Orientibis
| Orientibis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Ibisar Threskiornithidae |
| Släkte | Threskiornis |
| Art | Orientibis T. melanocephalus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Threskiornis melanocephalus | |
| Auktor | (Latham, 1790) |
| Synonymer | |
| |
Orientibis[2] (Threskiornis melanocephalus) är en fågel i familjen ibisar inom ordningen pelikanfåglar.[3] Den förekommer i södra och sydöstra Asien, från Pakistan till Java.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Orientibisen är en satt, huvudsakligen vit ibis med kraftig, nedåtböjd svart näbb. Adult fågel i häckningsdräkt har bart, svart huvud och vita plymer på nedre delen av halsen. Vidare har den varierande gulaktig anstrykning på mantel och bröst samt grå skapularer och förlängda tertialer. Utanför häckningstid är kroppen helvit och saknar plymer. Ungfågeln har grå fjädrar på huvud och hals samt svarta vingspetsar. Kroppslängden är 75 cm.[4]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Orientibisen häckar från Pakistan (södra Sind) och Nepal genom Indien till Sri Lanka, även i Sydostasien i Kambodja, södra Vietnam samt på Java och möjligen Sumatra.[5] Förmodligen häckar den även i nordöstra Kina, i Heilongjiang.[5] Vintertid ses den även i södra Kina, Myanmar, Thailand, Filippinerna och på Sumatra.[5] Orientibisen har tillfälligt påträffats i Japan, Sydkorea, Laos och Mongoliet.[1]
Systematik
[redigera | redigera wikitext]Orientibisen är nära släkt med helig ibis (Threskiornis aethiopicus), madagaskaribis (T. bernieri) och australisk ibis (T. molucca). Tidigare har de alla fyra behandlats som en och samma art. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Orientibisen hittas i öppet landskap i våtmarker, träsk, översvämmande områden, risfält och vid flod- och sjökanter. Födan består av grodor, grodyngel, sniglar, insekter och deras larver samt maskar, men även fisk och kräftdjur. Häckningssäsongen varierar beroende på vattentillgång, men vanligen juni-oktober i norra Indien, november-mars i södra Indien och Sri Lanka samt oktober-april i Sydostasien. Den placerar sitt bo i ett träd eller i en buske, vari den lägger två till fyra kritvita ägg.[5][6]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Orientibisen har ett stort utbredningsområde och beståndet tros växa. Världspopulationen uppskattas till mellan en kvarts och en halv miljon vuxna individer. IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Birdlife International 2024 Threskiornis melanocephalus . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 november 2024.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b c d] Matheu, E., del Hoyo, J., Garcia, E.F.J. & Boesman, P. (2019). Black-headed Ibis (Threskiornis melanocephalus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52754 31 januari 2019).
- ^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör orientibis.
Wikispecies har information om Threskiornis melanocephalus.
- Läten på xeno-canto.org
|