Normalspår

För närvarande är 60 procent av alla järnvägsspår i världen normalspår.^[när?] Kina, Nordamerika och största delen av Europa har normalspår. Järnvägarna i Europa är sammanbundna och Sveriges järnvägar är en del av detta sammanhängande system. Tack vare detta har Europa internationella förbindelser med tåg och har haft detta i många år.

Följande områden ingår i det sammanhängande europeiska järnvägssystemet: Sverige, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Storbritannien, Nordmakedonien, Danmark, Ungern, Österrike, Norge, Rumänien, Luxemburg, Serbien, Montenegro, Schweiz, Slovenien, Monaco, Polen, Italien, Tjeckien, Slovakien, Bosnien och Hercegovina, Vatikanstaten, Liechtenstein, Kroatien, Grekland, Bulgarien, Frankrike och Turkiet. Spaniens höghastighetsnät byggs idag ut med normalspåriga linjer, och den 7 januari 2013 kopplades det samman med det sammanhängande europeiska järnvägssystemet.

Sedan mars 2019 är det turkiska normalspårsnätet sammanhängande efter bygget av en järnvägstunnel under Bosporen (Marmaray) färdigställts. Av Turkiets grannländer finns fasta normalspårsförbindelser med Libanon, Syrien, Irak och via färja i Turkiet över Vansjön till Iran. Stora delar av detta system byggdes under tiden för det Osmanska riket, så även Israels normalspårssystem som idag dock är isolerat från sina grannländer och således även isolerar Egyptens normalspårsnät från det europeiska. Marocko, Algeriet och Tunisien har normalspår men saknar förbindelser till det Europeiska.

Kina har ett stort normalspårssystem, som dock bara kan nås genom det rysk/kazakiska bredspårssystemet. Planer finns att bygga en linje till Pakistan^[2]. Pakistan som idag har indisk typ av bredspår skulle då kunna smala in eller dubbla sin spårvidd och därmed ytterst bilda en sammanhållen normalspårslänk mellan Europa och Kina. Planer finns också på en normalspårlinje från Kina via Laos, Thailand, Malaysia till Singapore.^[3]