Dominica

Columbus kom till Dominica i november 1493. Det skedde på en söndag (dominica latin, "herrens dag", alltså söndag). Ön blev spansk, stod senare växelvis under franskt och brittiskt styre.

Dominica var den sista karibiska ön som koloniserades av européerna, vilket främst berodde på den inhemska befolkningens hårda motstånd. Ursprungsbefolkningen, kalinago-folket, fick förstärkning från fränder som flydde från andra öar då européerna kom, och dessa motsatte sig häftigt alla bosättningsförsök.^[4]

Efter spanjorernas misslyckade försök att bosätta sig på ön gjorde Frankrike anspråk på Dominica 1635 och franska missionärer blev de första europeiska bosättarna på ön. I Parisavtalet 1763 övergick ön dock till att bli en brittisk besittning. Några franska försök att återta ön gjordes, men 1805 blev den definitivt en brittisk koloni.^[4]

Efter det brittiska slaveriets avskaffande 1838 hade Dominica under ett antal år den unika ställningen som den enda brittiska kolonin med svart majoritet i den lokala lagstiftningsförsamlingen, men efter protester från de vita blev det en kronkoloni 1896 med minskat inflytande för de svarta. Efter att ha ingått i den misslyckade Västindiska Federationen 1958 blev Dominica ett självständigt land 1978. Långvarig underutveckling under den koloniala tiden och ett antal orkaners förödande härjningar gjorde det dock svårt att föra landet mot en bättre ekonomisk utveckling.^[4]

 

Dominicas berg är inaktiva vulkaner med högsta topp på 1 447 m och bland dess kratrar finns Boiling Lake (Kokande sjön), som är den näst största, termiskt aktiva sjön i världen. På en stor del av ön växer regnskog.

På Dominica råder ett tropiskt klimat som mildras av passadvindar. Regnvädren är många och kraftiga, och kan orsaka översvämningar. Under sensommaren förekommer svåra orkaner som har drabbat området hårt, bland annat 1979–1980, 1994–1895 och i september 2017 då ön drabbades hårt av en orkan med styrkan 5 (av 5). Dessa har skadat jordbruket som är huvudnäring.^[5]

 

På ön finns en synnerligen ymnig och artrik flora och fauna, som beskyddas av omfattande naturreservat.

 

Landet blev en republik vid självständigheten, men har ändå kvarstått i Brittiska Samväldet, och är också medlem av La Francophonie samt i den regionala sammanslutningen CARICOM och den subregionala OECS, Organisation of Eastern Caribbean States.

Den förste premiärministern, socialisten Patrick John, tvingades avgå 1979 efter flera politiska skandaler. Han ersattes av den konservativa Mary Eugenia Charles (Västindiens första kvinnliga regeringschef) och hon satt kvar till 1995. Under Charles ledning stärktes banden med USA såväl militärt som ekonomiskt. I samband med 1995 års val förlorade de konservativa makten. De ersattes av en center-vänster-regering under ledning av Edison James.^[5]

I de allmänna valen år 2000 besegrades det tidigare regeringspartiet Dominicas förenade arbetarparti, UWP, av det något mer vänsterorienterade Dominicas arbetarparti, DLP. Detta parti vann valet igen 2005 då Roosevelt Skerrit blev premiärminister och även år 2009 då DLP kraftigt förstärkte sin ställning och tog 18 av 21 platser i parlamentet. I valen år 2014 vann DLP en fjärde mandatperiod och Skerrit fortsatte som premiärminister, men med något mindre stöd med 15 av ledamöterna i parlamentet.^[4]

Dominica är indelat i tio församlingar (parishes): St Andrew, St David, St George, St John, St Joseph, Saint Luke, St Mark, St Patrick, St Paul och St Peter.

Dominicas ekonomi är beroende av den globala ekonomins utveckling och av sitt jordbruk, främst bananodling. Klimatkänsligheten är stor, och 1995 förstördes landets hela bananskörd av en kraftig orkan. Jorden är bördig och tropiska produkter exporteras (främst bananer, citrusfrukter och kokosnötter). Men Dominica hör till de fattigaste länderna i Västindien med outvecklad industri och hög arbetslöshet. Landet satsar sedan en tid på att bygga ut turismen.^[5] Dominicas största industri är tvåltillverkning. Turistnäringen har under 2000-talet ökat, vilket har blivit ett värdefullt tillskott för ekonomin.

År 2004 bröt Dominica de diplomatiska förbindelserna med Taiwan och övergick till att erkänna Kina och betydande kinesiskt stöd har erhållits för olika projekt i landet, inklusive en modern väg på landets västra sida. Man får också stöd från Venezuela, men även från EU som deltar i finansieringen av ett större bergvärmeprojekt i landet.^[4]

Arbetslösheten är stor och 30 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.

Drygt hälften av Dominicas elektricitet framställs genom vattenkraft och resten av fossila bränslen, såsom råolja.

Dominicas naturtillgångar består bland annat av: timmer, vattenkraft och odlingsbar mark.

Befolkningen är till största delen svart (slavättlingar). De flesta är katoliker och talar kreolfranska. Officiellt språk är dock engelska. Den indianska urbefolkningen, arawaker och senare kariber, är så gott som utplånad.^[5]

• Befolkningens medelålder: 28,4 år (2002)
• Befolkningens medellivslängd: 74 år (2003)

Religiös tillhörighet: katoliker 77 %, protestanter 15 %, annan eller ingen 8 %

Brottslighet: Dominica är genomfartsland för narkotika till USA och Europa. Det förekommer en del "tvätt" av svarta pengar från andra länder.

•   Wikimedia Commons har media som rör Dominica.
  Bilder & media
• Officiell webbplats för regeringen i Samväldet Dominica
• Lennox Honeychurch [1] Dominica – konst, artiklar, kultur, historia och resurser.
• Statschef och regeringsmedlemmar
•   Kartor i Wikimedia Atlas relaterade till Dominica
  Kartor

• Discover Dominica: Nature Island of the Caribbean – Regeringens officiella turismwebbplats av Discover Dominica Authority