Eva Sköld
Eva Arna Ottesdotter Sköld-Celander, ogift Sköld, född 18 juli 1928 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 27 juni 1999 i Malmö Sankt Petri församling, [1] var en svensk teaterregissör.[2]
Eva Sköld | |
Född | Eva Arna Ottesdotter Sköld 18 juli 1928 Engelbrekts församling, Stockholm |
---|---|
Död | 27 juni 1999 (70 år) Malmö Sankt Petri församling, Skåne |
Nationalitet | Svensk |
Yrke/uppdrag | Regissör |
Make | Gerald Tutton (g. 1949–1952) Rolf Carlsten (g. 1952–1958) Sven Celander (g. 1958–1966) |
Föräldrar | Otte Sköld Arna Arntz |
Släktingar | Eva Carlsten Celander (dotter) Johan Celander (son) Vera Celander (dotter) Bo Sköld (kusin) |
Biografi
redigeraSköld utbildades vid Kungliga Teaterns balettskola 1936–1939, sedan i London vid Royal Academy of Dramatic Art 1947–1948 och anrika Old Vic 1948–1950, varefter hon var regiassistent/scripta på scen och film åt bland andra Ingmar Bergman, Alf Sjöberg och Hasse Ekman, på bland annat Intima teatern 1950–1953. Hon engagerades 1954 till Malmö stadsteater, där hon verkade under större delen av sin karriär fram till 1993. Under åren 1980 till 1983 var hon även teaterns dramachef och var då upphov till teaterns tidigare Konsthallsscen på Malmö Konsthall. Hon var gästregissör och konstnärlig rådgivare 1967–1969 vid Trøndelag Teater och 1971–1977 vid Nationaltheatret i Oslo.[3]
Skölds uppsättningar präglades av en stark intellektualitet, som ofta skapade debatt. År 1972 erhöll hon Kvällspostens Thaliapris.
Hon medverkade i filmerna Den blodiga tiden (1960) och Hela mitt liv har varit konst (1996).
Sköld invaldes år 1981 som ledamot i Skånska Akademien, representerande scenkonst.[4]
Familj
redigeraEva Sköld var dotter till konstnären Otte Sköld och kusin till Bo Sköld.[2] Hon var gift tre gånger, första gången 1949–1952 gift med journalisten Gerald Tutton (född 1924) från London, andra gången 1952–1958 med skådespelaren Rolf Carlsten (född 1926) och tredje gången 1958 med advokaten Sven Celander (1918–1966). Bland hennes barn märks teaterchefen Johan Celander (född 1958).[5] Eva Sköld är begravd på Gödelövs kyrkogård.[6]
Teater
redigeraRegi (ej komplett)
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ^ Sveriges dödbok 1901-2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642
- ^ [a b] Nationalencyklopedin (1995). NE HF band 16. NE Nationalencyklopedin. Libris 16944219. ISBN 9789197624152, s. 603.
- ^ ”Eva Sköld”. Store norske leksikon. http://snl.no/Eva_Sk%C3%B6ld. Läst 6 januari 2011.
- ^ Eva Sköld Arkiverad 31 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., Skånska Akademien.
- ^ CELANDER, SVEN M, advokat i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 250.
- ^ Eva Arna Sköld Celander på Gravar.se
- ^ [a b] Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723
- ^ ”'Job Klockmakares dotter' på sin tredje turné”. Dagens Nyheter: s. 15. 5 oktober 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-10-05/271/15. Läst 26 maj 2018.
- ^ ”Turturduva i Junosuando”. Dagens Nyheter: s. 20. 16 februari 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-02-16/45/20. Läst 26 september 2020.
- ^ S B-l (7 februari 1961). ”'Doft av honung' på Riksteatern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-02-07/36/12. Läst 26 september 2020.
- ^ Ebbe Linde (8 april 1961). ”Ett spel om hat och hämnd”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1961-04-08/94/12. Läst 5 augusti 2017.
- ^ Ruth Halldén (13 november 1978). ”Premiär för ny Malmöscen: 'Det går an' går hem”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-11-13/308/11. Läst 13 februari 2022.
- ^ Ruth Halldén (15 oktober 1979). ”Välspelad råttgrå humor”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-10-15/280/22. Läst 13 februari 2022.
Webbkällor
redigera- ”Eva Sköld”. Store norske leksikon. http://snl.no/Eva_Sk%C3%B6ld. Läst 6 januari 2011.
- Eva Sköld på Svensk Filmdatabas
- Malmö Stadsteater, uppsättningar
- Eva Sköld, Skånska Akademien.
Tryckta källor
redigera- Nationalencyklopedin (1995). NE HF band 16. NE Nationalencyklopedin. Libris 16944219. ISBN 9789197624152, s. 603.