ö

ö

1. bokstav som förekommer i svenska, azerbajdzjanska, estniska, finska, krimtatariska, turkiska, tyska, ungerska vilken ses som separat bokstav (inte variant av "o") i alla språken utom tyska; versal variant: Ö

ö palindrom

• uttal: øː

1. (naturgeografi) landområde som är helt omgivet av vatten

   Hyponymer: kobbe, holme, skär

   Sammansättningar: halvö, hemö, klippö, korallö, köksö, paradisö, sandö, semesterö, skärgårdsö, Stilla havsö, söderhavsö, vulkanö, öbo, öbutik, öfolk, öfågel, ögrupp, ökafé, ökrog, örike, östat, önation, övärld

2. (överfört) del av en mark som skiljer sig från den övriga delen av marken t.ex. ett litet skogsparti på en åker eller en liten gräsplätt i en golfbunker

 

Etymologi: Av fornsvenska ø, av fornnordiska ey, av urgermanska *awjō. Rotbesläktat med svenska å.

Homofoner: Ö, ö (bokstav)

ö palindrom

1. natt

   Fraser: hüväd öd

ö m f (1) n (2)

1. ö

   Synonymer: ä (ålderdomligt)

   Etymologi: Av fornnordiska ey (”ö”), påverkat av svenska ö.

2. hö