Gutenbergs Bibel

Gutenbergs bibel är ett tryck av den första översättningen av Bibeln till latin, Vulgata. Den trycktes av den tyske pionjären Johannes Gutenberg i Mainz i Tyskland. Tryckningen startade 23 februari 1455 genom användning av lösa typer. Boken är den mest berömda inkunabeln, den innebar även början för massproduktion av böcker i västvärlden. Den är tryckt med texttyperna textualis och schwabacher.

Benämningen Mazarinbibeln ska bero på att det första återfunna exemplaret (en bibel med 42 rader per blad)^[1] återfanns i den franska kardinalen Mazarins bibliotek.^[2]

Man tror att Gutenbergs bibel trycktes i cirka 180 exemplar, 45 på pergament och 135 på papper. Tidigare hade det tagit ungefär tre år att färdigställa en bok, Gutenberg tryckte samtliga sina exemplar på samma tid. Då fick han ändå handmåla vissa delar av boken. På grund av detta handarbete är varje exemplar av Gutenbergs bibel unikt.

Bibeln finns i två versioner: en med 42 rader per blad och en med 36. Då man pratar om Gutenbergs bibel menar man vanligen den med 42 rader.^[3] Vissa specialister, som Richard Schwab och Thomas Cahill, menar dock att den 36-radiga är den äldsta och att den 42-radiga kom senare.^[4] Andra, exempelvis Richard W. Clement, menar att den 36-radiga trycktes först 1458, tre år efter den 42-radiga, men med ett äldre typsnitt.^[5]

I nuläget (2003) finns elva kompletta exemplar av Gutenbergs bibel på pergament bevarade. Ytterligare ett exemplar av Nya testamentet finns, även detta på pergament. Dessutom finns 48 exemplar på papper bevarade. Flest kopior finns i Tyskland: 11 stycken. Fyra städer har 2 exemplar: Paris, Moskva, Mainz och Vatikanen. I London finns tre exemplar och i New York, New York fyra.^[6]