Judas Taddaios

Judas Taddaios (Bibel 2000), Judas Taddeus (Bibel 1917) eller Judas Jakobs son, var en av Jesu tolv apostlar. Romersk-katolska kyrkan vördar honom som helgon, med festdag 28 oktober och skyddshelgon för förtvivlade och förlorade fall.

Sankt Judas Taddaios
Apostel och martyr
Född	Galileen
Vördas inom	Romersk-katolska kyrkan Östortodoxa kyrkan Koptisk-ortodoxa kyrkan Orientaliskt ortodoxa Katolska östkyrkor Anglikanska kyrkan Armeniska Apostoliska Kyrkan
Helgedom	Peterskyrkan; Toulouse
Helgondag	28 oktober (tillsammans med Simon)
Attribut	skägg, klubba eller ibland yxa eller hillebard
Skyddshelgon för	Armenien; förtvivlade situationer

Judas räknas upp som en av de tolv apostlarna i Lukasevangeliet 6:16, Johannesevangeliet 14:22 och Apostlagärningarna 1:3, och brukar hållas för densamme som den Taddaios som nämns i Matteusevangeliet 10:3 och Markusevangeliet 3:18, samt som Lebbeus i vissa handskrifter av Matteusevangeliet 10:3. Namnet på grekiska, Ioúdas Iakobou, kan betyda såväl 'Judas Jakobs son' som 'Judas Jakobs broder'. På grund av den senare tolkningen har han identifierats med författaren till Judas brev. Han har därför också identifierats med Judas, Jesu bror, en fråga som är omöjlig att fastställa.

Enligt traditionen predikade han i Syrien och Mesopotamien, och därefter tillsammans med Simon Ivraren i Persien. Judas Taddaios var en av de första som spred kristendomen till Armenien och vördas därför som skyddshelgon för Armeniska Apostoliska Kyrkan. Både Simon Ivraren och Judas Taddaios led martyrdöden i trakterna som de verkade i. Judas Taddaios ska ha klubbats ihjäl eller halshuggits. Judas Taddaios begravdes år 66 e.Kr. på armeniska höglandet. En kyrka som markerar platsen kallas för den "Svarta kyrkan" och är belägen i dagens nordvästra Iran.

Judas Taddaios framställs oftast med skägg. Före 1200-talet framställdes han med bok eller bokrulle i handen och därefter även med påk eller klubba. I slutet av 1700-talet började bruket att åkalla Judas Taddaios i hopplösa situationer.