Fördraget i London (1839)
fördrag undertecknat 10 april 1839
Fördraget i London (engelska: Treaty of London) undertecknades den 19 april 1839 och innebar erkännandet av att Belgien och Nederländerna skildes åt, vilket praktiken skett under belgiska upproret de närmast föregående åren, och den tysktalande delen av Luxemburg förklarades självständig. Samtidigt delades även Luxemburg upp, och den andra delen blev Belgiska Luxemburg.[1]
| Fördraget i London Treaty of London | |
 Belgiens gränsanspråk för fördragents undertecknande | |
| Typ | multilateralt avtal |
|---|---|
| Innehåll | Belgiens och Luxemburgs självständighet erkänd |
| Signerades | 19 april 1839 |
| Plats | London, England, Storbritannien |
| Parter | 7 |
| Signerat av | Belgien, Frankrike, Nederländerna, Ryssland, Storbritannien, Tyska förbundet, Österrike |
Enligt fördraget förpliktigades parterna att vidmakthålla Belgiens neutralitet. Artikel VII i sin tur förpliktigade Belgien att förbli neutralt för evigt.
Se även
redigeraReferenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 17 maj 2014.
Noter
redigera- ^ ”19 April 1839: The Treaty of London” (på engelska). Luxembourgensia. 19 april 1839. http://luxembourgensia.blogspot.se/2013/04/19-april-1839-treaty-of-london.html. Läst 17 maj 2014.
Externa länkar
redigeraWikimedia Commons har media som rör Fördraget i London (1839).