt och tillförlitligt sätt och en anordning för att uppnå detta utan att man försöker korrigera alltför många av de aktuella fakto- rerna. Enligt uppfinningen anges istället ett medel för att kom- pensera för summan av kumulativa fel.

Enligt uppfinningen löses problemet med stapellutning framåt/bakåt antingen vid behandling av banor som löper sida vid sida eller vid behandling av banor som är överlagrade på varand- ra genom att man cykliskt ändrar rörelsen hos varje bana som lö- per genom perforatorn och därvid ger upphov till ytterst små längdändringar.

I en bestämd utföringsform av uppfinningen bromsas en . frammatad bana i tvärriktningen på båda sidorna (uppströms och nedströms) i förhållande till perforatorn, varefter en kraft på- läggs cykliskt i banriktningen mellan en bromsanordning och per- foratorn så att en kraft induceras i banans längdriktning och därmed banans rörelse genom perforatorn ändras. g I den visade utföringsformen påläggs en kraft i tvärrikt- ningen cykliskt, varvid nämnda kraft har en amplitudvariation som är större än amplituden hos summan av de cykliska avvikel- serna. Genom att man injusterar tidsförhållandena för den cyklis- ka tvärkraften 1 förhållande till perforatorns rotation kompen- serar man för de cykliska avvikelserna, dvs. de upphävs. I stäl- let för att försöka approximera mycket små avvikelser och mot- ' verka dem ögonblickligen införs således enligt uppfinningen något som skulle kunna anses vara en betydligt större avvikelse som sedan tidsförskjuts för att kompensera för de ackumulerade ringa avvikelserna.

I den visade utföringsformen uppnås detta med hjälp av en excentrisk vals nedströms från perforatorn men mellan två grupper bromsande dragvalsar som i praktiken cykliskt kompense- ra för de ovannämnda avvikande faktorerna genom att förlänga resp. avkorta banans väg mellan den uppströms belägna bromsan- ordningen (såsom ett nyp eller en vals med konstant spänning före 452 305 5 perforatorn) och den nedströms belägna bromsanordningen. Denna fördelaktiga effekt med förlängning resp. avkortning uppträder cykliskt under den tid som åtgår för två formulärlängder att passera perforatorn, dvs. tre på varandra följande viklinjer.

I den föredragna utföringsformen är en excentriskt lagrad eller excentriskt driven vals anordnad så, att den maximala graden av excentricitet kan fasas så att man påverkar den korta- re formulärlängden bland två på varandra följande formulärläng- der. För maximal effekt då det gäller att öka det korta bladets längd i små steg inställs fasen hos den excentriska valsen så, att den maximala (positiva) excentriciteten appliceras när det kortare formuläret bland två formulär passerar igenom tvärper- foratorn.

Då detta fassamband förekommer gäller den maximala (nega- tiva) excentriciteten för det längsta bladet, och summaeffekten blir att det kortaste bladet får den maximala positiva längd- ändringen medan det längsta bladet får den maximala negativa längdändringen. Omfattningen av denna totala positiva resp; negativa ändring kan vara alltför stor, och genom inverkan av fasförskjutningsanordningen kan det korta bladet utsättas för en på förhand utvald kompensering av den positiva (eller additi- va) hastighetsändringen, varjämte en partiell del av den sub- traktiva hastighetsändringen får påverka samma blad. Fasför- skjutning är i själva verket ett medel som används för att ändra storleken hos den positiva hastighetsändringen då den påverkar det korta bladet och storleken hos den subtraktiva hastighets- ändringen då den påverkar det längre (angränsande) bladet.

Det skall framhållas att 1 den föredragna utföringsformen används fasningen med fördel såsom ett medel som kan finregle- ras för att variera storleken hos en additiv eller subtraktiv hastighetsändring då denna får påverka ett formulär av given längd, men det skall också framhållas att det ligger inom upp- finningens ram att även utnyttja andra medel för att variera storleken i hastighetsändringen per blad, bland vilka medel kan nämnas t.ex. varierbarabanförskjutningsorgan, varierbara ban- spänningsorgan,etc.

I andra utföringsformer kan hastighets- (och banlängd-) ändringsorganen anordnas så, att de verkar över en cykel som är . . -fifin-.Uvmwu-JQN u 452 305 6 större än två formulärlängder - normalt 1 jämna multiplar.

Exempelvis kan ett annat fenomen, nämligen en sinusvåg pà både stapelns framkant och dess bakkant (vilken väg betecknas "såg- tandvàg"), yttra sig genom strömalstring i en variation som uppträder över 66 formulärlängder, varvid termen "cykliskt" av- ser rörelsevariationer över olika frekvenser beroende på korri- geringen som sökes. Detta kan uppnås i samverkan eller i tandem och även genom ett enda medel som applicerar en kraft.

Uppfinningen kommer att beskrivas i detalj i det följan- de under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig. l visar en delvis schematisk sidovy av en anordning för tillämp- ning av uppfinningen, fig. 2-4 visar sohematiska vyer över en stapel som är vikt i sicksack, fig. 5 visar en sidovy av ett organ för att cykliskt ändra banhastigheten, fig. 6 är en längs linjerna 6-6 i fig. 5 tagen sektionerad vy, och fig. 7-10 är kurvor som visar arbetssättet hos uppfinningsföremålet.

På bifogade ritningar och under hänvisning först till fig. l avser beteckningen 10 generellt stativet hos en anord- ning enligt uppfinningen. Det bör observeras att fig. 1 är en isärförd vy i två plan för att den lángsträckta maskinen skall kunna visas utan någon onödig minskning i skalan. Stativet 10 fortsätter således från den vänstra änden av den övre delen till den högra änden av den nedre delen.

Stativet inkluderar pá vanligt sätt tvâ sidoramar, vilka är visade vid ll och l2 i den sektionerade vyn i fig. 6. Sido- ramarna möjliggör lagring av de skilda kugghjulen, lagren, etc. som har till uppgift att bära upp och driva de skilda valsarna som kommer att beskrivas nedan.

Beteckningen 13 i fig. 1 avser en huvudvals, vars bana W får löpa kring en första frilöpande vals 14 och därefter kring en andra frilöpande vals 15. I den föredragna utföringsformen avser uppfinningen ett flertal banor som behandlas samtidigt, och för detta ändamål finns ett flertal huvudvalsar (icke visa- de), vilka lämpligen kan vara lagrade 1 avrullningsstativ på konventionellt sätt. Exempelvis löper en andra bana Wa kring en frilöpande vals l5a, varjämte en tredje bana Wb löper kring en frilöpande vals l5b - fortfarande sett i den övre högra delen i fig. l. Varje bana dras bort från sin respektive huvudvals av en driven dragvals såsom 16, l6a och l6b. åä 452 303 7 I I det visade exemplet utförs tryckning inte på banorna, f varför de förs till ytterligare dragvalsar 17, l7a och l7b. Om ' så önskas kan dessa ytterligare dragvalsar utgöras av tryck- 5 cylindern hos tryckpressar. Med dragvalsarna 17 t.ex. samverkar en vals 18 som bildar ett nyp och som har till uppgift att ut- sätta banan W för en bromsverkan. I stativet_lO för varje bana finns också en skevvals 19 som tjänar till att eliminera lutning i sidled. 1 Alternativt eller kumulativt med avseende på dragvalsar- na kan valsar 20, 20a och 20b med konstant spänning vara anord- x nade i rörelsevägarna för var och en av de respektive banorna W, wa och Wb.

Då banorna lämnar den sista dragvalsen 17b eller banan wb lämnar den sista valsen med konstant spänning, dvs. pappers- ledvalsen 20b, är banorna lagda på varandra för bearbetning.

Exempelvis är i en typisk maskin en radhålstansningsenhet 21 med fördel anordnad, varvid denna enhet lämpligen kan vara mon- terad i stativet 10. För att de erforderliga tvärperforeringar- na skall framställas är en perforeringsenhet 22 anbragt något ä nedströms i förhållande till radhålstansningsenheten 21. En andra tvärperforeringsenhet 23 finns normalt för att man skall kunna framställa ett affärsformulär med en andra storlek utan att man behöver byta valsar. Exempelvis har i det visade ut- förandet perforeringsenheten 22 en knivvals som är försedd med tre på lika inbördes avstånd från varandra belägna knivar och som har omkretsen 648 mm så att man erhåller affärsformulär med längden 216 mm. Perforeringsenheten har valsomkretsen 838 mm och kan således användas för framställning av den andra populära storleken affärsformulär som har längden 279,5 mm.

Det skall framhållas att när perforeringsenheten 22 används är enheten 23 overksam, dvs. de samverkande perforeringsvalsar- na är belägna på avstånd så att banorna passerar mellan de- samma utan att utsättas för någon påverkan.

De på varandra lagda banorna fortsätter genom en annan behandlingsstation 24 - se den nedre delen av fig. 1 - där arkiveringshål kan införas i banan samtidigt.

Banorna behandlas nu separat i enheter för reglering av lutningen i riktning framåt/bakat, varvid ifrågavarande enheter är generellt betecknade 25b, 25a och 25 räknat från höger till vänster. 452 305 _.. .-. o s ,....<~.«_.-.. 8 Den först påträffade enheten 25b tar hand om den unders- ta banan Wb. Den andra enheten 25a tar hand om banan Wá, och den längst nedströms belägna enheten 25 tar hand om banan W.

Sedan banorna har passerat igenom enheterna 25, 25a och 25b (vilkas detaljerade konstruktion ooh funktion kommer att be- SKPiVêS nedan) placeras banorna på varandra igen, varefter de förs över en frilöpande vals 26 och genom en serie roterande stänger 27 så att banorna blir åtskilda innan de matas in i en vikanordning för trefaldig bredd med den generella beteck- ningen 28. Varje bana ger således upphov till sin egen stapel.

Varje bana viks i sicksack, såsom är antytt medelst bokstäver- na A och B, och bortföring från vikanordningen sker medelst krypband 29 till en kartongutmatningsstation 30 vid den längst till vänster belägna delen av fig. 1. Enligt uppfinningen kan också banor som är belägna sida vid sida behandlas lika väl som banor som är belägna ovanpå varandra. Exempelvis kan banan vara försedd med i längdriktningen förlöpande försvagnings- linjer (perforeringar eller slitsar) nedströms eller uppströms i förhållande till valsen för reglering av lutningen. Det är också möjligt att uppdela en banstapel till två enskilda stap- lar efter vikning genom åtskiljande längs de i längdriktningen förlöpande perforeringslinjerna.

Det bör observeras att den i sicksack vikta banan som utträder från vikvalsarna har längderna A och B hos angränsan- de formulär. Om anordningen arbetar på korrekt sätt, dvs. om avståndet mellan angränsande perforeringslinjer är identiskt, kommer man att erhålla en rektangulärt formad stapel av typen som är schematiskt åskådliggjord i fig. 2, där längden hos ett formulär A är lika med längden hos nästa formulär B. Två generella avvikelser kan förekomma, såsom framgår av fig. 3 och 4, nämligen lutning framåt resp. lutning bakåt. För att korri- gera lutning framåt måste man öka formulärlängden B, och denna funktion utförs medelst lutningsreglerenheten 25 i förhållande till banan W. Det skall framhållas att med tre sicksackvikta kontinuerliga banstaplar som utträder ur maskinen kan skilda kombinationer av lutning resp. ingen lutning förekomma. Varje bana mäste således ha sin egen lutningsreglerenhet.

Nu hänvisas till det andra ritningsbladet och närmare 452 305 9 bestämt till fig- 5 som visar i större skala en mera detalje- rad vy av lutningsreglerenheten 25 enligt fig. 1. Maskinens främre eller vänstra sidoram är ånyo betecknad ll, och man ser att banan W fortsätter från den högra sidan i fig. 5 kring en lutningsreglervals med den generella beteckningen 31. Därpå fortsätter banan från valsen 31 sedan den har lindats på den sistnämnda 1800, och banan lindas sedermera kring kapstandrag- valsen 32 och ytterligare en driven vals 33, varpå den bildar en slinga vid W'. Ett nyp bildas mellan den drivna dragvalsen 33 och en nypvals 34 som - såsom framgår av fig. 6 - är en förhållandevis smal vals i Jämförelse med dragvalsen som har full bredd. Valsarna 32-34 bildar således ett nyp eller en andra broms som i kombination med den bromsverkan som erhålls medelst valsarna 17 och 18 utsätter banan W för en förutbestämd spänning. Funktionen hos lutningsreglervalsen 31 är att cykliskt variera denna spänning eller närmare bestämt cykliskt variera hastigheten hos banan W då denna passerar igenom perforerings- organen 22 eller 23, beroende på vilket som är aktuellt. För detta ändamål är lutningsreglervalsen 31 anbragt mellan per- foreringsorganen 22 eller 23 och de nedströms belägna broms- organen 32-34.

I lutningsreglervalsen 31 ingår en axel 35 (Jämför fig. 6) som är lagrad i lager 36 som är belägna i sidoramarna-11 och 12.

Utanför banans W bredd är axeln 35 försedd med kragar 37 som har ett excentriskt yttre, såsom framgår av de olika bredderna som är åskådliggjorda vid 38 resp. 39 i fig. 6. Ett lager 40 är fäst vid vardera kragen 37. Lutningsreglervalsens 31 ytter- mantel 41 är monterad i lagren 40. Valsens 31 yta är således anordnad att rotera fritt medan dess centrum roterar excent- riskt. Excentriciteten är överdriven i den visade bilden, där axelns 35 mittlinje är betecknad 42 medan mittlinjen för val- sens 31 mantel 41 är beteeknad 43. Vid den aktuella tillämp- ningen av uppfinningen uppgår excentriciteten till mellan unge- fär 38Åm1och ungefär 51;mL För att lutningsreglervalsens axel 35 skall kunna drivas är den försedd med en drivtrissa 44 som via ett kuggband 45 är förbunden med en andra drivtrissa 46 på utgångssidan hos en differentialdrivenhet 47. Drivkraft för enhetens 47 ingångssida ...ua .www - 452 505 10 uttas från anordningens huvuddrivorgan, dvs. drivorganet som bringar de skilda andra drivna valsarna att rotera. Differen- tialdrivenheten består av koniska kugghjul som är sammankoppla- de medelst ett nav och planethjul (Jämför den övre högra delen i fig. 6). En lämplig anordning för detta ändamål kan erhållas frán The Candy Manufacturing Co. 1 Chicago, Illinois, USA med beteekningerflbynemlc Differential DD1A". Differentieldrivenheten driver lutningsreglervalsens axel 35 i en takt av ett varv för varje två formulär som behandlas och möjliggör för operatören att ändra rotationsfasningen eller tidsbestämningen mellan axelens excentricitet och perforeringsanordningen samtidigt rsom maskinen är igång - detta för att reglera stapelns lutning.

ARBETSSÄTT Då uppfinningsföremålet är 1 drift är anordningen för- sedd med flera huvudvalsar, varvid banorna W, wa och Wb matas genom anordningen och därvid resulterar i enskilda sicksack- vikta kontinuerliga banstaplar i staplingsenheten 30. I en beman- nad maskin betraktar maskinoperatören varje stapel och faststäl- ler därvid huruvida en lutning framåt eller bakat förekommer. fi* Alternativt kan mekaniska eller elektriska avkänningsorgan använ- das för att konstatera om någon lutning finns. Om lutning förekom- mer ändras inställningen i differentialhastighetsenheten pá så sätt att tidsambandet mellan den excentriska lutningsreglervalsen » 31 och perforatorn 22 ändras. Om närmare bestämt en lutning l 3 framåt föreligger (såsom är exemplifierat i fig. 3) är formu- lärlängden A kanske ca 26/um för läng i förhållande till for- mulärlängden B. Detta innebär att alltför mycket av banan har passerat igenom perforeringsenheten mellan perforeringslinjer- na som begränsar formulärlängden A samtidigt som på motsvarande sätt alltför kort sträcka finns mellan de i tiden på varandra följande kHiVaPna på perforeringsvalsen där dessa har ingripit med banan för att bilda formulärlängden B. 5 Genom att man bringar lutningsreglervalsen att rotera r med sådan hastighet att den utför ett varv för varje två for- mulärlängder och använder sig av differentialhastighetsenheten för att ändra tidsförhallandena mellan valsen och perforatorn kan man ändra läget för perforeringslinjerna på så sätt att en stapelkonfiguration- enligt fig. 2 kan erhållas.

Det som har beskrivits ovan torde kunna förstås bättre om 452 305 ll man betraktar fig. 7. I sistnämnda figur markerar beteckningen 49 en cyklisk ändring i banhastighet och funktionen av tiden.

För att det skall bli lätt att åskådliggöra och förstå är detta visat såsom en sinusvàg. I verkligheten ger alla maskin- och pappersvariablerna upphov till en summering som är ganska mycket skild från en sinusvág, men eftersom dessa summeringar är cykliska kan de med fördel återges sinusformigt.

Beteckningen 50 anger den önskade banhastigheten VO som utgör en konstant. Beteckningarna Pl och P2, etc., avser lägena hos tvärlöpande perforeringslinjer som framställs av perfora- torn 22. Man ser att ytan under kurvan 49 varierar mellan an- gränsande perforeringslinjer. Denna yta representerar längden hos banan som passerar genom perforatorn,och den är större mel- lan P1 och P2 än vad den är mellan P2 och P . Arean utgör inte- gralen hos hastigheten med avseende på tiden, varvid man erhål- ler längden. Under de visade förhållandena är längden mellan Pl och P2 (A i det âskådliggjorda exemplet) större än mellan P2 och P3 (B i det áskådliggjorda exemplet).

Enligt uppfinningen införs en cyklisk rörelse i banan, varvid nämnda rörelse har en amplitudvariation som är betydligt större än amplitudvariationen hos summan av maskinvariablerna, dvs. de ovannämnda avvikelserna som är sinusformigt represente- rade vid 49. Detta är åskàdliggjort i fig. 8 där en korrigeran- de rörelse som är betecknad 51 är visad.

Genom differentialdrivningen Ä7 som möjliggör fas- eller tídsförskjutning kommer rotationsmönstret för lutningsregler- valsens axel 35 väsentligen att upphäva summan av de ringa av- vikelsenna. Exempelvis har i fig. 8 den av kurvan 51 represen- terade korrigerande rörelsen en mindre area under kurvan vid A (mellan de angränsande perforeringslinjerna Pl och P ) än vid B (mellan perforeringslinjerna P2 och P3).

Resultanten för de båda är representerad grafiskt i fig.9 där areorna under den resulterande kurvan 52 mellan angränsande 2 perforeringar är desamma. Längden hos formuläret mellan angrän- sande perforeringar är således densamma, eftersom den del av kurvan 52 som ligger under linjen för konstant hastighet är lika med den del som ligger ovanför - Jämför de streckade partierna 55 och 54.

Det sätt på vilket det ovanstående härleds är visat 452 305 12 grafiskt i fig. 10. I sistnämnda figur anger beteckningen 55 ett parti under kurvan 49 och ett parti över kurvan 50 vilket är horisontellt streckat och representerar längden hos ett ban- segment A som är större än vad som egentligen önskas, dvs. ett bansegment som ger upphov till lutningen framåt. Detta är för- hållandet mellan punkterna 56 och 57, vilka utgör skärningarna med kurvlinjen V0 mellan perforeringslinjerna Pl och P2. Korri- geringskurvan 51 har större amplitud (eftersom C är större än E), och fasförhållandena är olika, varför korrigeringsrörelsen skulle ge upphov till en längd A som är kortare än den önskade längden, dvs. den vertikalt streckade arean vid 58 (mellan punkterna 60 och 61) är större än arean 59 (som är horisontellt streckad och som är belägen mellan punkterna 61 och 62). Genom inreglering av fas- eller differentialenheten 47 bringas areorna eller par- tierne 55 een 59 ett bli like med arean eller partiet 58. Egent- ligen är areorna de areor som är belägna under de respektive kurvorna och som sträcker sig ned till baslinjen, men på grund av det förhållandet att variationerna har mycket ringa storlek i Jämförelse med totallängden har avståndet mellan kurvorna och baslinjerna avkortats för att möjliggöra en bekvämare av- bildning.

På samma sätt faller felkurvan 49 i partiet mellan tvär- perforeringslinjerna P2 och P3 under linjen 50 för konstant hastighet. Om korrigering inte skulle utföras här skulle detta resultera i en formulärlängd B som vore kortare än den önska- de. Korrigeringskurvan 51 har större area över linjen 50 för konstant hastighet än vad den har under nämnda linje, varför summeringen resulterar i en positiv korrigering som exakt 'upp- häver det av kurvan 49 införda felet.

Dä uppfinningsföremàlet arbetar på det visade sättet uppnås fasförskjutningen 9 genom att man använder sig av diffe- rentialenheten 47. Da maskinen arbetar normalt utan någon korrigeringsfaktor intar felkurvan vanligen ett läge i vilket formulärlängden A skiljer sig från formulärlängden B. När mas- kinen väl löper i fortvarighet yttrar sig denna ringa skillnad i formulärlängd på så sätt att ett fel ackumuleras i en lutning antingen framåt eller bakat. Analogt blir korrigeringskurvan som utgör resultatet av att lutningsreglervalsen 31-arbetar *normalt inte sådan att den exakt kompenserar för längdfelet. 452 305 13 Det enda som behövs är att maskinoperatören skall starta motorn 63 (jämför den övre högra delen i fig. 6) så att ringhjulet 64 påverkas och i sin tur omställer navet 65 på planetartat sätt och således ändrar förbindelsen mellan de koniska kugghjulen 66 och 67 vilka är anslutna till ingången Ä8 resp. utgången 46. När stapeln väl har balanseras stannas motorn 63, varjämte drift 1 fortvarighet uppnås, vid vilken drift fasningen hos den excentriska valsen 31 exakt kompenserar (för alla praktiska avsikter och ändamål) för felackumuleringen som beror på varia- tioner i maskinen och i papperet.

Det skall framhållas att uppfinningsföremålet har stor mångsidighet, särskilt då man önskar få olika formulärlängder, dvs. 216 mm resp. 280 mm. Genom att ytan på lutningsregler- valsen 31 arbetar frilöpande och endast centrum omställs excent- riskt kan maskinens drift ändras från en formulärlängd till en annan utan att man behöver ändra lutningsreglervalsen 31.

Alternativt till fasförskjutningen som åstadkommas av den eXcentriska lutningsreglervalsen 51 kan man med fördel utnyttja amplitudförskjutning vid tillämpning av uppfinningen, exempelvis genom att man eykliskt omställer valsen 31 på så sätt att man ökar eller minskar längden av dragningen mellan perforerings- organen och den nedströms utförda bromsningen. Under alla för- 5 hållanden pàläggs en tvärgående kraft på banan w så att dennas § rörelse förbi perforeringsorganenändras. Då två bromsanordningar É används medför detta en ändring i banans spänning för att kom- 1 pensera för de skilda avvikelserna som byggs upp uppströms. Då emellertid en vals med konstant spänning utnyttjas såsom vid 20 förblir spänningen konstant medan rörelsen ändå ändras på grund av påläggningen av den cykliska tvärgående kraften.

Uppfinningen möjliggör också kompensering för andra av- vikelser 1 den cykliska rörelsen än de avvikelser som uppträder då det gäller två formulärlängder. Om en andra avvikelse, ' exempelvis den ovan nämnda variationen med 66 cykler, skall kompenseras kan man utnyttja en kompoundingång till valsaxeln 35, varvid utgången utgörs av summan av de båda cykliska in- gångarna. Konstruktionsmässigt uppnås detta genom att man till- fogar en fasningsenhet så att man erhåller en korrigeringskurva som är modifierad två gånger.

WW... ...am un.. :nånn | :Je-nu- 452 305 14 Uppfinningen kan företrädesvis tillämpas 1 sådana fall å där banspänningen regleras av dragvalsar, ehuru konventionella tappband också kan utnyttjas. I så fall kan eventuellt en ten- dens föreligga att öka storleken hos hålen i stället för att öka banans hastighet förbi perforeringsenheten.

Ehuru ovan har givits en detaljerad beskrivning över uppfinningen 1 syfte att åskådliggöra denna kan många varia- tioner i de angivna detaljerna utföras av fackmannen inom upp- finningens ram. 4

Claims (2)

1. 452 305 15 Patentkrav l. Anordning för att korrigera stapellutning i sicksackvikta banor, inklusive organ för frammatning av en bana under spänning längs en förutbestämd väg, en perforator (22) som är operativt tilldelad nämnda väg för att perforera banan i tvärriktningen längs linjer som är belägna på approximativt lika avstånd från varandra i längdriktningen, och en vals (31) som är operativt tilldelad nämnda väg för att pålägga en cykliskt varierande extrakraft på nämnda bana för att cykliskt och 1 små steg ändra avståndet mellan ställen där på förhand utvalda perforeringar kommer att göras innan perforatorn ingriper med banan, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda vals (31) står i konstant kontakt med banan, att amplituden hos nämnda cykliskt varierande extrakraft är större än den cykliska rörelsen som utgör resultatet av maskin- och pappersvariablerna som ger upphov till en lutande stapel, och att organ (Hß-u7) är anordnade att vrida nämnda vals (31) för att ändra tidssambandet mellan nämnda amplitud och nämnda perforeringslinjer medan banan håller på att frammatas genom perforatorn.
2. 2. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda vals (31) är interfolierad mellan perforatorn (22) och dragvalsar (33-3ü) som bildar nyp. .. .nr-fl-a .vn-fluwøwcçgf z-w y 3:1