| dbo:abstract
|
- Édouard Vaillant (Vierzon (Cher), 26 de gener del 1840 - Saint-Mandé (Val de Marne), 18 de desembre del 1915) fou un polític francès de tendència blanquista. Va dirigir el , va ser un dels fundadors de la SFIO i va ser diputat durant gairebé vint anys, del 1893 fins a la seva mort. (ca)
- Édouard Vaillant (geboren am 26. Januar 1840 in Vierzon; gestorben am 18. Dezember 1915 in Saint-Mandé) war im letzten Viertel des 19. und Anfang des 20. Jahrhunderts ein sozialistischer Politiker in Frankreich. 1871 war er Abgeordneter der revolutionären Pariser Kommune, und von 1893 bis zu seinem Tod Mandatsträger in der Abgeordnetenkammer der Dritten Französischen Republik. Auf übernationaler Ebene erlangte er in den späten 1860er und frühen 1870er Jahren Bedeutung als Angehöriger der Internationalen Arbeiterassoziation, und – 13 Jahre nach deren Auflösung – im Jahr 1889 als Mitbegründer der Zweiten Internationale der sozialistischen Arbeiterbewegung. (de)
- Édouard Vaillant (Vierzon, 28 de enero de 1840-Saint-Mandé, 18 de diciembre de 1915) fue un político francés. (es)
- Édouard-Marie Vaillant (Vierzon, 26 gennaio 1840 – Saint-Mandé, 18 dicembre 1915) è stato un politico francese.Fu un protagonista della Comune di Parigi e un importante dirigente socialista. (it)
- Édouard Vaillant, né le 29 janvier 1840 à Vierzon (Cher) et mort le 18 décembre 1915 à Paris, est un homme politique français. Socialiste, il est l'un des élus majeurs de la Commune de Paris. Il forme, avec Jean Jaurès, Jules Guesde et Jean Allemane, le quatuor majeur du socialisme français de la fin du XIXe siècle et du début du XXe siècle. (fr)
- Marie Édouard Vaillant (26 January 1840 – 18 December 1915) was a French politician. Born in Vierzon, Cher, son of a lawyer, Édouard Vaillant studied engineering at the École Centrale des Arts et Manufactures, graduating in 1862, and then law at the Sorbonne. In Paris he knew Charles Longuet, , and Jules Vallès. A reader of Joseph Proudhon writings, he met Proudhon, and joined the International Workingmen's Association. He went to study in Germany in 1866. At the outbreak of the Franco-Prussian War in 1870 he returned to Paris. It was during the Siege of Paris that Vaillant met Auguste Blanqui. Vaillant opposed the Government of National Defence, and took part in the revolts on 31 October 1870 and 22 January 1871. He was one of the four editors of the Affiche Rouge (red poster) calling for the creation of the Paris Commune. In the elections of February 1871 he stood as a revolutionary socialist candidate for the National Assembly but was not elected. In March 1871 he was elected by the 20th arrondissement to the council of the Commune where he oversaw work on education. Following the bloody suppression of the Commune in late May 1871, Vaillant fled France with Eugène Baudin for Great Britain where he was part of the Blanquist tendency of the First International. He was sentenced to death in absentia in July 1872 and did not return to France until the general amnesty of 1880. Active in socialist politics, Vaillant was elected to the Chamber of Deputies in 1893, representing the 20th arrondissement. Although he had earlier been a convinced revolutionary, in the Chamber he generally followed a middle ground between the "revolutionaries" represented by Jules Guesde and the "reformists" represented by Jean Jaurès. He was among the founder members of the French Section of the Workers' International (SFIO), a socialist party uniting revolutionary and reformist groups. Vaillant supported a general strike to prevent French participation in the First World War, but following the assassination of Jaurès and the outbreak of war, he joined the majority of socialists in supporting the Union sacrée and harshly criticised pacifist members of the SFIO in his speeches. Édouard Vaillant died in Paris on 18 December 1915. Schools in his birthplace of Vierzon, and in Gennevilliers, are named in his honour. (en)
- Marie Édouard Vaillant (26 de janeiro de 1840, Vierzon - 18 de dezembro de 1915, Paris) foi um socialista francês que participou da Comuna de Paris e foi membro do Conselho Geral da Associação Internacional dos Trabalhadores de 1870 até 1872. Foi também um dos fundadores do Partido Socialista Francês, em 1901. (pt)
- Édouard Edouard-Marie Vaillant (ur. 28 stycznia 1840 w Vierzon, zm. 18 grudnia 1915 w Paryżu) – francuski polityk, socjalista, . (pl)
- Édouard Marie Vaillant, född 26 januari 1840 i Vierzon, död 18 december 1915 i Paris, var en fransk politiker och kommunard. Vaillant studerade naturvetenskap, teknologi och medicin samt blev filosofie och medicine doktor och anslöt sig under en studievistelse i Heidelberg till Första internationalen, deltog i Lausannekongressen 1867, återvände vid fransk-tyska krigets utbrott 1870 till hemlandet och ingick i nationalgardet. Under Paris belägring spridde han ivrigt kommunismens läror bland befolkningen, blev 26 mars 1871 medlem av Pariskommunen och insattes den 30 mars i dess exekutivkommission. Han blev den 21 april Pariskommunens undervisningsminister. Vaillant, som bland annat hade på sitt samvete ytterst våldsamma maningar i "L'Officiel" till "tyrannmord", flydde efter Pariskommunens fall i maj 1871 till London och dömdes 1872 in contumaciam till döden som medbrottslig i de mord på gisslan Pariskommunen förövat. Efter amnestin 1880 återkom han till Paris och återupptog där genast sin revolutionära propaganda, bland annat i den av honom och Louis Auguste Blanqui utgivna tidningen "Ni Dieu ni maître". Vaillant valdes 1884 till ledamot av municipalrådet och föreslog där bland annat konfiskering av obebodda våningar för hemlösa medborgares räkning samt uppläggning av fonder för understöd åt arbetslösa. Han bekämpade livligt boulangismen, ledde från 1888 socialisttidningen "L'homme libre", sökte 1888 och 1889 förgäves bli vald till deputerad, men valdes 1893 i en Parisvalkrets, som han sedan representerade till sin död. I parlamentet uppträdde Vaillant i allmänhet ganska moderat och tog mest till orda i frågor om hygien och . Han vann en aktad ställning i de många utskott han tillhörde och var som kammarens äldste socialist flera gånger sitt partis demonstrationskandidat till posterna som kammarens och republikens president. Kammarpresidenten Paul Deschanel ägnade den 21 december 1915 den gamle kommunardens minne en varm hyllning för hans idealistiska övertygelsetrohet. (sv)
- Мари-Эдуар Вайян (фр. Marie Édouard Vaillant, 26 января 1840, Вьерзон — 18 декабря 1915, Сен-Манде) — французский левый политический деятель, член Парижской коммуны. Один из инициаторов создания Социалистической партии Франции. (ru)
- 爱德华·瓦扬（法語：Édouard Vaillant 1840年1月26日－1915年12月18日）法国政治家，生于维耶尔宗律师家庭，1862年毕业于法国中央工艺美术学校，并在索邦大学攻读法律。 在巴黎，他认识了沙尔·龙格等人。他是皮埃爾-約瑟夫·普魯東著作的读者，在结识蒲鲁东后加入了国际工人协会。1889年组织成立了第二国际。 (zh)
|
| rdfs:comment
|
- Édouard Vaillant (Vierzon (Cher), 26 de gener del 1840 - Saint-Mandé (Val de Marne), 18 de desembre del 1915) fou un polític francès de tendència blanquista. Va dirigir el , va ser un dels fundadors de la SFIO i va ser diputat durant gairebé vint anys, del 1893 fins a la seva mort. (ca)
- Édouard Vaillant (Vierzon, 28 de enero de 1840-Saint-Mandé, 18 de diciembre de 1915) fue un político francés. (es)
- Édouard-Marie Vaillant (Vierzon, 26 gennaio 1840 – Saint-Mandé, 18 dicembre 1915) è stato un politico francese.Fu un protagonista della Comune di Parigi e un importante dirigente socialista. (it)
- Édouard Vaillant, né le 29 janvier 1840 à Vierzon (Cher) et mort le 18 décembre 1915 à Paris, est un homme politique français. Socialiste, il est l'un des élus majeurs de la Commune de Paris. Il forme, avec Jean Jaurès, Jules Guesde et Jean Allemane, le quatuor majeur du socialisme français de la fin du XIXe siècle et du début du XXe siècle. (fr)
- Marie Édouard Vaillant (26 de janeiro de 1840, Vierzon - 18 de dezembro de 1915, Paris) foi um socialista francês que participou da Comuna de Paris e foi membro do Conselho Geral da Associação Internacional dos Trabalhadores de 1870 até 1872. Foi também um dos fundadores do Partido Socialista Francês, em 1901. (pt)
- Édouard Edouard-Marie Vaillant (ur. 28 stycznia 1840 w Vierzon, zm. 18 grudnia 1915 w Paryżu) – francuski polityk, socjalista, . (pl)
- Мари-Эдуар Вайян (фр. Marie Édouard Vaillant, 26 января 1840, Вьерзон — 18 декабря 1915, Сен-Манде) — французский левый политический деятель, член Парижской коммуны. Один из инициаторов создания Социалистической партии Франции. (ru)
- 爱德华·瓦扬（法語：Édouard Vaillant 1840年1月26日－1915年12月18日）法国政治家，生于维耶尔宗律师家庭，1862年毕业于法国中央工艺美术学校，并在索邦大学攻读法律。 在巴黎，他认识了沙尔·龙格等人。他是皮埃爾-約瑟夫·普魯東著作的读者，在结识蒲鲁东后加入了国际工人协会。1889年组织成立了第二国际。 (zh)
- Édouard Vaillant (geboren am 26. Januar 1840 in Vierzon; gestorben am 18. Dezember 1915 in Saint-Mandé) war im letzten Viertel des 19. und Anfang des 20. Jahrhunderts ein sozialistischer Politiker in Frankreich. 1871 war er Abgeordneter der revolutionären Pariser Kommune, und von 1893 bis zu seinem Tod Mandatsträger in der Abgeordnetenkammer der Dritten Französischen Republik. (de)
- Marie Édouard Vaillant (26 January 1840 – 18 December 1915) was a French politician. Born in Vierzon, Cher, son of a lawyer, Édouard Vaillant studied engineering at the École Centrale des Arts et Manufactures, graduating in 1862, and then law at the Sorbonne. In Paris he knew Charles Longuet, , and Jules Vallès. A reader of Joseph Proudhon writings, he met Proudhon, and joined the International Workingmen's Association. Édouard Vaillant died in Paris on 18 December 1915. Schools in his birthplace of Vierzon, and in Gennevilliers, are named in his honour. (en)
- Édouard Marie Vaillant, född 26 januari 1840 i Vierzon, död 18 december 1915 i Paris, var en fransk politiker och kommunard. Vaillant studerade naturvetenskap, teknologi och medicin samt blev filosofie och medicine doktor och anslöt sig under en studievistelse i Heidelberg till Första internationalen, deltog i Lausannekongressen 1867, återvände vid fransk-tyska krigets utbrott 1870 till hemlandet och ingick i nationalgardet. Under Paris belägring spridde han ivrigt kommunismens läror bland befolkningen, blev 26 mars 1871 medlem av Pariskommunen och insattes den 30 mars i dess exekutivkommission. Han blev den 21 april Pariskommunens undervisningsminister. (sv)
|