Claire Wikholm

Wikholm är dotter till revisorn Olof Malmfeldt (1906–1959) och hushållerskan Inez Wikholm (1905–1968).^[4][5] Hon växte upp med sin ensamstående, psykiskt sjuka mor, och fick först vid tolv års ålder veta vem hennes far var. Hon gick i Franska skolan och påbörjade sedan akademiska studier i ekonomi. Därefter började hon intressera sig för film och en möjlig framtid som filmregissör. Via universitetsstudier i teaterhistoria kom hon att delta i en experimentell föreställning på Pistolteatern och efter det utbildade hon sig åren 1965–68 vid Statens scenskola i Malmö.^[2][6]

1968 påbörjade Wikholm sin professionella karriär som skådespelare genom sitt tre år långa engagemang på Malmö stadsteater (1968–1971). Redan första året uppmärksammades hon i en roll i Bengt Bratts Hemmet.^[2] Sedan dess har hon hört till den fasta ensemblen på Stockholms stadsteater^[7]. Där har hon bland annat medverkat i föreställningarna Kung Lear (1973), Othello (1978), Tartuffe (1983), Isbjörnarna (1990), och Tolvskillingsoperan (2005/2006).

Wikholm har även verkat som regissör av modern dramatik.^[7] 1987 regisserade hon revyn Alice Babs bor inte här längre, en modernistisk satir som ett år senare producerades i en version för TV.^[2]

Claire Wikholm syntes snart även på film och TV. 1969 agerade hon i långfilmerna Som natt och dag och Miss and Mrs Sweden. 1971 blev hon mycket uppmärksammad som gravid huvudrollsinnehavare i den samhällskritiska och kontroversiella adventskalendern Broster, Broster!.^[2]

1975 medverkade Wikholm i Lasse Hallströms En kille och en tjej. Därefter uppmärksammades^[2] hon ånyo för en bred publik genom komedifilmen Vi hade i alla fall tur med vädret.

1995 syntes Claire Wikholm i Susanne Biers Pensionat Oskar. Därefter agerade hon 1996–1997 (i rollen som skvallertidningsjournalist) i TV-serien Vänner och fiender. 1997 hade hon återigen en roll av beslutsam typ i komediserien Irma och Gerd. 2002 var hon amatördetektiven Bella i Bella bland kryddor och kriminella.^[2]

Förutom rena skådespelarroller har Claire Wikholm deltagit i olika mer eller mindre satiriska underhållningsprogram. 1974 och 1976 kom Televisioner, 1977 Kabaré Kvällsöppet.^[2]

År 2015 var Claire Wikholm en av deltagarna i SVT:s Stjärnorna på slottet.

Wikholm har tillsammans med Lena Persson skrivit boken Med solkiga tassar, om en hund och katt som får föra ordet själva.

Hon har ett stort intresse för deckare^[8] och har medverkat i flera TV- och radioprogram på detta tema.^[9] Hon har även skrivit krönikor för Aftonbladets kvinnobilaga^[2].

Claire Wikholm har en intensiv utstrålning och hes röst. Denna utstrålning har gjort att hon ofta setts i starka, elaka eller i övrigt markerade kvinnogestaltningar. Wikholm har tidigare beskrivit sig som kommunist.^[10] Genom åren har hon i vissa läger närmast setts som sinnebilden för "en rödhårig, rabiat övervintrare från 1968-vänstern", och hon har i en del senare roller för TV delvis gjort narr av den klichén.^[2]

Hon fick 1971 motta Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium och 1980 Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium. 1995 erhöll hon LO:s kulturstipendium.^[2]

Claire Wikholm var gift första gången 1979–1985 med scenografen och konstnären Åke Dahlbom^[11] (1950–2018) och fick en son 1980.^[12] Andra gången gifte hon sig 2004 med Ingemar Karlsson (född 1951).

I november 2005 berättade Wikholm att hon lider av lungemfysem som en följd av mångårig rökning.^[13]

Källor: ^[14]

• 1977 – Köttaffären av Franz Xaver Kroetz, Stockholms stadsteater
• 1992 – Cheek 2 cheek av Jonas Gardell, Stockholms stadsteater

Källor: ^[2]

• Claire Wikholm på Stockholms stadsteaters webbplats
• Claire Wikholm på Svensk Filmdatabas
• Claire Wikholm på Internet Movie Database (engelska)
• Claire Wikholm på Malmö stadsteater

      Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.