Huset Bonaparte
Bonaparte (ursprungligen Buonaparte) är en europeisk härskardynasti, härstammande från den korsikanske adelsmannen Carlo Buonaparte (1746-1785). Ätten uppsteg till kejserlig värdighet i och med att Carlos näst äldste son, generalen och förste konsuln Napoleon Bonaparte, år 1804 lät kröna sig till "fransmännens kejsare".
| Bonaparte | |
 Ätten Bonapartes vapen | |
 | |
| Ursprung | Korsika, Frankrike |
|---|---|
| Upphöjd | 1804 kejserlig |
| Stamfar | Carlo Buonaparte |
| Huvudman | Charles Napoléon Bonaparte |
Ätten nådde sin största maktutbredning under Napoleons regeringstid varunder ett flertal av dennes släktingar (främst syskon) insattes som monarker i olika av Frankrike kontrollerade lydstater. Alla dessa förlorade dock sina troner senast i och med Napoleons fall 1815.
I Frankrike återkom dynastin till makten då Napoleon I:s brorson Louis Napoléon Bonaparte först 1848 valdes till fransk president och sedan 1852 lät utnämna sig till kejsare under namnet Napoleon III. Efter dennes avsättning till följd av fransk-tyska kriget 1870 har Bonaparterna dock inte innehaft några statschefspositioner.
Regerande medlemmar av ätten Bonaparte
redigeraFranska kejsare
redigera- 1804–1814, 1815: Napoleon I
- 1815: Napoleon II
- 1852–1870: Napoleon III
- 1806–1810: Louis Bonaparte
- 1810: Napoléon Louis ("Louis II"; regerade endast på pappret i 10 dagar)
- 1806–1808: Joseph Bonaparte
- 1808–1815: Joachim Murat (den föregåendes svåger; alltså endast ingift i ätten Bonaparte)
- 1807–1813: Jérôme Bonaparte
- 1808–1813: Joseph Bonaparte
- 1808–1814: Elisa Bonaparte
Huvudmän för ätten efter 1870
redigera- 1870–1879: Eugène Louis Napoleon Bonaparte ("Napoleon IV")
- 1879–1926: Napoléon Victor Jérôme Frédéric Bonaparte ("Napoleon V") (med testamentariskt överhoppande av dennes far Napoléon Joseph Charles Paul Bonaparte)
- 1926–1997: Louis Napoléon Bonaparte
- Sedan 1997: Charles Napoléon Bonaparte