Mikojan-Gurevitj MiG-31
Mikojan-Gurevitj MiG-31 Микоян Гуревич МиГ-31 (ryska) | |
Mikojan-Gurevitj MiG-31. | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Jaktflygplan |
Besättning | 2 |
Första flygning | 16 september 1975 |
I aktiv tjänst | MiG-31: 1981 – ca 2018 MiG-31BM: 2011 – |
Versioner | Se Varianter |
Ursprung | Sovjetunionen |
Tillverkare | Mikojan-Gurevitj |
Antal tillverkade | 519 (1976-1994) |
Utvecklad från | MiG-25 |
Data | |
Längd | 22,69 meter |
Spännvidd | 13,46 meter |
Höjd | 6,15 meter |
Vingyta | 61,6 m² |
Tomvikt | 21 820 kg |
Max. startvikt | 46 200 kg |
Motor(er) | 2 × Solovjov D-30F6 |
Dragkraft | 2 × 93 kN 2 × 152 kN med EBK |
Prestanda | |
Max. hastighet | 3 000 km/h[1] |
Räckvidd med max. bränsle | 1 450 km |
Transporträckvidd | 3 300 km |
Max. flyghöjd | 20 600 meter[1] |
Stigförmåga | 208 m/s |
Dragkraft/vikt: | 0,85:1 |
Lastförmåga | |
Lastförmåga | 9 000 kg |
Beväpning & bestyckning | |
Upphängnings- punkter | 8 |
Fast beväpning | 1 × 23 mm GSj-6-23 gatlingkanon med 260 granater |
Robotar | 6 × Vympel R-33 4 × Vympel R-60 4 × Bisnovat R-40 4 × Raduga Ch-58 |
Ritning | |
En ritning av en Mikojan-Gurevitj MiG-31. |
Mikojan-Gurevitj MiG-31 (ryska: Микоян Гуревич МиГ-31, NATO-rapporteringsnamn: Foxhound), är ett sovjetiskt/ryskt jaktflygplan.
MiG-31 togs i tjänst 1981 i dåvarande Sovjetunionen. Det är ett tvåsitsigt jaktflygplan, vars konstruktion och design påminner mycket om MiG-25. MiG-31 har en mycket lång aktionsradie vilket lämpar sig för patrullering av luftrummet, till exempel för att upptäcka kryssningsrobotar. MiG-31 är också ett mycket snabbt jetflyg med uppmätta hastigheter upp mot 3 000 km/h[1].
Beväpningen utgörs av en GSj-6-23 automatkanon och upp till 6 stycken jaktrobotar av typerna Molnija R-60 eller Vympel R-33.
Historia
[redigera | redigera wikitext]I början av 1970-talet började Sovjetunionen utvecklingen av ett nytt jaktplan som skulle kunna ersätta det äldre MiG-25. Då planet skulle kunna utföra samma typ av uppdrag så baserade man det nya planet på just MiG-25 men med många uppdateringar.
Specifikation/teknik/prestanda
[redigera | redigera wikitext]Bland annat med en stabilare konstruktion då MiG-25 hade haft strukturella problem vid högre G-krafter. Planet fick också en ny radar som kan spåra upp till tio mål samtidigt på en räckvidd av 400 km. Planets dubbla D30-F6-motorer producerar 152 kN dragkraft vardera med efterbrännkammare, och ger planet en topphastighet nära Mach 2,45.
Provflygningar och incidenter
[redigera | redigera wikitext]Den första prototypen av det nya planet flögs för första gången den 16 september 1975 och togs i bruk i det sovjetiska flygvapnet i maj 1981.
Den 26 april 2023 rapporteras om det fjärde planet som kraschar inom ett år, och som inte har med invasionen i Ukraina att göra.[2]
Produktion/leveranser
[redigera | redigera wikitext]Åren 1976–1992 producerades över 400 plan. Efter Sovjetunionens sammanbrott ärvde Ryssland de flesta av MiG-31-planen, även om ett mindre antal hamnade i andra östländers ägo. Under 1990-talet förblev en stor del av planen stående på marken på grund av brist på reservdelar. Under 2000-talet förbättrades situationen något med Rysslands ekonomiska uppgång och år 2006 var runt 75 procent av flygplanen åter i flygande skick.
Användare
[redigera | redigera wikitext]År 2007 fanns sex regement (Kotlas, Sawasllejka, Bolschoje Sawino, Kansk, Tschugujewka, Jelissowo) med totalt ca 200 MiG-31B/BS i tjänst. 50 flygklara plan fanns i reserv och ytterligare 100 i lager vid Lipezk.[3]
Åren 2011-2018 fanns kontrakt på att modernisera 60 ryska plan till varianten Mig-31BM, och tanken är att flyga till åtminstone 2030.[4][5] År 2014 skrivs kontrakt för att modernisera 50 plan till.
År 2022 var Rysslands flygvapen den största användaren med 131 plan, av tidigare 370, i tjänst. Kazakstan övertog 50 plan efter Sovjetunionens upplösning, där 40 moderniserades till MiG-31BS. År 2022 är 20 i tjänst.[6]
Varianter
[redigera | redigera wikitext]- Ye-155MP – Prototyp baserad på MiG-25.
- MiG-31 – Första serieproducerade varianten. 349 byggda.
- MiG-31A – För att skjuta upp kommersiella satelliter.
- MiG-31M – Från 1985 förbättrad med radarn Zaslon-M, digitalt styrsystem, multifunktiondisplayer, lufttankningsbom och fler vapenbalkar, men utan inbyggd automatkanon. 7 ombyggda på försök innan produktionen av MiG-31B inleddes.
- MiG-31D – Prototyp från 1987 för satellitjakt. 2 byggda.
- MiG-31B – Andra serieproducerade varianten från 1990 med samma förbättringar som MiG-31M plus nya störsändare och möjlighet att bära jaktrobot R-33S.
- MiG-31BM – Första prototyp 1998. Andra prototyp 2006. Moderniserad MiG-31B med bättre radar och eldledningsdator samt möjlighet att bära jaktrobot Vympel R-73. MiG-31BM har begränsad multirollkapacitet och kan bära signalsökande robotar, sjömålsrobotar och attackrobotar. År 2017 rapporteras 110 moderniserade plan.[7] Den 14 juli 2021 avled Valery Olegovich Vasilkov, chefen för moderniseringsprogrammet.[8][9]
- MiG-31BS(M) – MiG-31B(M) utan lufttankning.[10]
- MiG-31E – För export. Bättre radar RP-31E som kan spåra upp till 10 mål, och följa 4 mål på långt avstånd på höjder 50-28000 m. Luftrummet kan avsökas med bredder på 900-1000 km. IR-sökare med passivt läge för att detektera varma avgaser från flygande objekt.[11]
- MiG-31F – Prototyp som multirollsplan.
- MiG-31FE – Prototyp som multirollsplan för export.
- MiG-31K – Modifierad MiG-31BM för att kunna bära den hypersoniska kryssningsroboten Kh-47M2 Kinzjal. Större bränsletankar. Uppdaterade instrumentpaneler. Bortmonterad radar. År 2010 hade 10 Mig-31 moderniserats till denna variant.
- MiG-31LL – Prototyp för utskjutningssäten (SAPS Ejection Seat).[12]
- MiG-31S – För att träna kosmonauter.
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
MiG-31BM.
-
MiG-31P.
-
MiG-31M.
-
MiG-31E.
-
MiG-31B.
-
Cockpit av en MiG-31B.
-
Två MiG-31:or flyger i formation tillsammans med en Tupolev Tu-160.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”MiG-31E fighter” (på engelska). Russian Aircraft Corporation (Российская Самолетостроительная Корпорация). 2018. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151001100055/http://www.migavia.ru/index.php/en/production/mig-31e-fighter?limit=1&start=2. Läst 17 april 2018.
- ^ https://aircosmosinternational.com/article/fourth-russian-mig-31-crash-in-a-year-3818
- ^ https://www.key.aero/forum/modern-military-aviation/72368-russia-s-mig-31-s
- ^ ”Russia's Modernized Soviet-Era MiG-31 Fighters to Fly for 50 Years”. The Moscow Times. 9 april 2015. Arkiverad från originalet den 13 april 2015. https://web.archive.org/web/20150413005601/http://www.themoscowtimes.com/business/article/russias-modernized-soviet-era-mig-31-fighters-to-fly-for-50-years/518895.html. Läst 29 april 2023.
- ^ https://defenceforumindia.com/threads/russia-debates-restart-of-mig-31-production.50995
- ^ (PDF) World Air Forces 2022. Flight Global. sid. 22, 28. https://www.flightglobal.com/download?ac=83735
- ^ https://www.militarytoday.com/aircraft/mig_31bm.htm
- ^ https://en.topwar.ru/184984-ushel-iz-zhizni-glavnyj-konstruktor-novejshih-modifikacij-mig-31-valerij-vasilkov.html
- ^ https://frontierindia.com/about-500-mig-31-fighter-aircraft-built-mig-31bm-chief-designer-dies/?expand_article=1
- ^ https://testpilot.ru/russia/mikoyan/mig/31/b/mig31b_e.htm
- ^ https://www.airforce-technology.com/projects/mig-31/?cf-view
- ^ https://reviews.ipmsusa.org/review/mikoyan-mig-31-full-story-foxhound
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Mikojan-Gurevitj MiG-31.
|