Tiohärads lagsaga

Tiohärads lagsaga kallades länge Värends lagsaga och var en medeltida lagsaga som omfattade sydvästra och mellersta delarna av Småland, från den dåvarande danska gränsen upp till Småländska höglandet söder om Vättern, varifrån Lagan och Emån flyter ner till Kattegatt respektive Östersjön. Lagsagan omtalas från slutet av 1100-talet.

Lagsagan inneslöt de tre "små landen" Finnveden, med Västbo, Östbo och Sunnerbo härad; Värend, med Allbo, Kinnevalds, Norrvidinge, Uppvidinge och Konga härad; samt Njudung, med Västra härad och Östra härad, sammanlagt tio härader, därav lagsagans namn.

Lagsagan, efter huvudlandet länge kallat Värends, stundom även Smålands, hade sin egen lagbok, Smålandslagen, (varav numera endast kyrkobalken finns kvar) sannolikt ända in i senare halvan av 1300-talet, då den ersattes av den allmänna landslagen.

1718–1719 var lagsagan ersatt av Kronobergs läns lagsaga och Jönköpings läns lagsaga (som också inkluderade områden som ingått i Kalmar läns och Ölands lagsaga).

Lagsagan avskaffades med övriga lagsagor 31 december 1849.