gruva
Svenska
redigeraSubstantiv
redigera| Böjningar av gruva | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | gruva | gruvan | gruvor | gruvorna |
| Genitiv | gruvas | gruvans | gruvors | gruvornas |
| Som förled i sammansättningar används gruv-. | ||||
gruva u
- underjordisk anläggning där någon mineral utvinns ur berget
- Synonymer: (ålderdomligt) bergverk, mina
- Sammansättningar: besöksgruva, blygruva, gruvarbetare, gruvdrift, gruvhål, gruvindustri, gruvras, guldgruva, järnmalmsgruva, kolgruva, koppargruva, saltgruva, silvergruva, zinkgruva
- Se även: dagbrott
- Etymologi: Av tyska Grube.[1] Jämför med ursprung till grav, grop, gräva.
Översättningar
redigeraÖversättningar
- bokmål: gruve f, mine (no) mf
- engelska: mine (en)
- finska: kaivos (fi)
- franska: mine (fr) f
- hebreiska: מִכְרֶה (he) m (mikhré)
- hindi: खान (hi) f (khān)
- indonesiska: tambang (id)
- isländska: náma (is) f
- italienska: miniera (it) f
- japanska: 鉱山 (ja) (こうざん (ja), kouzan)
- latin: fodina f
- meänkieli: kruuva
- nederländska: mijn (nl)
- nynorska: gruve f
- polska: kopalnia (pl) f
- portugisiska: mina (pt) f
- ryska: шахта (ru) f
- spanska: mina (es) f
- turkiska: maden (tr)
- tyska: Bergwerk (de) n, Grube (de) f, Mine (de) f
- ungerska: bánya (hu)
Verb
redigera| Böjningar av gruva | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | gruva |
| Presens | gruvar |
| Preteritum | gruvade |
| Supinum | gruvat |
| Imperativ | gruva |
| Particip | |
| Presens | gruvande, gruvandes |
| Perfekt | – |
gruva
- (reflexivt: gruva sig, om nutid) rysa, förskräckas, förfasa sig (fasa vid tanken på något)
- Man gruvar sig redan.
- Gruvar mig vid tanken för dagen han inte finns längre.
- (reflexivt: gruva sig, om framtid) jämra, oroa sig djupt, ängslas vid tanken på något kommande obehagligt eller farligt
- De gruvar sig dagligen för att bli upptäcka av säkerhetspolisen.
- Kalle gruvar sig för hur han ska kunna tala om att han tappat bort sin förlovningsring.
- Han gruvade sig inför den långa sjöresan.
- (reflexivt: gruva sig, mindre brukligt, i avseende på person) känna oro eller obehag vid tanken på, fasa, frukta (vara rädd för någon); hysa oro för någon
- Jag gruvar mig för honom.
- 1931: Fröknarna von Pahlen III. Höstens Skuggor, Agnes von Krusenstjerna:
- Han vilade tätt intill denna kvinna, och han älskade henne inte ens. Han gruvade sig för henne.
- Han vilade tätt intill denna kvinna, och han älskade henne inte ens. Han gruvade sig för henne.
- Etymologi: Kognat med danska grue och bokmål grue i dylik betydelse. Även besläktat med danska och norska härledda substantivet gru (“skräck”).
- Besläktade ord: gruvlig, gruvsam