mina

Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.).

Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person.

mina (possessiva pronomen)

possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

mina (reflexiva possessiva pronomen)

reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i flertal; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

Besläktade ord: min, mitt

Översättningar

se min

Substantiv

Böjningar av mina	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mina	minan	minor	minorna
Genitiv	minas	minans	minors	minornas
Som förled i sammansättningar används min-.

Wikipedia har en artikel om:
Mina (vapen)

mina u

(dödform) underjordisk gång eller hålighet, gruva; även bildligt: tunnel, lönngång
Etymologi: Belagt sedan 1621, via tyska Mine, av franska mine, via latinska *mina (vulgärlatin), från urkeltiska *meina, från äldre urkeltiska *meini- (jämför kymriska mwyn, iriska mein, "malm", "gruva").
(överfört, militärvetenskap) ett explosivt vapen nedgrävt i marken, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten

nergrävd mina med synlig utlösare (trampmina)

Etymologi: Överfört från betydelsen underjordisk hålighet via underminering (eller bara minering), där en gång eller hålighet ("mina") grävdes och sedan fylldes med sprängmedel (ursprungligen eld) för att krevera eller rasera näromdrådet, sedermera överfört benämningen mina, särskilt via tyskan från 1600-talet framåt.

Sammansättningar: fordonsmina, minbomb, mingranat, minorm, minröjning, minröjningsorm, minsvepare, minverkan, sjömina, stridsvagnsmina, trampmina, truppmina

Besläktade ord: minera, minering, minör, underminera, underminering

Översättningar

underjordisk gång eller hålighet

engelska: mine^(en)
franska: mine^(fr) f
tyska: Mine^(de) f

(militärvetenskap, vapen) underjordisk spränganordning

bokmål: mine^(no) mf
engelska: mine^(en)
finska: miina^(fi)
franska: mine^(fr) f, fougasse^(fr)
italienska: mina^(it) f
nederländska: mijn^(nl)
polska: mina^(pl) f
portugisiska: mina^(pt) f
ryska: мина^(ru) f
spanska: mina^(es) f
tyska: Mine^(de) f

Estniska

Pronomen

mina

jag (långform)
Varianter: ma

Italienska

Substantiv

Böjningar av mina	Singular	Plural
Femininum	mina	mine

mina f

mina

Pitjantjatjara

Substantiv

mina

vatten^[1]
Synonymer: kapi

Portugisiska

Substantiv

Böjningar av mina	Singular	Plural
Femininum	mina	minas

mina f

gruva
(vapen) mina

Spanska

Substantiv

Böjningar av mina	Singular	Plural
Femininum	mina	minas

mina f

gruva
(vapen) mina
stift (i en penna)
(vardagligt, Chile, Argentina, Uruguay) kvinna
(slang, Argentina) hora, prostituerad

Besläktade ord: minar, minería, minero

Verb

mina

böjningsform av minar

Källor

↑ A Grammar of Yankunytjatjara, s. 7. Cliff Goddard. Institute for Aboriginal Development. 1985. ISBN 0949659320.

[1] A Grammar of Yankunytjatjara, s. 7. Cliff Goddard. Institute for Aboriginal Development. 1985. ISBN 0949659320.

[1]