väl

väl 1

• uttal: väːlvɛːl

1. (som bestämning till verb) bra, gott, ordentligt

   Det som är värt att göra är värt att göra väl.

   Min bästa bekant känner mej ganska väl.

   Den lånade slipsen kom väl till pass.

   Sammansättningar: välansedd, välartad, välbefinnande, välbehag, välbeprövad, välbesökt, välbetald, välbärgad, välbehållen, väldragen, välförsedd, välförtjänt, välgödd, välinformerad, välklädd, välkommen, välkänd, vällust, välmenad, välmående, välorganiserad, välrakad, välskodd, välskriven, välskrivning, välstånd, välställd, väluppfostrad, välutbildad, välutrustad, väluttalad, välutvecklad, välvillig

väl 2 (oböjligt)

• uttal: välːvɛlː

1. (som satsadverbial) uttrycker en viss osäkerhet eller annan distansering från det sända hos sändaren; kan ses som en form av förfrågan om medhåll från mottagare (jfr engelskans tag questions)  

   Så där gör man väl inte?

   Synonymer: la (dialektalt, västsvenskt)

   Homofoner: väll

väl 3 (oböjligt)

• uttal: väːlvɛːl

1. "överdriver" adjektivet som följer

   Du ser regnet va?

   Ja, jag är väl medveten om regnet men jag tänker spela ändå!

   Sammansättningar: välbetald

väl n

1. tillstånd av att ha det bra

   Vanliga konstruktioner: i väl och ve