Storbritanniens flygvapen

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Storbritanniens flygvapen (Royal Air Force)
Royal Air Force's flagga
Information
Datum	1 april 1918-
Land	Storbritannien
Lojalitet	British Armed Forces
Typ	Flygvapen
Roll	Luftkrigföring
Del av	Storbritanniens försvarsministerium
Storlek	33240 man 832 flygplan
Förläggningsort	London
Valspråk	Per Ardua ad Astra
Marsch	Royal Air Force March Past
Kända slag och krig	Slaget om Storbritannien och flertal FN- och EU ledda insatser
Befälhavare
Nuvarande befälhavare	Air Chief Marshal Sir Stephen Hiller [1]
Tjänstetecken
Nationalitetsbeteckning
Fana

Storbritanniens flygvapen (engelska: Royal Air Force, RAF), är en av tre försvarsgrenar inom Storbritanniens väpnade styrkor.

Royal Air Force bildades som en självständig försvarsgren under första världskrigets slutskede år 1918, genom en sammanslagning av Royal Flying Corps och Royal Naval Air Service, arméns respektive flottans flygkårer. Det underställdes Air Ministry.

RAF:s första fredsår kännetecknades av knappa resurser och kamp för överlevnad som självständigt vapenslag. Stor betydelse för det sistnämnda hade RAF:s effektiva självständiga operationer som flygande kolonial "polisstyrka" i bl.a. nordvästra Indien och Afghanistan.

Som militär formation är RAF troligen mest känt för sina insatser under andra världskriget. Under sensommaren och hösten 1940 utkämpade RAF det så kallade Slaget om Storbritannien, då RAF:s numerärt underlägsna jaktplansformationer lyckades förvägra Nazitysklands flygvapen Luftwaffe den överlägsenhet i luften som hade krävts för en tysk landstigningsoperation i södra England.

RAF:s numerärt, personellt och resursmässigt största operation under andra världskriget var den nattliga bomboffensiven mot Tyskland, påbörjad i större skala under 1942. När offensiven var som intensivast var räder mot tyska städer med mer än 1 000 tunga bombflygplan vanliga. RAF:s bombflygkår (Bomber Command) förlorade över 50 000 man flygande personal under de tre år operationerna pågick.

Bomboffensiven är ett kontroversiellt ämne bland krigshistoriker. Den låga precisionen i den tidens radar och sikthjälpmedel gjorde nattbombning tämligen urskillningslös och orsakade svåra lidanden hos den tyska civilbefolkningen. Dess militära effekt, både på den tyska krigsindustrin och den civila moralen, har också ifrågasatts.

Under efterkrigstiden har RAF deltagit i en mängd mer begränsade operationer, till exempel striderna mot rebellstyrkor i Malaysia (dåvarande Malaya) under sent 1940- och tidigt 1950-tal, Suezkrisen 1956 och Falklandskriget 1982. På senare år har RAF-styrkor gjort insatser både i Gulfkriget 1991, i forna Jugoslavien under 1990-talet, i Afghanistan 2000 och Irakkriget 2003.^[2]

• Lista över brittiska flygvapenchefer
• Royal Air Force Regiment
• Storbritanniens försvarsmakt
• Militära grader i Storbritannien

• Ericson Wolke, Lars (2010). ”Mot alla odds : RAF räddade Storbritannien”. Populär Historia (nr. 7): sid. 18-28. ISSN 1102-0822. 

• Wikimedia Commons har media som rör Storbritanniens flygvapen.
  Bilder & media

v • r Storbritanniens väpnade styrkor Storbritanniens försvarsministerium Storbritanniens försvarsminister  · Storbritanniens försvarschef     Armén (British Army) Marinen (Royal Navy) Flygvapnet (Royal Air Force)