Silikat

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Silikat, kemisk förening av kisel och syre (Si_xO_y), en eller flera metaller och ibland väte. Silikat kan också syfta på salter av kiseldioxid (SiO₂), en kiselsyra (H₄SiO₄) eller (inom mineralogi och astronomi) en bergart som främst består av silikatmineral.

Silikater bildas genom att man i kiselsyran byter ut väte mot en eller flera metaller. Bland de naturligt förekommande silikaterna är fältspat, glimmer och hornblände de vanligaste.

Under normala betingelser är kiseldioxid i form av mineralet kvarts, som alltid innehåller en liten mängd kiselsyra, den mest stabila formen av silikater. Kemister betraktar kvarts som olöslig under normala atmosfäriska förhållanden. Under basiska förhållanden förekommer H₂SiO₄²⁻.

I olika silikatmineral bildar tetraedrar enkelkedjor, dubbelkedjor, lager och tredimensionella strukturer. Silikatmineralen klassificeras efter dessa strukturer:

• Olivin (enkla tetraedrar) - nesosilikater
• Epidot (dubbla tetraedrar) - sorosilikater
• Turmalin (ringar av tetraedrar) - cyklosilikater
• Pyroxen (enkla kedjor) - inosilikater
• Amfibol (dubbla kedjor) - inosilikater
• Fältspat (nätverk) - tektosilikater
• Kvarts (nätverk av SiO₂)

• Sand
• Kalciumhydrosilikater